En bild säger mer än tusen ord heter det ju så varsågoda... Typ så här känner jag inför allt från stympning till ekonomin aldrig går ihop till att vara tvingad till att gömma oss till våra skolproblem... JAG BLIR TOKIG!! Men vafan, det kunde väl varit värre antar jag. Vi kunde ha stått inför en jul med T, alkohol och ett enda långt ångestladdat bråk som varar tilll efter nyår så jag är ändå tacksam för vad vi har. 

 

Fy vilken vecka! Det har varit ett jäkla rännandes på en den ena vårdinrättningen efter den andra. Nu är det inte lång tid kvar tills jag ska stympas. Det känns verkligen så! Sa det till min bröstsköterska igår och hon såg helt förskräckt ut. De andra kvinnor som jag ibland träffar som har samma diagnos har i stort sett alltid en helt annan syn på operation än vad jag har. De verkar helt ok med att plocka bort bitar av sig själva för vad betyder väl ett bröst om det innebär att de blir friska? Jag förstår och jag håller väl i princip med därav att jag ska opereras. Kanske är de inte alla så tillfreds med stympningen när det väl gäller eller när de är helt själva och inte behöver förställa sig inför någon. Eller kanske har de bara bearbetat det bättre? Jag har i alla fall problem med det faktum att jag snart ska stympas..!

 

 

Veckan har dock bjudit på några ljusglimtar. Världens bästa kom och hälsade på och hade sin bäbis med sig. Äntligen fick Maxen hälsa ordentligt på en liten. Så otroligt nöjd var han när han fick sitta med den lilla i sitt knä.

 

 
 

Skolproblemen fortsätter att hemsöka oss och nu i helgen så ska jag skriva rent och kolla över det sista i min anmälan till skolinspektionen och barn och elevombudet. Detta är ju bara inte ok!! Att bli utsatt, påhoppad och mobbad pga. att man är Svensk… Polisanmält är det redan, allt från hot via mobilen till ren misshandel. Men skolan gör ingenting. Eller jo, de ger Didja ledigt efter varje ny incident. Och efter att jag ifrågasatte vad de vidtog för åtgärder för att hon ska kunna vara säker i skolan så började de med att en lärare följer henne vidare till nästa lektion och hon får sitta kvar i klassrummet ibland. Därmed får hon heller inga raster i någon större bemärkelse.. Men för hur länge har de för avsikt att följa henne såhär? För vad som väntar den dagen då de inte längre gör det råder ju inget tvivel om vilket känns sådär lagom bra. Förstår inte varför man inte stänger av de elever som vägrar att bete sig som folk. Så in med en anmälan till beo och skolinspektionen så får vi se vad som händer sen. När skolan fick höra om att jag anmäler så tog det inte lång tid innan jag hörde av soc... Skolan överväger att göra en anmälan mot mig för att fragglarna mår dåligt fick jag höra. Eeh ah klart som fan att de mår dåligt med tanke på att de var trasiga redan när de kom hit och här får de stå ut med både psykisk och fysisk misshandel från andra elever i skolan... Soc är dock välinformerade om våra skolproblem och tog det hela med ro. Jag har hittat nya skolor till fragglarna och hoppas på att de ska kunna börja vid terminsstarten nu efter nyår. Ingen utav oss känner att det är något här som är värt att stanna och kämpa för så vi väljer hellre att byta skola och hoppas på lite lugn i tillvaron. 

 

 

Idag blev det som vanligt en tur till stallet och därefter en sväng förbli lekplatsen på hemvägen. Kevin är grym på hinderbanan som alltid.

 

 

 

Julen har närmat sig med snabba steg och min ångest har bara blivit värre för var dag. Men någonstans så måste man väl inse att saker och ting inte blir bättre än vad man gör dom. Jag tänker inte sitta och gräva ner mig och jag tänker så fan heller låta fragglarna göra det heller! Vi ska fira! Detta är vår jul och ingen kan ta det ifrån oss. Kom på en sak häromdagen när jag satt och tittade på tv... Det kom en reklam för att ge sina barn en vit jul. Detta är fragglarnas första vita jul... Nu när T inte längre finns med på vår världskarta så finns det heller ingen alkohol. Visst hade jag önskat att vi hade haft en annan ekonomi och kunnat åka någonstans för att slippa sitta här hemma och fira (tror Didja har påverkat mig mer än vad jag trodde ang det) men samtidigt så blir detta vår första egna jul där vi an styra allt precis som vi vill ha det. När jag ser på det så istället så känns det nästan spännande. 

 

 

Självklart har det blivit mer bakande av pepparkakor och lussekatter. Tror detta var omgång nummer 4 haha

 

 

 

 

 
Tur att jag tömde kannan på mjöl innan Maxen fick fatt i den för han verkade anse att degen behövde mycket mjöl hahaha
 
 

 

 

Anonym

Du kämpe! ❤️

Agnetha

Jämnt styr jag tillet när jag ska skriva här!!! Skrev nyss under anonym. Är helt puckad på sånt. Meeeen: du är en känpe och en klok & fantastisk mamma. Kram

Svar: Blir så glad när du skriver att vi skiter i smådetaljer som inte funkar 😂😘 Tack! Dina ord värmer som alltid 💕
Linda Hedman

Anonym

Nej jag har aldrig tänkt på mig själv som stympad. Är bara glad att tumören är borta.Jag har inte heller tänkt mycket på hur andra ser på mig, att dom kan se mig som stympad.

Svar: Men va skönt att du känner så. Ja som jag skrev så är det inte många jag har mött som verkar känna som mig. Men jag antar att vi alla ser saker å ting ur vårt egna perspektiv, vilket gör det olika för oss alla.
Linda Hedman

Anonym

Nej jag har inte tänkt på mig själv som stympad. Inte har jag tänkt att någon annan sett på mig på ett sådant sätt heller. Men jag förstår nu hur fu tänker och

Svar: Ja alla känner och tänker vi olika 😊
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress