Såklart att det måste vara det obligatoriska fotot också :) <3 

 

 

Efter att ha tittat på klockan en kvart innan den skulle ringa för att väcka mig så kunde jag inte annat än att konstatera att det var nog lika bra att ge upp det där med att sova. Kändes så där lagom lönt att somna då. Så istället la jag mig på rygg och gick igenom den kommande dagen med avslutningar och annat i tankarna. Sen somnade jag såklart och var som en död sill när klockan pep med sin elaka signal (i själva verket så piper den inte och absolut inte elakt även om jag tycker det vissa mornar haha). Det var bara att sega sig upp och få alla fragglarna matade, tvättade och iordninggjorda för att sedan ge oss iväg till bussen.

Bortsett från att Maxen som fick sin stackars mamma att jaga honom från början till slut, då han inte ville något annat än att ta över scenen med mikrofon och allt, så var det en riktigt lugn avslutning ändå. Mina fragglar har ofta för vana att bli lite för uppjagade när det är mycket folk och ”kuligheter” på gång som Kevin så ofta säger. Alla var de så fina och ovanligt snälla och artiga. Det är så skönt numera när saker och ting bara faller så rätt utan att det ska ha utkämpats ett smärre världskrig innan. Helt underbart känns det faktiskt.

 
Här har vi Maxen som gör sitt bästa för att smita iväg från mig utan att ha en aning om att Didja står på motsatt sida...
 
 

Kevin frågade mig på bussen hem varför jag såg så glad ut. Jag svarade honom att det är för att jag ÄR glad! Jag är glad och tacksam över att ha så goa och fina fragglar!! Varpå han skakade på huvudet och inte tyckte att det var något att se så glad ut för. Sen satt han tyst en liten stund innan han säger att han kände samma sak eftersom han ”lyckades komma in i just min mage så att han fick mig till mamma.” Vilket fick mig att pussa lite extra på honom och skina ännu mer som en sol. Strax efter att vi gått av bussen så säger han plötsligt att ”det var en jäkla tur att det var mig han fick för tänk om han hade fått någon han inte kände…” Lille pojk, vilka tankar och funderingar du har. Vissa kommentarer han kan komma med kan få mig att vika mig dubbel av skratt inombords, andra får mig att bara älska honom ännu mer intensivt och andra får mitt hjärta att nästan gå i tusen bitar.

 

 
Här lyckades han smita en liten stund.. Det är vid såna här tillfällen jag kan sakna ängås! Där var Max hej och du med allt och alla och alla hade lite överseende med Maxen när han smiter iväg och vill sitta med de andra barnen och liknande. 

 

Sedan hade dagen sin gilla gång. Jag och Maxen var ute ett tag i ett par omgångar. Fragglarna var inte på fritids idag så Kevin gick här och vankade tills hans kompis Ola kom hem. Kevin och Ola… Ler och långhalm… Jäkla satongar! Och underbara små skatter! Ola kom hem och Kevin var genast på hans trapp. Bara 2 timmar senare så står Olas pappa på min trapp… Kevin och Ola hade smugit ner i källaren i deras hus och lekt med färgburkar de hittat där. Stora färgburkar! Mycket färg! Och nu låg all färg på golvet… Och i resten av huset eftersom de sprungit omkring som galningar efteråt… Jäkla satongar!

Men men, mer än halva dagen var ändå otroligt lyckad så jag försöker att fokusera på den känslan istället nu när alla sover och jag ska sätta mig med lite försenat pappersarbete.  

 

 
Mitt lilla hjärta

 

Och just det, jag blev lite förvånad när jag fick paket idag. Från wish. Men ja har ju inte beställt något… När jag öppnade det så stod det att det var en gåva från ett av de företag som jag handlat mycket från tidigare. Och gissa om den gåvan gick hem! Det är en silikontopp med pip på, för att trä på vilken mugg eller glas som helst. Maxen drack helt otroligt bra ur den så nu ska jag bara vänta lite till för att se om han kommer att bita av pipen och därmed sabba typ hela funktionen eller om han kan hålla tänderna i styr. För om denna funkar i slutet av veckan så är det jag som kontaktar företaget med anledning av en order med fler av dessa ”lock”. Så jävla bra bara!! 

 

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress