Så skönt att även en eländig tillvaro ändå har sina ljusglimtar. Idag exempelvis har ju faktiskt varit en ljusglimt mest större delen av dagen! Väckte fragglarna vid 6 och inte en enda av dom klagade utan gick snällt upp och gjorde allt de skulle utan några större krusiduller. Hör ju inte till vanligheten direkt så det var bara att tacka och ta emot.

Ett par timmar senare så var det dags för min dagliga dos av frisk luft och motion och dessutom i strålande solsken! Promenaden hade varit perfekt om det inte hade varit för en (? snarare rätt så många..) detalj.. De va då ända in i helvete va skit folk verkar slänga just utefter min lilla gångväg! Det ser verkligen för jävligt ut!! Varför? Förstår inte! Samlas alla för att slänga skiten just här? Efter att ha bott på Canaria så har jag helt klart blivit lite skadad.. Där är gatorna soprena, rabatterna utan plast och burkar och dessutom välvårdade. Efter att ha vant sig vid det så sticker all skit utefter gatorna mig verkligen i ögonen!!

 

 
Km efter km så ser det ut så här :( 
 
 
Det ligger verkligen överallt!!
 
 
Och här har Hamntjänst varit i farten... Men Göte då.. Du vet väl att man ska göra slut på di gamle först..?!

 

Sen trillade barnen in en efter en. Lika glada och nöjda allihop!! Kevin kom inrusande och kungjorde att idag hade han minsann fått ytterligare en kompis!! Vilket är väldigt stort för en kille som inte haft några vänner under det gångna året. Sen gav han sig ut  på altanen för att tälja. Och var helt nöjd med sitt lilla liv.

Didja kom inrusande med rosiga kinder och informerade om att nu skulle hon till Skärhamn med en kompis och tar bussen hem senare.. Sist kom Måne som varit och lekt med en kompis och frågade om hon kunde få sova över hos kompisen på måndag eftersom det är påsklov. Det kunde inte ha känts bättre!

Alla ungar var lätta att få i säng och inget spring alls har det varit. Trötta skolbarn helt enkelt – det gillar denna mamman när kvällen kommer. Kevin avbröt mig mitt i en mening med att säga till mig att nä mamma nu får du vara tyst för det har varit en lång dag och nu behövde han sova.. Snopet pussade jag honom god natt och smet ut ur hans rum. Mina trötta, fina små fragglar.. om ni bara visste hur mycket jag älskar er!!

Så på det stora hela måste jag säga att dagen har varit helt otroligt bra!! Nu är det bara Maxen som ska få en dagisplats och sedan förväntar jag mig 4 utmattade, stimulerade och glada barn framåt eftermiddagen! Känns så hemskt när Maxen drar på sig skorna för att han också vill gå till skolan. Stackarn går här hemma hela dagarna med oss tråkiga föräldrar. Försökt förklara för honom att han snart ska få börja på dagis men det brukar resultera i ett inte och som åtföljs av ett bestämt skola! Omöjliga onge! När vi bodde på Canaria så vägrade han att säga skola för då skulle han minsann gå till dagis (även om han förvisso älskade sin skola och sin klass) och nu när han är hemma i Sverige igen så vägrar han att säga dagis och ska med sina syskon till skolan… Men det är verkligen Maxen i ett litet nötskal. Motvalls och omvals jämt och ständigt när han inte får som han vill..!

Nästa vecka är det dags för första läkarbesöket sedan jag kom tillbaka. Vilket känns både skönt och läskigt som fan! Då är det slut på mina strutslekar dagar och dags att se verkligheten i vitögat igen. Fy, som jag bävar! Men som Didja ”tröstade” mig med så kommer det alldeles säkert att hända något som kommer att komma emellan och jag blir åter tvungen att omboka även det besöket. Då är frågan.. hade jag ombokat om det hade gällt någon annan familjemedlem? Svaret är givet.. NOPE! Hade jag inte gjort! Så varför är det så lätt att göra när det gäller mig själv..? Men svarade henne i alla fall att så skulle det inte bli! 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress