Vilka foton jag än tittar på så ser jag mitt hår... 
 
 
Det är ju lite känsligt det där med att jag inget hår har. Barnen har fattat och pratar inte så ofta om det även om det kan komma en och annan kommentar från min lilla tänkare Kevin som ofta suckar och klappar på mitt ibland kala och ibland lite stubbiga huvud. Han är nog den i hela familjen som har det allra jobbigast med att allt mitt hår är borta. Jag hade ju en hel del... 
Men nu är det borta och jag har sakta men säkert börjat vänja mig vid att inte känna mitt tjocka hår när jag för handen till huvudet. Fortfarande har mina händer kvar vanan att vilja dra händerna genom håret, men jag får inte längre någon visst-jävlar-det-hade-jag-glömt-chock när de möts av ingenting. Så jag tycker nog att jag så sakta börjar vänja mig. I alla fall inom vissa områden. 
 
 
Gamla foton... Nya foton... Det är alltid samma långa blonda hår som möter mig...
 
 
Men samtidigt så är jag inte alls bekväm med att vara utan håret. Didja kom härom dagen och hade hittat en klänning hon tyckte att jag bara mååååste ha och som skulle passa mig perfekt. Jag tog en titt och kunde inte annat än att hålla med henne om att den verkligen var i min stil. Men strax därpå så kommer tankarna... Den hade passat bättre på mitt friska jag. Passat bättre på någon med hår. Passat bättre på någon annan. Så är det allt för ofta. Jag har svårt att se mig själv utan mitt långa, tjocka blonda hår som följt mig genom livet.
 
 
Oftast uppsatt i en slarvig knut eller hästsvans för att bespara en håröm mamma små barnfingrar som älskar att rycka och dra... Men inte alltid...
 
 
Sen finns det vissa tillfällen som jag har lite extra svårt för... Tobbe har för vana att småpilla med mitt hår om vi sitter nära varandra och ser på tv. Samma att han gärna liksom smeker mig på huvudet, klappar så där ömt och fint. Det var en sak att han gjorde det när jag hade hår. Nu däremot så drar jag mig undan. Han verkar inte medveten om att han klappar där inget hår finns och är lika nöjd som alltid men jag är desto mer medveten.
 
 
Numera så är håret inte bara det första jag ser på gamla foton utan nästan bara det ända jag ser...
 
 
Pratade med en vän härom dagen. Bröt ihop och grinade en skvätt över håret jag inte längre har. Känns rätt skönt ändå att bara ha fått grina av mig och gnälla om alltings jävlighet. Hon tyckte att kanske behövde jag en peruk ändå. Trots att hon visste att jag redan bestämt mig för att inte ha någon så tyckte hon att jag skulle tänka om. Därefter så handlade samtalet om olika situationer där jag skulle trivas bättre med mig själv om jag hade haft hår i form av en peruk. Allt från klädprovningar till att ens gå utanför huset kom vi fram till. Och självklart så kom även Tobbe och sex på tal. För visst skulle det kännas bättre inför de där stunderna inpå småtimmarna då vi mot all förmodan lyckats stjäla åt oss lite ensamtid. "Jaaa, sa Johanna. Då kan han ju till och med greppa tag i håret på dig igen", fortsatte hon och vi skrattade båda två. Sen plötsligt så satte jag skrattet i halsen... "Men tänk om peruken åker av mitt i sexet då?", pep jag lite smått desperat. För alldeles nyss så såg peruktankarna ganska lockande ut men det dog rätt snabbt när den bilden målades upp i mitt inre. Nope, då är det nog bättre att vara utan hår från början kom jag fram till och lär få acceptera att jag kommer att vara utan tills hela denna cancerskiten är över. Så om du undrar om det blir någon peruk eller inte på detta kal-stubbiga huvud så vet du nu att med tanke på risken att Maxen drar av mig den i ilskeprotest mot att inte få sin vilja igenom när vi står i ica-kön eller att den ... eeeh ja, att den åker av mitt i sexet så skippar jag det! 
 
 
Och om någon mot all förmodan skulle ha missat det (föga troligt dock) så saknar jag mitt hår!!!!!!!
 
 
Och så min vanliga fråga... Du har väl tryckt på det lilla hjärtat till mitt tävlingsbidrag? Om inte så klickar du bara HÄR så har du fortfarande chansen att hjälpa mig att vinna! För vem tycker inte att vi behöver en awareness-polkagris stång?!? Nä just det, jag menar väl det. Så har du inte röstat eller m du kanske sitter vid en annan enhet så att du kan rösta igen så in och klicka med dig! :) Dessa små påminnelser lär fortsätta fram tills jag antingen fått så många tryck på mitt hjärta ifråga att jag bara veeet att jag vinner (vilket aldrig lär ske haha) men i alla fall som längst till den 11/6 då tävlingen avslutas. Sedan är det jag som kommer att hålla andan tills den 19/6 då vinnaren ska presenteras.. Men ett litet tag till kommer jag fortsätta med mina påminnelser.. Kanske har du en vän som kan tänkas tycka lika om mitt tänkande kring olika och som också kan trycka på hjärtat? Fundera på den karamellen :P 
Anonym

Hahaha inget illa menat men ni får ge sjutton i att ha så hårt sex så kanske den sitter kvar ❤️

Svar: 😂😂😂
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress