Tröttare än vanligt och börjat få allt ondare i armhålan. Jag som hela tiden anklagat cyto-kurerna i stort sett helt och hållet för mitt mående. Nästan som att det var medicinerna som var enda orsaken till att jag var sjuk. Nästan som att cancern inte riktigt var verklig. Istället fokuserade jag mycket ilska på sjukhuset med sina dumma regler, läkaren och hans kassa engelska, sköterskan som inte gjorde allt på det sätt som jag var van vid… Nu när allt det där är borta och jag ändå mår dåligt eller har ont eller bara inte riktigt orkar allt så är det svårare att projicera. Ont kan jag leva med. Lite jobbigare är det att rörligheten i armen blir påverkad. Jobbigast är tröttheten! Hela tiden trött!! Från att jag kände hur energin kom tillbaka i takt med att ögonbryn och annat började växa så vände det någonstans och jag är nu bara trött mest hela tiden. Försöker sminka bort mina trötta mörka ringar under ögonen men tror inte att de gör så mycket nytta dock när jag ändå har helt rödsprängda ögon av sömnbrist.. Nåja, man gör väl vad man kan så känns det lite bättre i alla fall.

 

 

 

Idag var lillebror med son här vilket uppskattades av hela huset. Ungarna blev skitglada! Och det var riktigt kul att se dom!! Men det tog musten ur mig och det var det jag orkade idag. Så Joppes långpromenad gick mig förbi idag som spenderade den tiden med Maxen här hemma medan de andra gick på upptäcktsfärd. Imorgon tänkte jag dock ge mig på ett nytt försök till en powerwalk med Joppe. Han sov gott efteråt senast.   

Anonym

Vet faktiskt inte hur jag tacklar detta. Love you so mutch all. Detta måste landa i mig😢 men var i sibräcka bor ni? Kram Britt

Svar: Finaste "Bitt" <3
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress