Trött som en gnu men det är det värt för att få höra dom alla skratta och må bra. Mina underbara fragglar!!
 
 
 
 
Jag vet inte men jag tycker inte att bilden gör backen rättvisa. Tycker inte att backen ser så farlig ut alls. Men alla som någonsin har gått i slottsskogen är medvetna om vilka jävla backar jag pratar om. Enligt mig så har slottsskogen ena jävlia backar iallafall! 
 
 
 
 
 
Maxen såg trött ut redan i början utav dagen
 
 
 
 
Men repade sig mirakulöst snabbt från all form av trötthet när ponnyridning stod på tur
 
 
 
 
Omöjligt att missa hans lycka
 
 
 
 
Hela han strålade och han var inte det lättaste att bända/lirka av hästen när turen var över
 
 
 
 
Ingen av fragglarna såg väl direkt missnöjda ut.Jo, Didja gjorde. Hon tyckte synd om hästarna och deras enformiga liv. Hon har rätt.
 
 
 
 
Simone har alltid kännt sig lite obekvän bland djur, men det har faktiskt börjat släppa på senare år. 
 
 
 
 
Alla fragglar fastnade såklart här en bra lång stund
 
 
 
 
Och det blev en del ledsna miner när de simmade vidare
 
 
 
 
 
Såklart att vi även hann med lite sälar också
 
 
 
 
Bänna är en självklarhet och det skulle aldrig gå att hoppa över just detta moment
 
 
 
 
En svängom i pliktas parklek är inte fy skam om man vill försäkra sig och gå den där extra biten för att ha sovande barn till kvällen...
 
 
 
 
Tacksam över att Didja löser av mig lite då och då så jag slipper springa i alla skeva trappor och annat
 
 
 
 
Att dagen avslutas på mcdonalds är ett måste om jag vill ha något sånär samarbetsvilliga barn med mig på resan hem
 
 
En lång men underbar dag är slut. Hoppas på gott väder, en natt med mer än en timmes sömn och lite välplacerad energi så blir det stranden igen med fragglarna. 
 
 
 
 
 

Det var en ganska så späckad vecka planerad med tanke på min totala energibrist. Men livet kom som vanligt och knackade på dörren med allt från sjuka barn, till en för stunden försvunnen pappa. Veckan har varit lång och än är den inte över. Det ska knös in bvc-träffar, cyto-behandlingar, tandläkarundersökningar, barn med skrämmande hög feber och midsommarfirande i regnskurar. Trött! Trött och svullen som en spärrballong utav alla kortisontabletter. Allergiska reaktioner mot cytostatikan som har gjort att jag knappt kan röra min arm där PiccLinen sitter. Men det var bara tillfälligt lovade doktorn för några dagar sedan så jag hoppas att det snart ska gå över. Mycket som jag hela tiden går och väntar på att det ska gå över just nu. Längsta veckan på länge! Tanken är att om vädret är på vår sida så ska vi ta en tur ner till slottsskogen imorgon. Låta fragglarna springa fria och leka av sig medan mamman känner sig lite levande utav att vara i civilisationen en stund innan vi beger oss hemåt igen. Nu hoppas vi bara på vädret som sagt, och självklart att alla fragglar vaknar friska och utan feber…  Hade gjort oss alla gott att komma ut och iväg en stund. Dessutom så kanske det tar bort lite av ungarnas frågor om när pappa kommer hem. Inte lätt att svara när man inte vet.

 

 

 Finaste Maxen på grannens 45-års fest härom sist

 

Min läkare från Canaria ringde tidigare i veckan. Har haft hans ord ringandes i öronen ända sen dess. Han hade en studie som han trodde att jag skulle vara intresserad utav att vara med i. Jag behövde bara höra vad han hade att säga i några sekunder, sen var jag på det klara med att han hade helt rätt! Jag vill verkligen vara med i hans studie. Självfallet så handlar det om olika former utav thc. Han tyckte att jag hade svarat så bra på den formen av behandling innan så… Ja, jo, fast nu bor jag i Sverige svarade jag trött och kände bara att jag ville leka struts igen när jag svarade honom. Det spelade ingen roll var jag bor menade han. Så länge jag kunde komma på de utsatta datumen så var jag välkommen i studien. Det känns så bakvänt. Jag flyttade hem till Sverige för att få tillgång till en kostnadsfri och bra cancervård… Jag hade bara glömt att ta med hur trångsynt vården är i Sverige i mina beräkningar… Nu står jag alltså i valet och kvalet att åka tillbaka dit istället för att få specialistvård med thc… Antar att det blir något så trivialt som ekonomin som kommer att få avgöra åt mig i slutändan. Men lätt att jag skulle vilja vara med i en studie som kanske kan få upp fler forskares/läkares ögon för en helt otrolig medicin!!

 

Efter att Kevin och hans kompis hällt ut och lekt med färg i kompisens källare och han fick veta att han levde när pappan i familjen kom på dom så har han inte vågat vara med Ola. Han är livrädd för pappan… Så just nu märker man mycket av att Kevin är på jakt efter en ny bästa vän. Tyvärr så är åldrarna på barnen just här ute i vår kurva lite fel och han verkar ha svårt för att hitta någon som kan fylla tomrummet efter Ola. Känns i hjärtat att se honom när han så tappert försöker att passa in i olika roller som inte riktigt är han. Blir dessutom helt klart en del onödigt tjafs och gnäll när han ser sin chans till lek när storasyster hittar på något med ”sin” kompis och han inte får vara med tjejerna i deras kelar… Lite svårt när man bor så här avsides och det inte finns så många barn att tillgå. Bil hade underlättat när man bor så här..! Det har jag ju kunnat konstatera mer än en gång under den ganska så korta tid som vi bott här. 

Midsommar idag. Riktigt bra dag måste jag väl ändå säga. Alla fragglar har hållit sams (mas o menos), trots dåligt väder så hade vi en mysig dag inne. Kan verkligen inte klaga! 

Jag försöker att inte vara sjuk. Eller ah, det är klart att jag är sjuk. Jag försöker att inte verka sjuk. Jag försöker så långt det bara är möjligt att inte låta det ta över. För det är så det känns dom dagar då jag inte orkar. Eftersom Tobbe är borta och jobbar så är jag ju själv med fragglarna och det tar så otroligt mycket mer än vad jag skulle vilja erkänna. Så länge jag är hemma så är jag som en sengångare för att spara min energi till när fragglarna kommer in eller att jag går ut med Maxen. Då går mina reserver igång på högvarv och jag springer, jagar efter och hoppar studsmatta. Sedan måste jag gå in och vila. Orkar liksom inte mer än så, vilket driver mig till vansinne.

 

 
Det är inte ofta som jag inte har ansiktet fullt av klet bara för att dölja ringarna under ögonen...
 
 

Orkar inte åka iväg och hitta på så mycket eller för ofta. En dag funkar men sen måste jag vila i ett par dagar efteråt. Bara ett enkelt läkarbesök suger musten ur mig. Inte alltid besöket i sig men att gå till bussen, åka buss, alla möten som blir utefter resans gång samt att jag alltid har Maxen med mig som samtidigt ska underhållas, och det faktum att jag vägrar att ”vara sjuk” och gör allt för att uppfattas som frisk gör mig helt färdig och lämnar mig sån i flera dagar efteråt.

Bara att vara social när mobilen plingar är många gånger så mycket mer än vad jag orkar. Helt plötsligt är jag storkonsument utav produkter som foundation och annat kladd. Allt för att dölja de mörka fläckarna som omger mina ögon och hänger halvvägs ner på kinderna. Även när jag går hemma osminkad så används dessa produkter flitigt. Allt för att vara så frisk som möjligt. Jag har så svårt att förlika mig med att jag faktiskt har cancer. Trots att det inte är många veckor kvar tills jag ligger på operationsbordet för att skära bort just cancer ur min kropp så har jag svårt att förlika mig med det. Det händer väl bara andra? Det händer inte mig! Jag vill inte! Jag vill hoppa av denna jävla karusellen men jag sitter fast. Jag önskar att jag kunde få skrika ur mig all frustration. Gapa, skrika, slå och bara bli av med alla känslor som byggs på i takt med lagren av foundation läggs på.

Bara att skriva här tar ibland mer energi än vad jag har att ge vilket innebär några dagars uppehåll innan jag har samlat ny energi. All energi jag brukar kunna uppbringa på en dag går i stort sett direkt och enbart till fragglarna. Energi och tid för mig finns inte. Det känns nästan skrattretande att ens tänka att det skulle bli över energi till mig själv. Fast det stämmer ju inte riktigt till 100% eftersom att lägga energi på fragglarna är ju vad jag lever för vilket då borde innebära att all energi som läggs på dom även är för mig… Fast om det är så, varför drömmer jag då om den där omtalade egentiden? Då jag fantiserar om hur jag skulle ta det lugnt, göra saker i min egen takt och anpassa alla måsten efter energin istället för som nu då jag anpassar energin efter alla måsten?

Kevin ville gå till stranden och fiska krabbor idag men jag orkade inte. Så han frågade om vi kan göra det imorgon men jag var tvungen att säga nej. För soc kommer imorgon efter lunch och jag kommer inte orka. Jag kommer inte orka åka till stranden OCH vara ett levande uppslagsverk om mitt och familjens liv när soc kommer OCH vara mamma resten av dagen. Det är en sak för mycket för att det ska vara genomförbart. Att jag dessutom behöver åka till bvc med Maxen på tisdag gör att jag måste samla energi till det under morgondagen. Får inte ta ut mig för mycket för då orkar jag inte.

 

JAG HATAR ATT VARA SJUK!!!!! Jag avskyr att se mig i spegeln och se bristen på hår, att mina ögonbryn är borta, mina mörka tvättbjörnsfläckar till ögon! Jag avskyr att inte längre orka bära Maxen på samma sätt som jag brukade. Jag avskyr att känna mig svag! Jag avskyr att inte orka! Jag avskyr cancer!

 

Tacksam för att mina fragglar är de mest underbaraste utav fragglar och som ger mer energi än vad de tar. Maxen har varit sjuk i några dagar och Kevin har haft lekförbud denna veckan med bästisen efter deras jävulskap med färgen i början utav veckan vilket gör att jag har två väldigt pipiga pojkar just nu. Så Didja tänkte att hon skulle muntra upp dom och därmed göra min dag betydligt enklare. Så istället för att bara nöjesrida ut i skogen så tog hon och red hem istället så att pojkarna fick klappa och "åka lite häst". Underbara fina fraggel, tack för att du är du! 

 

 
Plötsligt kommer Didja inridandes på gårdsplanen...
 
 
Vilket gjorde denna killens hela dag!
 
 
Kevin tyckter att hon är bra stor men hoppade ändå upp han också efter en stund.
 
 
Och så här lycklig blev Maxen när han lyckats lirka sig upp i grannens knä för att greppa ratten...

Min dag i ett litet nötskal av foton...