Vill så mycket men orkar så lite. Vill ju vara som vanligt men jag är långt därifrån. Vill för det mesta bara lägga mig ner på fläcken där jag står och bara få sova men biter ihop så gott det går och knatar på. Fragglarna håller mig sysselsatt under dagarna och sedan har jag myrkryp och funderingar över livet och döden som håller mig sällskap om nätterna. Har gått igenom hela hälsokosten nu i jakt efter något som ska bota mina myrkryp men det verkar vara en lost cause och än så länge har inget bitit på skiten.

 

Nästa vecka får jag min sista cytobehandling. Men istället för att sedan läggas in för operation därefter så avbryter jag behandlingen för att istället ingå i ett projekt utomlands där de ska försöka bli av med skiten med hjälp av alternativa mediciner och metoder. Alla förändringar skapar en hel del tankar och funderingar. Nu har jag bara ett par dagar kvar på antibiotikakuren och lungorna känns otroligt mycket bättre.  Lunginflammation.. Så tröttsamt. Skönt att kunna andas lite lättare nu i alla fall.

 

 
 
Som tur är så har vi sjuka föräldrar här ute på vinchan barn som roar sig med att baka och som förra söndagen bjöd på gofika 
 
 
 
 
När Maxen fick syn på tårtan så började han genast sjunga på "ja må han leva..." 
 
 
 
 
 

Dagarna smälter samman och jag får nästan lite svårt att skilja dom åt när vi alla går hemma såhär. Vi liksom lever i vår egna lilla bubbla och bara väntar på att jag ska bli frisk nog för att vi faktiskt ska kunna åka iväg på vår planerade lilla roadtrip. Fragglarna upplever lite av det där idylliska sommarlovslivet som hade varit perfekt om det inte hade varit för deras trötta mamma. Men för just nu så har vi hittat en fungerande sommarlovstillvaro där vi är aktiva och slappa om vartannat för att orka med morgondagen också.

 
 
 
Maxen försöker fylla på poolen med en sladd när hans elaka mamma vägrade honom slangen...
 
 
Men jag blev förlåten när han fick baka i stället
 
 
Även Kevin uppskattade att Maxen fick baka...
 
 
För Kevins del är det mycket täljande just nu
 
 
 
Kan med all säkerhet konstatera att vi nog får införskaffa en kratta för att hålla baksidan ren för gräsklipparen...
 
 
 
Simone kan vara med en stund men hon tröttnar oftast snabbt
 
 
Hon leker hellre även om det så är med Maxen när inga vänner är hemma
 
 
2 smått knäppa tjejer i stenungsund...
 
 
Molekylverkstan har varit efterfrågat länge så vi åkte dit i början på veckan
 
 
Så söta i sina små labbrockar
 
 
 
Även Maxen tyckte att det var roligt denna gången, det märks att han börjar bli större
 
 
 
 
Kevin var väldigt imponerad utav alla experiment som vanligt
 
 
 
Riktigt nöjd var han när han fick lite privata lektioner
 
 
 
 
Några heldagar på olika lekplatser har det blivit, vilket nog mest uppskattas utav Maxen och Kevin dock
 
 
 
Varvat med lite strandhäng såklart
 
 
 
Lite kul är det att även Maxen har börjat gå i och doppa sig helt av egen maskin och vilja
 
 
 
Helt otroligt vad jag älskar denna lilla varelse!! 
 
 
 
Så lycklig när han får Kevins fulla uppmärksamhet
 
 
 
 
Simone råkade trampa illa på en brygga och fick en elak bit trä i foten vilken fick avlägsnas på vårdcentralen under väldigt höga skrik och protester. Sjukt tacksam över att vi fick en helt underbar mjuk och fin läkare annars vette fan om Måne hade släppt på foten...
 
 
 
Vad vore sommaren utan glass??? Och cider..?! 
 
 

Bostadsletandet kanske äntligen är över. Vi får se. Har i alla fall hittat vårt drömboende för tillfället och förhandlingarna pågår för fullt. Nacka blir det i så fall. Ett stort fint hus med en stor fin gräsmatta. Helt perfekt även om priset ger mig magsår. Nära till allt och skulle underlätta våra liv så enormt mycket. Bil som här är en nödvändighet för att tillvaron alls ska fungera, där är den mer överflödig och i vägen. För att inte tala om det faktum att då skulle Tobbe kunna bo hemma och slippa sitt resjobbande. Så nu är det väntans tider som gäller här hemma när vi alla hoppas på att det ska gå i lås med just detta huset. Ett riktigt hem igen! För det är verkligen ingen höjdare för varken vuxen eller barn att bara bo tillfälligt! Så vi hoppas som sagt. Hoppas på att äntligen få komma hem igen. 

 

 
 
En väldigt nöjd tjej som kom hem efter att ha varit hos en kompis och åkt buss med byten helt själv!!
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress