Inte svårt att hitta stunder att njuta av livet när solen skiner såhär... Joppan njuter av värmen och jag likaså. Bävar inför höst och vinter med alla sjukdomar för Maxen. Vill inte alls ha kyla!!
 
 

Tiden går för fort! Jag hinner ju inte med någonting. Dagarna avlöser varandra fortare än vad jag hinner vända blad i kalendern...

Vi måste flytta! MÅSTE! Kan liksom inte stanna här. Olämpligt i allra högsta grad. Förstår fortfarande inte hur socialtjänsten tänkte när de flyttade oss hit. Sen ett tag tillbaka så har jag haft klartecken att vi kan flytta och gå vidare med våra liv. Men hur lätt är det när bostadsmarknaden ser ut som den gör?

Tröttsamt. Nu är gängen häromkring ute efter Kevin och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har varit ute och hotat med allt möjligt om de inte lämnar min fraggel ifred. Nu får han inte gå ut utan mig men det funkar ju inte heller i längden. Jävla skit. Jag kan ju se vad de ser och han skulle passa perfekt för ändamålet. Han är liten, snabb och smidig. Men över min döda kropp att någon av mina fragglar springer ärenden åt gatupatrask!!! Tack snälla socialtjänsten för att ni placerade oss i ett av Sveriges största getton där 8-åriga fragglar är eftertraktade för att springa med små paket i knarkträsk. Kokar av ilska bara jag tänker på det. Snart börjar skolan och jag kan inte längre hålla koll 24/7. Måste flytta! Måste ha nya skolor! Måste ha en annan värld där mina fragglar kan gå ut på gården utan kanyler i sandlådan, utan att deras jämnåriga redan varit springfragglar/småsäjlare de senaste åren… Jag blir knäpp. Jag ser farorna överallt och mina små är så totalt utsatta.

Jag har kämpat hårt för att hitta något innan skolan börjar men det börjar ju helt klart kännas rätt tröstlöst. Har några hus kvar som jag ska titta på. Men hur ska jag få hop det? Hur ska jag lyckas rent praktiskt vette fan asså. Jag ska på visning sön, mån och onsdag. Funkar inte. Måste knö ihop tiderna på något sätt. Att husen ligger 50 mil härifrån gör inte logistiken lättare direkt. Funderade först om jag skulle försöka mig på att skaffa fraggelvakt och åka upp själv. Men hur ljuvligt och välbehövligt det än hade varit med ytterligare en liten paus, så känns det som ett alltför stort och näst intill omöjligt projekt att få till någon som har lust att hoppa in i mitt ställe för några dagar… Så det lutar mot att det blir till att packa de stora väskorna och hoppa på tåget med alla fragglarna på släp. Fragglarna gillar ju hotell så varför inte. Förutom att jag inte riktigt vet hur jag ska orka. Stressar livet ur mig känns det som. Jag som inte ska stressa…

 

 

Försöker njuta av solen, av värmen och det lilla som är kvar av sommaren. Försöker ta till vara på de små stunderna. Försöker uppskatta och njuta av vardagslycka. Men oftast händer något som ska sabba. Men de e som de e och jag är rätt van vid att ha stans jävla otur så när rutan pajar och man plötsligt står med rutan helt nere på bilen kl 17.50 och man helst inte ställer bilen så i det mindre trevliga område som vi blev placerade i… Ja då får man helt enkelt bara inse att man har 10 minuter på sig att hitta en verkstad som är villiga att fixa det innan de stänger… Eller så hittar man ett tryckeri med världens bästa gäng som fixade allt snabbt och lätt (eller kanske inte så jättelätt haha). Men nu är rutan på plats och med is i magen så parkeras den nu åter i gettot.

 

 

 

Gick till dagis för några dagar sen för att lämna Maxen. Jävla skitdagis! Jävla skitpersonal! Vilken skit att semestern är slut och det är ordinarie dagis som gäller för Maxen har haft det jättebra på sin sommaravdelning trots att de bytt ”resurs” 3 gånger under 4 veckor… Men men, i vilket fall så va jag där för att lämna honom och fick stanna kvar en stund eftersom den nya (!) ”resursen” (snarare outbildad fraggelvakt) inte hade kommit och sen en stund för att vara med eftersom hon var ny. Sen skulle jag gå hem. Men jag kom inte riktigt hem. Jag minns att jag gick från dagis. Minns att jag upplevde solen som extremt jobbig. Ljuset skar in genom mina ögon och exploderade någonstans i mitt huvud. Men sen är allt bara som en smet av osammanhängande minnesbilder. Nästa tydliga minne jag har så pratar en läkare med mig och det är inte längre samma dag. Mitt minne är fortfarande väldigt påverkat och jag måste vara riktigt noga med allt för att det ska funka för mig. Hjärnblödning. Sånt som drabbar andra. Sånt som läkaren hotar med när man stressar för mycket. Sånt som inte jag får. Eller jo, de fick jag visst. Min balans är påverkad. Jag som jobbat så hårt för att träna upp ansiktsmuskulaturen efter min TIA för några år sen. Nu är det bara att börja om. Fast denna gång blev det värre. Denna gång är det även andra delar av kroppen som är påverkade. Men jag knatar på. Eller haltar på. För jag hinner inte stanna upp. Om jag stannar upp så går min värld under och jag hittar inget annat alternativ än att bara halta vidare framåt så fort jag kan i hopp om att finna ett ställe att få stanna kvar på. Ett ställe där vi kan pusta ut och växa oss starka igen. 

 

 
 

Så att åka iväg med allihop på släp just nu känns nästan som ett projekt som kommer att bli spiken i min kista haha nä, men skämt åsido så vette fan om jag klarar det just nu. Men det märker jag väl.

Jag har verkligen inte tid att vara svag och kass just nu. Läkaren och jag rök ihop ordentligt. Blir så trött när folk tror att jag bara kan lägga mig ner och vara sjuk och skita i allt. Dumjävel!! Tror du inte att jag skulle vilja dra täcket över huvudet när jag är dålig? Men jag kan inte. För det är bara jag. Det finns bara jag. För mina fragglar så existerar ingen annan. Inte vad det gäller detta iaf. Inte när det kommer till vem som tar hand om dom. Kommer inte jag hem så kommer ingen hem… Och dom kan liksom inte riktigt klara sig med ingen… Så nej, jag kan inte. Jag måste hem. Jag måste. Men så snart jag bara har hittat ett hus dit vi kan flytta och då helst innan skolan börjar om 1 ½ vecka. Och så ska jag bara packa färdigt, fixa en flyttfirma som tar uppdraget med så kort varsel vilket brukar lösa sig om man bara betalar tillräckligt, och sedan likadant med en städfirma för flyttstädningen och sedan.. sedan.. så ska jag bara ställa Maxen i ny dagiskö, få in fragglarna i skolan, ordna med fritids, fixa alla deras fritidsaktiviteter och få allt att funka på en basnivå och då jävlar så ska jag.. eeh jag vet inte. Sätta mig ner? Pusta ut och ta det lugnt? Typ så är planen. Fast mer realistiskt är att jag hittar inget innan skolan och vi blir kvar och jag springer livet ur mig för att leta hus och vakta mina fragglar som försvinner ur min kontroll så fort jag släpper dom utanför dörren trots att det bara är till skolan, varvat med alla de gånger som Didja ska lösas ut från polisen… Äh, va fan skjut mig nu istället och få det överstökat för fan

Nope, här blir inget gjort när jag sitter och skriver… Dags att fortsätta storstädningen, måste skynda mig lite för jag ska snart iväg in till stan med fragglarna för att köpa skor innan jag ska hämta Maxen och dessutom så har jag ju ett par viktiga samtal jag bara måste få undanstökade men dom kan jag ta på vägen in till stan… Men nejdå, ingen stress…

Kunde inte haft en bättre helg! Några missöden ledde till att hela fredagen gick bort och jag fick boka om allt jag hade den dagen och kom i säng först efter 03. Lördagen blev desto bättre som tur var. Jag önskar såklart att jag hade kunnat stanna bara en enda liten ynka dag till men med 4 fragglar hemma så var det bara att åka hemåt hur gärna jag än ville stanna. Ett helt dygn med bara jag och mitt. Fy vilket ego jag känner mig som när jag inte bara känner så utan dessutom säger det högt. Men det var ljuvligt. Bara att sova utan att ha Maxvakt eller att slippa vakna av en häl som kommer med full kraft rakt i ansiktet. Att duscha i lugn och ro… Att… Att… Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst med att berätta om allt som var så skönt.

 

 
Fraggelfria promenader och inte en aning om vart jag ska göra av mina händer när dom inte håller i barnvagnen...

 

Denna gången blev det Clarion Sign Hotell som jag bodde på. Gillar det eftersom det ligger så nära centralen så det är smidigt när man kommer med packning, men man får ju ändå gå bort till norra bangården så man slipper i stort sett allt drägg som man annars springer på ute på gatan precis utanför hotellentréns dörrar. Det är stort och opersonligt vilket passar mig perfekt.

 
De har grymt sköna sänga och kuddar!! just sayin' ...
 
 
2 timmar på hotellets gym och få ur sig allt från trötthet till frustration. HELT UNDERBART!!
 
 
Men vill man få äta sin frukost på Sign i lugn och ro så skulle jag rekommendera att man tar sin tallrik och går ut och sätter sig. Bankettsalen eller vad det nu är som de har frukostbuffen i är jättestor och människor springer fram och tillbaka och allt känns mest bara plåttrigt och rörigt. Men den känslan försvann snabbt när jag hittade ett ledigt bord på utsidan.
 
 
Riktigt jobbig miljö och jag är glad över att inte behöva jaga fragglarna här!
 
 
 
 
Själva frukosten var sådär och mycket var slut. Otålig som jag är så hade jag inte tid att vänta på att faten skulle fyllas på så jag körde på frukt och grönt. Mycket trevligare på utsidan som sagt 
 

Träffade även en kär gammal vän. Min äldsta och närmaste vän. Kanske inte den som man pratar med varje dag men den där som har funnits så länge och som man delat så mycket med att man inte är hel utan den andre. Att träffa honom gjorde gott för själen och hans närhet var lika lugnande för mig som min ibland har varit för honom.

Träffade ju fler under dagen. Vissa mer betydelsefulla för mig och vissa mindre. Andra möten var mer spännande och bjöd på nygamla upplevelser. Egot fick sig en ordentlig boost och det var länge sen jag mådde så här bra. Det var så pass bra att jag kunde ignorera det dåliga mammasamvetet som slog till så fort jag hörde att Maxen hemma grinat efter mig. Men det var ju väntat att han skulle göra det med tanke på att jag inte ens kan lämna rummet eller gå ut med hunden hemma oavsett vem som passar honom för han grinar efter mig. Men det gör oss båda gott att komma ifrån varandra lite ibland. Inte hälsosamt att leva så tätt inpå varandra som vi gjort länge nu.

 

 
Stockholm by night

 

Så först lite hustittande och sedan vidare iväg för att föreläsa innan det var dags för mer hustittande blandat med 24 timmar egentid och hotellboende. Helt otroligt. Känner mig som en ny människa. Önskar att det hade varat aningen längre dock.

 

 

Kan inte säga mer än att jag helt enkelt haft det oförskämt bra!! Men nu är det slut på friden och vardagen är redan i full rulle

Jag gillar inte när jag inte riktigt får kläm på mig själv. Jag tror jag har gått sönder. Funkar jävligt dåligt liksom. Jag mår bättre. Ångesten och smärtan är nu åter ordentligt instoppad långt inuti. Men rent praktiskt så funkar jag inte som jag brukar. Efter en hel del funderande, grubblande, självanalyserande och rätt så jobbig tid då jag lekt hobbypsykolog med mig själv så har jag iaf kommit fram till en slutsats. Jag är/lider av något av eller kanske lite av följande utbränd/utmattningssyndrom/sönderstressad med en släng av typ PTSD. Jag vet däremot inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Inte just nu iaf. Just nu hinns det inte med. Snart hoppas jag. Så fort allt bara funkar så att jag kan titta bort för en sekund. 

Fokus ligger på fragglarna som alltid! Både en självklarhet och ett måste. Blir inte mycket över till annat. Och min förmåga att kunna multitaska består numera av att gå och tugga tuggummi samtidigt och även det kräver koncentration... 

 

 
Nu börjar benet bli bättre efter ormbettet... Jävla orm! Bra koll jag har som trampade på den så att den bet mig 🤣🙈

 

Dagis... hopplöst! Fick erbjudande om hjälp av en kvinna som jag tänkte återkomma till så fort det bara blir en lugn stund. Efter att jag reagerade som jag gjorde och tog kontakt med både kommun och DO så vart det snabbt förändringar gjorda. Max mottogs plötsligt av både barn och fröknar och jag får lite mms under dagen som visar en Max som leker ihop med andra. Men det finns fortfarande mycket kvar att jobba på. De är än så länge väldigt tillmötesgående när jag vrålar ut mitt missnöje. Som nu i torsdags när jag i förbigående fick veta att de har stängning i 4 veckor nu och jag har inte ansökt om sommarförskola så nu är Maxens tid på dagis slut... och eftersom han bara har gått några dagar efter inskolningen så får han skolas in igen efter semestern… Fast kunde ingen ha sagt det? Jag har ju efterfrågat semesterveckor och lappar... Jag gick upp till rektorn och frågade hur jag skulle göra nu. Jag hade räknat med barnomsorg i sommar! Min psykiska hälsa hänger på det!! Även mitt jobb, mina andra fragglarnas sommar, Max utveckling och en massa andra saker behöver att vi har barnomsorg i sommar. Jodå. Han fixade. En dag ledigt blir det. Sen kan han komma till det nya dagiset. Bara ta med intyg från arbetsgivare som styrker att jag jobbar under den tiden. Hoppas att det blir bättre där. Trött på att ständigt kämpa på alla fronter.

 

 
Till min och Maxens stora lycka så har Kevin en kompis som ibland har sin lillebror med sig när han kommer för att leka... 
 

Allt är satt i paus och vänteläge. Måste ha mig och fragglarna stabila och på stabil mark först och främst. Men med en flytt inom kort så blir det mest att jag bara står och trampar. Det är med en stor klump i bröstet som jag lägger en del av mina planer åt sidan för ett tag. Måste få allt att funka i boxen innan jag funderar på det som är utanför. Just nu drömmer jag bara om lugn och ro och en tillvaro där jag kan sitta i trädgården eller på sotean på kvällen med en kopp the och ett bloss medan jag tittar på mina lekande fragglar. Måtte det inte vara allt för avlägset... 

 

 
När alla vill äta olika och mamman bara vill att alla för en gångs skull ska äta... Dessutom finns det flera byttor och fat på andra bänken 🤣  Mannen blev ju inte helt olycklig över att få med sig en drös med matlådor inför den nya jobbveckan heller

 

 

Isoleringen är fortfarande jobbig. Fick lite erbjudanden om lekträffar för Maxen och ska även där återkomma så fort det blir lite lugnt. Då får han leka och träffa människor som inte dömer ut honom och jag kommer ut lite. Hann mycket under Maxens 3 dagisdagar men långt ifrån tillräckligt. Men på tisdag så kör vi igen och förhoppningsvis hinner jag beta av resterande under veckan. Eller ah, kanske tar det lite längre tid att komma ikapp 2 år med att dagligen komma efter... 

 

 
Tack gode gud för mina fragglar 💖 Finns inte ord nog att beskriva vad jag känner för er 

 

Har fått några fina och värmande pm från några läsare. Till er vill jag säga TACK! Omtanken jag känner är som balsam inuti!! Hinner inte alltid svara och ligger ju som sagt lite efter. Får även kommentarer om att jag uppdaterar allt för sällan. Ber om ursäkt för det. Men jag får inte till det ordentligt. Jag skriver. Jag har en hel hög av inlägg som aldrig såg dagens ljus. Jag kan inte lägga upp dom konstaterar jag när jag en stund senare läser igenom vad jag skrivit. Mina tankar är lika dysfunktionella som jag är just nu. Svårt att följa mina tankebanor när jag läser. Detta inlägg försöker jag tänka mig för när jag skriver för jag tänker inte läsa det efter fel en stund innan jag lägger upp det. För då kommer det nog inte upp... 

 

Inom snar framtid väntar som sagt en flytt. Vart exakt återstår att se men det måste bli snart. Letar överallt och hela tiden och betar av sidor som blocket, myplejs och kvalster som en ekorre på tjack. Desperationen börjar visa sig allt eftersom dagarna går och skolstarten närmar sig. Vi måste hitta något och flytta innan skolan börjar! Så har du ett hus eller vet om något hus som finns att hyra så kan du ju hojta till. Depositioner och fast anställning finns så jag hoppas på att ha lite tur nu när allt fler hus kommer ut för var dag dom är just för långtidsuthyrning och inte bara semesteruthyrningar. Jag har stora förhoppningar och förväntningar på tillvaron efter flytten. Det bara måste bli bra nu!!

Nya skolor blir det också. Fragglarna är överlyckliga. Ingen av dom gillar skolan som de haft även om den funkade i jämförelse med vissa andra. 

Men det är annat kul som kommer också. Mannen och jag verkar komma allt längre tillsammans vilket är både glädjande men även förvånande. Hade börjat tvivla men jag hade fel. Vi har en del att ta igen och jag är  behov av en välförtjänt avkoppling så det är en resa planerad också som jag verkligen ser fram emot. Vi ska åka bort en långhelg förutsatt att vi lyckas hitta barnvakter. Så har jag ditt nummer så kan du räkna med att få en förfrågan inom kort.