Ja alltid är det väl något!? Det brukar för det mesta vara jag som är i hetluften. Denna gången var det Didja som ville väl men som kanske stack ut hakan lite för mycket. Efter ett väldigt långt samtal med henne så förstår jag hur hon tänkte och vad hon försökte åstadkomma men det är inte alltid så lätt i en värld där misstro och cynism regerar. Tror att hon förstod vad jag försökte förklara. Samtidigt måste jag säga att det var ett väldigt bra samtal och mycket blev sagt. Smickrad till tusen blev jag också när jag hörde hennes tankar om mig. Fina stora lilla tjej. 

 
Jävla skitmånad! 

 

Nu är december här och vi liksom alla andra tänker på julen. I vanliga fall så brukar vi pynta och ha väldigt juligt hemma men i år är vi ju inte hemma. Så i år vet jag inte riktigt. Funderat en del och lär fundera lite till innan jag blir klar över hur vårt julfirande kommer att bli. Vår situation gör det lite svårare än vad det brukar vara eftersom vi inte riktigt kan åka till någon och jag förstår verkligen fragglarna när de säger att de inte vill fira julen i lägenheten som vi är i.

Didja hade sin egen lösning på julproblemet. Hon ville åka bort och fira någon annanstans där vi kunde glömma bort våra problem för en stund och bara vara. Jag drog den vanliga visan för henne om ekonomin. Det är inte bara att plötsligt komma på att man vill åka bort och så bara gör man det. Inte när man är ensamstående med 4 fragglar och dessutom inte kan jobba med tanke på sjukdom och andra omständigheter.

Sista veckan har hon varit mer hemlighetsfull än vanligt och nu vet jag varför. Hon hade hittat en resa som skulle ta oss ”hemifrån” under några dagar och då speciellt under själva julafton som är den jobbigaste dagen på året inte bara för oss utan för många och som hon har försökt komma på hur hon ska finansiera den. Lilla stumpan då… Ledsen över att behöva säga det men att komma på det när det är en månad kvar till deadline är att vara försent ute. Men hon mindes att jag hade bett om hjälp när Joppe var sjuk så hon gjorde ett tappert försök med något liknande. Tyvärr så fick hon inte alls de gensvar som hon kanske hade tänkt utan blev påhoppad av ganska många som tyckte och tänkte en hel del om hennes tilltag. Eftersom jag såg hur ledsen och besviken hon blev när jag stack hål på hennes ballong med hopp om en riktig jul för hela familjen så hade jag önskat att jag hade kunnat förverkliga hennes dröm hur fan det nu skulle gått till *suck* Inte lätt att vara liten alla gånger men gudarna ska veta att det är fan inte alltid lättare att vara stor… Nåja, får väl se hur de blir med allt.

Men hennes tanke och vilja var god och det älskar jag henne för. Så nu blir det till att försöka fixa till det som hon kan ha ställt till med… Sen blir det till att försöka prata lite till och kanske försöka få till någon tanke med julen i alla fall så att hon inte behöver gå och oroa sig och undra. Fan! Jag tror inte att jag gillar julen längre. Bara en massa ångest och magont! Jag undrar hur många människor som går runt med ångest varje år bara för att julen börjar närma sig. Allt från ekonomi, ensamhet och bara att livet kanske inte tillåter en att fira som man skulle ha önskat. Familjemedlemmar som bor för långt bort eller som kanske inte ens finns kvar bland oss vilket gör själva firandet svårt. Nope, just nu är jag inte alls så säker på att jag gillar julen längre! Jag brukade göra det. Brukade älska julen och hade nog gärna börjat pynta redan i oktober haha Kanske kan jag älska julen igen någon gång i framtiden. Just nu känns den mest jobbig och hade jag kunnat hoppa över den så hade jag gjort det.

 

 
Maxen är så lycklig när han är med djuren. Att försöka få honom att släppa taget när det är dags att kliva av hästen är inte det lättaste haha Vad det stör mig att behöva blurra i mina foton bara för att ingen bakgrund ska synas... Men men sånt är vårt liv just nu så det är bara att göra eller så får jag hoppa över fotot och det ville jag ännu mindre så varsågoda, idag bjuder jag på ett blurrat foto från förra helgens ridning

 

Med det sagt så känns det lite dubbelt att berätta att vi idag tog en snabb sväng för att möta upp morfar som ville lämna av varsin julklapp till fragglarna. Han är som alltid en klippa! Fick även hälsa på hans både snygga och trevliga date. Äntligen verkar han ha hittat sig en pärla och det var väl på tiden efter alla musslor med skit han fått. Så jag lämnade dom med ett stort leende och en känsla av att morfar hittat rätt och väntar med spänning på fortsättningen.

Idag har vi i stort sett bara varit inne hela dagen och det mesta av tiden har gått åt att prata med Didja och allt runt hennes påhitt. Morgondagen blir förhoppningsvis utan några oväntade överraskningar och kommer med all säkerhet att spenderas på Maxens favoritställe på jorden just nu.. Stallet. Söndagar är ju en av de dagar då han rider så då brukar det bli några timmar med djuren vilket inte de andra fragglarna brukar ha något emot.

Veckan som kommer känns jobbig med de sjukhusbesök som ska avklaras men det är bara att bita ihop och få skiten avklarad. Känner mig nästan stressad. Känner att jag behöver få så mycket gjort på sjukhuset som möjligt och vill helst ha alla våra tider på en gång. För man vet ju aldrig när vi blir flyttade eller ens vart. Så nu när sjukhuset ligger inom räckhåll så vill jag ju få allt gjort så fort det bara går.

 

  

 

Anonym

Hur går det för er? Man blir ju lätt lite orolig för dig och de små när man vet allt som har hänt och du inte uppdaterar så ofta. Tänker på dig och är imponerad över allt du klarar av! Du är grym tjejen och snälla du, sluta aldrig att skriva!!

Svar: Åh tack ❤️ Kommer snart ett nytt inlägg. Och oroa dig inte, vi klarar allt 😘
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress