Gick in på bloggen i morse och mitt hjärta blev varmt och ett leende spred sig i hela mitt ansikte. Vissa kommentarer sätter sig verkligen mitt i prick! Jag var ju faktiskt saknad… Och jag lovar att nästa inlägg inte ska dröja lika länge!

Så här länge går jag sällan utan att skriva. Inte bara här på bloggen utan över huvud taget så skriver jag mycket och regelbundet. Mitt sätt att ventilera helt enkelt. Men den sista tiden har det inte blivit något skrivet alls faktiskt. Varför? Många anledningar. Det började med att jag tycker att det är så svårt att skriva med restriktioner. Att inte få skriva helt fritt om vad som faller mig in gör att jag känner mig så otroligt begränsad. Sen kom det nyheter. Äntligen händer det något i vårt lilla liv. Men vad ska jag skriva? Vad kan jag skriva?

 

 
Eftersom Kevin tränar och kör sina små pass här hemma så har nu även de andra hakat på... Till och med Maxen är med och är bara så söt när han kämpar med att apa efter sina storasyskon.

 

Senaste nytt är i alla fall att vi ska få flytta. Vi har fått en lägenhet. En skyddad bostad, men ändå en helt vanlig lägenhet, i ett helt vanligt område, i en helt vanlig stad. Det blir ju som att leva ett helt vanligt liv! Eller ah nä, kanske inte ett vanligt liv. Det kommer vi aldrig kunna göra igen. Men nästan. Så nära som det går. Vi kommer att kunna göra allt det där som vi brukade göra men som varit omöjligt när vi bor här. Tjejerna kommer att kunna börja i skolan igen. Hur det ska gå med Kevins skolgång vet jag inte. Skolan kräver båda vårdnadshavarnas underskrifter och det kan jag inte ge dom. Jag kan inte ens ställa Maxen i dagiskö eftersom T vägrar att skriva under flyttanmälan från skattemyndigheten. Så mina pojkar är fortfarande skrivna på Tjörn. Där ingen annan i familjen bor… Där ingen av oss bor kvar utan det nu bor andra människor. Men vi har ju skolplikt i Sverige så jag fortsätter att hävda detta och kämpar vidare mot alla papperskvarnar och förstoppade tjänstemän som inte ser längre än näsan räcker. Hoppas på att intygen från socialtjänsten ska hjälpa. För pojken behöver gå i skolan! Maxen behöver gå på dagis! Fortfarande har jag så svårt att förstå hur han kan straffa fragglarna som han gör. Habiliteringen och sjukvården vill inte ens ta i Maxen med tång ens så länge som han står skriven i fel kommun. Boutredning från skattemyndigheten pågår och jag vet ju att pojkarnas adress till slut kommer att vara samma som min. Men det tar så mycket onödig tid och under den tiden så missar de så otroligt mycket. Att vägra lämna ifrån sig vårdnaden bara för att man vill jävlas så mycket som möjligt och det är pojkarna som får lida. Jag förstår inte hur man kan göra så mot de man påstått sig älska. Förstår inte hur man kan göra så mot sitt eget kött och blod. Och jaaaa, för den som inte märker det så kan jag ju informera om att JAG ÄR BITTER!!!!!! Om inget händer väldigt snart så kommer Kevin att få gå om detta året i skolan. Jag blir rasande men samtidigt både förundrad och full i skratt när jag tänker på att han har sagt till mitt ombud att han tänker söka ensam vårdnad…… Men snälla rara, du skadar ju fragglarna! Och du fortsätter ju att skada dom! Och du tror att jag skulle släppa dom till dig när du inte gör annat än att skada dom både psykiskt, fysiskt och nu även akademiskt och försvårar deras vårdkontakter? Hur fan rent ut sagt tänkte du där???

Eftersom pojkarna inte står folkbokförda ihop med mig så ligger ansökan om underhåll på is hos försäkringskassan. Det spelar ingen roll att de bor med mig. De måste även vara folkbokförda med mig för att jag ska kunna bli beviljad det. Men som sagt det kommer… Inte för att det spelar så stor roll. Det är mina fragglar. Jag har skaffat dom. Jag försörjer dom. Oavsett om deras pappa bidrar eller inte så kvarstår det faktum. Men det hade ju varit lättare med underhåll med tanke på att det nu ska införskaffas alla vinter och snöattiraljer som de behöver och vill ha. Nåja… Vad är väl en bal på slottet…

 

En annan anledning till att jag inte har bloggat är sjukdom. Vi har haft nån jäkla skit som drabbade oss allihop. Maxen fick som alltid det värst utav oss. Vi andra fick skyhög feber med halsont medan stackars Maxen fick feber och svinkoppor! Hela han var täckt av koppor som sved och kliade och hjärtat kändes som om det skulle brista på mig när jag satt med honom när han grät sig igenom de värsta nätterna.

 

 
En väldigt febrig kille full av koppor
 
 

Idag är det lördagsgodis och soffmys för hela slanten. Imorgon ska vi iväg för att införskaffa lite väskor och annat inför flytten. Och det ska bli ett riktigt nöje att komma ut en sväng. Ännu mera eftersom den nya vagnen har kommit och jag är ju bara sååå jävla nöjd med den. Max sitter och ligger helt perfekt i den. Att han dessutom tycker om den underlättar ju också en hel del. På måndag och tisdag väntar packning och på onsdag kommer hela dagen gå åt till… ja det återkommer jag till när det är gjort… det var ju det där med censur och restriktioner på vad jag skriver *mutter* Och på torsdag morgon påbörjas flytten. Det ska bli underbart!!

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress