Dagarna går så fort att jag har svårt att hinna med inte bara allt jag behöver hinna med utan även i huvudet. För mig kan det omöjligt vara mer än onsdag men när jag tittar efter så har fragglarna helt rätt och visst fasiken är det dags för lördagsgodiset typ… Varje kväll när jag lägger mig så blir saknaden nästan övermäktig. Smärtan över att vi förlorat ytterligare en dag i varandras liv är outhärdlig och det tar många timmar innan jag till sist slocknar av ren utmattning.

Morgonen efter är det på med det gamla vanliga falska påklistrade smilet och försöka göra allt jag kan för att de andra fragglarna. Men det är svårt. Fy fan vilket elände jag önskar den råttan som är orsaken till allt detta! Vänta du bara… Karma kommer och knackar på din dörr när du minst anar det!

 

Årets julshopping har i stort sett bestått av två stressiga dagar. Den ena på el corte ingles (åh va möe ja skulle kunna shoppa där 😂) och den andra på alisios. Det var min första runda dit och jag blev verkligen inte besviken. Där fanns allt. Även jysk dök upp där helt plötsligt och för mig rätt oväntat. Efter våra rundor till ikea, conforama och euromuebles så var dock shoppinglusten inte riktigt på topp. Lusten fanns det var väl snarare orken som tröt. Där kan jag fortfarande känna av min cancer. Tröttheten. Den finns där hela tiden och den går aldrig att sova bort hur mycket jag än försöker. Så jag gör vad jag kan för att ignorera den istället. Men det är inte alltid så lätt.

 

 
Grymt läcker och helt enormt stor julgran på ailsios köpcentra. Här finns de flesta butiker, cafeer och snabbmatsställen. Helt underbart ställe om man inte är helt utmattad redan när man kom dit...
 
 
Plötsligt springer vi rakt in i förberedelserna för en julshow mitt på shoppinggatan. 
 
 
En julorkester kommer gåendes och spelar när de går upp och ner längs gatan
 
 
Max älskar det...
 
 
Inte riktigt säker på hur vissa figurer passar in i julbilden men skit samma. Maxen strålar av lycka varje gång han hör dom komma.
 
 
Trummorna är en stor favorit hos honom
 
 
Var och varannan dag så är det något nytt som firas på gator och torg vilket är riktigt roligt för fragglarna. Vi förstår väl inte ens hälften av vad som firas men det spelar mindre roll för vår del som allt som oftast dras med av toner och rytmer som hörs lite här och var. Här firas inte julafton riktigt på samma sätt även om alltfler börjar ta efter iden med jultomte och allt som hör till. De firar istället i början på januari och de tre kungarna.  
 
 
 
Motorcykelkortegen var det Kevin som gillade mest. Han satt kvar under hela och var lika impad under hela tiden. Sen var det bara motorcykelprat på den fraggeln hela kvällen.
 

Det här med jul på stranden är lite skevt asså. Svårt att få till julkänslan bland mina älskade palmer, sandstränder och strålande sol. Men det visste jag ju redan sedan innan att det skulle vara så. Kanske är det annorlunda om man är ”hemma” i Sverige under hela december och kommer in i hela känslan av julen och sedan bara är här nere någon vecka över jul. Då har man ju liksom redan fått grundkänslan typ. Men alla verkar inte alls få julkänslan rubbad av sommaren. Kanske är det bara jag? Det blev dock mycket bättre i år än tidigare sommarjular. Men så har vi ansträngt oss lite extra med att hålla på traditioner och använt oss av allt vi kunnat komma på för att öka julkänslan. En favorit hos alla var dofter. Med hjälp av lite olika dofter så luktar det nu jul hemma hos oss har vi alla konstaterat och med det så var vi nöjda.

 
Eller ahh… Maxen var nog mest nöjd när det äntligen blev julafton och han efter en evighetsväntan fick öppna sina paket som han suktat så efter.
 
 
De andra verkade inte alltför besvikna de heller haha Känns bra när man ser att man fått till bra julklappar och att alla fragglar är mer än nöjda. 
 
 
 
Kvällen spenderades senare i san agustin där vi åt en helt otroligt god middag innan vi mer eller mindre rullade hemåt.
 
 
God jul min fina fraggelprins 💖
 
 
Det var inte det lättaste att limma ögonfransar enligt en liten tjej som börjar bli stor så jäkla fort. God jul min lilla fraggelsnörpa 💖
 
 
Ja vad säger man... Inte alltid man känner för att posera för morsans jäkla bilder 🤣 God jul min lilla minifraggel 💖
 
 
Ord räker inte till... 💖
 
 
Utmattad och proppmätt så gör man sig inte så där jäkla bra på bild asså 🤣
 
 
Julafton avslutades sittandes ute på altanen medan vi tittade på Maxen som gav en av sina dans och sång shower innan han senare somnade uppe på kanten till ryggstödet till soffan. Helt underbar avslutning på en lång dag 💖  
 
 
Liten minifraggel bara sekunderna innan han slocknat av utmattning av en lång och spännande dag. 
 

Telefonsamtal med en förtvivlad fraggel som tvingades att spendera julafton tillsammans med främlingar och plitar. Mitt hjärta blöder. Inga ord jag säger lindrar hennes smärta. Inte min heller. Eller syskonens. Hatet växer inom oss alla i takt med att dagarna som åtskilda går. Men inget varar för evigt. Inte ens detta. Så vi biter ihop en stund till. Så gott vi kan. Men inte det heller kommer att vara för evigt. 

 

 

 

Jag har lite svårt för det där med djurparker och cirkus och andra ställen där djuren oftast inte har det så bra. Men jag minns att jag som barn (innan jag insåg hur djuren faktiskt hade det) älskade allt sånt. Samma är det med mina fragglar. Måne är lite inne på samma spår som mig men de andra är för små och har svårt att tänka så. Så när vi hade en eftermiddag över häromdagen så bar det av mot Palmitos park. Helt underbar natur! Ett stort plus är att det är enkelt att ta sig fram överallt med barnvagn. Ett stort minus är att de liksom alla andra parker tar hutlösa priser för allting för att inte tala om maten. Så ett gott råd för den som ska dit är att åka mätta och gärna ha en picknick korg med sig istället (finns ställe för just picknick där inne vilket jag hade önskat att jag hade vetat innan…).

 

 
Jag kan ju inte påstå att kängrun ser ut att må så där väldans bra.... 

Precis som på de flesta andra ställen så såg väl inte djuren ut att må så bra vilket krossade ens hjärta. Små stackars apor som satt helt uppgivna i ett hörn i sina små burar. Maxen däremot såg inget sådant utan var helt saligt lycklig över alla djuren han fick se. Både Måne och Kevin tyckte fågelshowen var häftig även om Måne var uppmärksam nog att se att tränaren hade en lång pinne som han skrämde fåglarna till lydnad med.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Naturen är helt underbart vacker och svår att beskriva med ord. Inte gör några foton det hela någon rättvisa heller men här är ett gott försök.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Alla dessa otroliga färger 😍

Till Kevins stora lycka så blev han utvald att delta i delfinshowen och han svävade på små moln hela dagen därefter. Självklart var jag överlycklig för hans skull och otroligt stolt över hans insats i showen. Men samtidigt så brände tårarna bakom ögonlocken. Didja hade älskat detta. Didja som önskat att få bada med delfiner hela sitt liv men det aldrig blivit av. Didja som är 500 mil bort, inlåst. Didja som inte är här med oss där hon ska vara. Helvete, mitt hat mot skräcktjänsten växer för var dag som går förlorad.

 

 
 
 
 
 
 

 

Utvärderingen för Palmitos park blev i slutändan till det positiva. Trevlig och hjälpsam personal (bortsett från apan vid ingången som skulle ha extra betalt för alla möjliga saker och dessutom var otrevlig). Lätt att ta sig fram till de olika sevärdheterna med barnvagn/rullstol. Likaså till toaletter och skötrum. Helt ok öppettider och inte för mycket folk så man slipper trängas och köa till allt. Finns gott om skugga tack vare alla växter och träd.

 

 

Lite väl dyrt är väl en sak som drar ner lite. Har man som jag en skock med fragglar så springer slutsumman snabbt iväg. Men vi åkte hem trötta, nöjda och med fragglar som redan planerar nästa besök och då speciellt hos delfinerna. På tal om delfiner så lärde jag mig en sak. Delfiner lever i iskallt vatten. Fyttifan i helvete att inte mina fötter trillade av när jag skulle hålla i Maxen som helst ville hoppa upp och rida på delfinen. Har väl aldrig funderat så mycket över det men insåg när jag förvånat klev i det kalla vattnet att jag trott att de lever i varmt vatten. En av personalen skrattade lite åt min förvåning och berättade att de flesta faktiskt tror det. Men när jag tänkte efter så är det väl klart att de lever i kallt vatten. Så långt ut och dessutom djupt så är ju havet kallt oavsett i vilken världsdel det är. Men ja, nu vet jag ju det iaf… Delfiner lever i askallt vatten haha  Fragglarna vill tillbaka bara för att bada med delfinerna och de samlar nu pengar för fullt till detta. 90 euro för 30 minuter kostar det och då ingår även ett foto från badstunden.

 

 
 

Själv ringde jag upp Didja och berättade vad vi hade gjort och lovade henne den längsta badstunden ever med delfiner den dagen hon kan komma hem igen. Skuldkänslorna inom  mig är enorma och de växer sig bara större för varje sak vi gör utan henne. Växer för varje glass hennes syskon får. Växer för varje gång jag kommer på mig själv med att njuta av solen och värmen. Växer för varje gång jag njuter av tillvaron. Älskade fraggel! Du och dina syskon är mitt allt. 

Tillvaron är så förvriden och fel. Inte en sekund går utan att saknaden är olidlig och plågsamt påtaglig. Hon skulle ju varit med. Vi har ju planerat detta tillsammans. Nu var hon borta och jag åkte tidigare (eller nja, egentligen långt senare) än planerat. Nu är vi här i alla fall. Och hon är där. Mitt hjärta krossas på nytt för varje gång jag tänker på att hon inte är hos oss, vilket är många, många gånger på ett dygn. Hela familjen lider. Hatet för socialförvaltningen är stort i vårt hem numera. Dom har stulit en del av oss som vi aldrig kommer att kunna få igen. För varje dag som går så har vi förlorat ytterligare en dag i varandras liv. En dag de aldrig någonsin kommer att kunna ge tillbaka eller ersätta.

 

 
Love you to the moon and back...
 
 

Vi lämnade som många redan vet. Lämnade all skit och prövar vår chans på lyckan igen och hoppas att vi drog lärdom av felen sist. Än så länge går det över förväntan. Vi har installerat oss ganska så bra och i stort sett alla formella detaljer är avklarade. Fasta inkomster är ordnade och allt ser lovande ut. Hur stor är liksom sannolikheten att det skulle kunna gå så radikalt fel igen? Allt från inbrott och stölder till helt sjuka sjukvårdsräkningar? Nope, känns som att gör bra, -få bra ändå måste funka någon gång. Typ denna gång…

 

 

Fragglarna är helt sanslöst lyckliga för att vara tillbaka vilket jag kanske inte hade förväntat mig. Inte såå himla mycket i alla fall. Men men det är ju ingen nackdel direkt så jag klagar inte.

 

En del praktiskt strul så som det bara kan bli i ett land så dedikerat till papper, underskrifter och stämplar har det ju varit. Har varit mer än en gång som jag trott jag skulle tappa det totalt men det har ändå funkat. Nu är snart allt färdigt och vi börjar äntligen känna att vi kan slappna av allt mer för var dag som går.

 

 
Mina vattendjur 😂 mer i vattnet än på land
 
 
 
 
Maxen är helt saligt lycklig över att kunna få vara ute som alla andra igen 💖
 
 
Lite smidigt juh... Att ha en liten båt att hoppa upp i om vattnet blir för kallt eller om man plötsligt ska iväg på nya äventyr...
 
 
 
 
Vem älskar INTE vattenkrig lixom? Typ bara alla föräldrar som ligger och solar strax bakom 😂😂😂
 

 

Ska försöka hinna med IKEA imorgon. Får se hur det går. Tiden räcker inte alltid till för både måste och vill men det skulle behövas. Vi har flyttat och bor inte kvar i samma hus och område som innan. Till fragglarnas stora glädje så har vi nu åter pool igen och det är nära avstånd till saker som skola, fritidsaktiviteter, andra svankar men även bank och annat jox. Fragglarna höll dock på att dö av besvikelse när de stängde av poolen samma dag som vi flyttade in och den kommer inte öppna på någon vecka. Taskig tajming för det årliga underhållet för vår del men som de själva kom på så var det inte hela världen för efter detta så kan de simma varje dag efter skolan.

 

 
En helt underbar kväll på altanen med min lilla spännis och min lilla hulkenfantast. Lillsnörpan hade precis fått igång de Svenska tv kanalerna och var fast vid advetskalendern
 
 

Jag är så förbannat trött på att vi aldrig kommer någonstans för vi är alltid upptagna med att släcka alla akuta bränder. Det tar liksom aldrig slut. Jag har kämpat så jävla hårt i den värsta motvinden i så otroligt många år nu. Jag varken orkar eller vill längre. Så nu tänker jag inte släcka några bränder längre. Jag lämnade dom alla bakom mig och satsar på att vi ska ta oss framåt i livet istället.

 

 
När fragglarna ska göra mackor till mamma så görs de visst med extra kärlek. 
 
 

En liten tankenöt jag har just nu är hur jag ska få ner mina tavlor hit. Jag menar… Det är ju inte de minsta tavlorna även om de absolut inte är de största jag ägt. Så de går ju inte ner i någon kartong. Det är mina älskade fototavlor och alla tavlor som Simone har målat åt mig. Vill ha mina tavlor på väggarna så jag känner mig hemma. De står på det säkraste stället i världen och jag vet att de är i tryggt förvar men jag hade önskat att jag kunde komma på hur jag ska förpacka dom inför en flygresa eller liknande. Så är det någon som har en bra ide och lösning för min tankenöt så dela med er. 

 
Underbara palmer... Underbar utsikt... Underbar natur...