Jag förstår inte riktigt. I somras var Simone i bråk med en något äldre kille och vid ett tillfälle så slogs de. Ungarna kom själva hem och berättade om händelsen och jag förmanade. Men strax därefter så knackade det på dörren och där stod..POLISEN!! För att förhöra Simone om misshandel!! 😱 De som känner lilla spetan blir fulla i skratt när jag berättar. Men ja, jo, vi spelade med och var duktiga föräldrar och polisen åkte nöjd härifrån. 
Idag var det dags igen. Eller ah, polisen har inte kommit (än😬) Didja var ute med Max och hade hamnat i bråk med en av tjejerna vars föräldrar äger kiosken där vi är stammisar. Didja kom hem och berättade och var ledsen för att hennes halsband hade blivit förstört i bråket. Jag sa till henne att vi skulle gå ner till kiosken hon och jag och reda ut det så fort Tobbe vaknat. Men så långt hann vi inte för pappan och övriga syskon knackade på dörren. Jahopp men va bra, då reder vi ut detta på en gång tänkte jag. Men nääää det gjorde vi inte. Utan istället så spottade och fräste pappan och sen bara gick dom. Jag ropade efter honom men han ignorerade mig. Efter en stunds funderande så bestämde jag mig för att gå ner till kiosken för att försöka prata med honom utan Didja istället. Men när jag kom ner så skrek han om polis och att ingen i min familj var längre välkommen i hans butik 😳  Han på riktigt stod på gatan utanför sin lilla butik och skrek på mig.
Öööhh men tjena hallå där vad tar det åt dig karl? ville jag fråga honom men det räcker såklart inte mina språkkunskaper till så istället bad jag om ursäkt för Didjas ev inblandning i något bråk och fortsatte med att säga att han inte behövde be om ursäkt för sitt beteende. Det är vad som förväntas av en imbecill sa jag och vände på klacken och gick hem. Så nu sitter ungarna och slår vad om huruvida polisen ska knacka på igen eller om vi slipper det denna gången 🙊🙈🙉 
Nu menar ju inte jag att jag anser att det är ok att barn slåss men va fan lite får man väl räkna med. Eller? Kanske bara jag? Men jag undrar... Slåss inte barn här? Och på vilket sätt ger ett bråk mellan barn honom rätt att skrika på mig? Nä, mina barn är verkligen inga änglar och de både retas, slåss och ljuger ibland. Det är som tur är inte allt för ofta men det händer! Mina ungar är precis lika duktiga som alla andras ungar på att hitta på jävelskap men vad är det för konstigt med det? Är det inte normalt då? Och va bra för er då om ni nu har såna där perfekta små barn som jag bara trodde fanns i gamla filmer. Som bara syns men inte hörs och aldrig skulle få för sig att göra något dumt. Själv har jag små troll som man helst inte ska lämna obevakade allt för länge i stöten men rätt nöjd med det ändå.
 
 
Här har vi en bild från förra julen och 3 av 4 mysiga små troll som precis blivit rödtottar. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress