Trött som en gnu men det är det värt för att få höra dom alla skratta och må bra. Mina underbara fragglar!!
 
 
 
 
Jag vet inte men jag tycker inte att bilden gör backen rättvisa. Tycker inte att backen ser så farlig ut alls. Men alla som någonsin har gått i slottsskogen är medvetna om vilka jävla backar jag pratar om. Enligt mig så har slottsskogen ena jävlia backar iallafall! 
 
 
 
 
 
Maxen såg trött ut redan i början utav dagen
 
 
 
 
Men repade sig mirakulöst snabbt från all form av trötthet när ponnyridning stod på tur
 
 
 
 
Omöjligt att missa hans lycka
 
 
 
 
Hela han strålade och han var inte det lättaste att bända/lirka av hästen när turen var över
 
 
 
 
Ingen av fragglarna såg väl direkt missnöjda ut.Jo, Didja gjorde. Hon tyckte synd om hästarna och deras enformiga liv. Hon har rätt.
 
 
 
 
Simone har alltid kännt sig lite obekvän bland djur, men det har faktiskt börjat släppa på senare år. 
 
 
 
 
Alla fragglar fastnade såklart här en bra lång stund
 
 
 
 
Och det blev en del ledsna miner när de simmade vidare
 
 
 
 
 
Såklart att vi även hann med lite sälar också
 
 
 
 
Bänna är en självklarhet och det skulle aldrig gå att hoppa över just detta moment
 
 
 
 
En svängom i pliktas parklek är inte fy skam om man vill försäkra sig och gå den där extra biten för att ha sovande barn till kvällen...
 
 
 
 
Tacksam över att Didja löser av mig lite då och då så jag slipper springa i alla skeva trappor och annat
 
 
 
 
Att dagen avslutas på mcdonalds är ett måste om jag vill ha något sånär samarbetsvilliga barn med mig på resan hem
 
 
En lång men underbar dag är slut. Hoppas på gott väder, en natt med mer än en timmes sömn och lite välplacerad energi så blir det stranden igen med fragglarna. 
 
 
 
 
 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress