26 februari 2017

Men bara för nu

Ur min vardag

Helt otroligt hur snabbt man vänjer sig vid utsikter som denna... Ser Inte fram emot att byta den mot slask och minusgrader!
 

Jag känner mig svag. Känner mig orkeslös. Ont, illamående, frusen, kräksjuk, diarré, blödande tandkött, tappar hår, trött. Tröttare än någonsin! Trodde att jag var starkare. Besviken på mig själv och på min kropp som förråder mig så här illa. För sjuk för att jobba, för trött för att vara vaken, för ont för att sova. Livet suger fett just nu! Barnen står rädda och ser på medan jag blir allt sämre. Det funkar inte. Inte just nu i alla fall. Så som det ser ut just nu så åker jag hem med barnen medan Tobbe stannar kvar tills vidare och ordnar det sista med att pausa vår lilla tillvaro här. Klubben ska ju dessutom lämnas över till vår bäste man som får ta över medan vi är borta. Vi skulle ha åkt nu i helgen men det blev inte så. Med en dubbelsidig lunginflammation och i kasst skick så får man tydligen inte flyga. Så det blev till att ta alla biljettpengar och betala för ytterligare en månad här istället. Känns blandat. Vill ju liksom inte lämna. Men vill inte stanna där det inte funkar heller. Viljan att åka växer sig bara allt starkare allt eftersom jag blir sämre. Vill till nära och kära för att lägga mig ner och bara få slippa orka allt en stund. Låta dom ta över för en liten stund. För jag kan inte mycket mer. Att utkämpa krig på alla fronter samtidigt har tagit hårt på mig och knölen från helvetet är en motståndare jag lätt hade kunnat vara utan!! Så för ett litet tag, för att hämta andan lite så innan jag gör något annat så åker jag hem……..

 
 
Så mycket skönhet överallt här
 
 
Och palmer... Som jag älskar dessa palmer! 
 
 
För att inte tala om andra gröna vackra växter som det "råder brist" på i Sverige men som finns i överflöd i var hus här... Det finns mycket att sakna! Men bara för nu..
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress