Satte mig i gårkväll och började skriva. Efter att i det senaste inlägget lovat att det inte skulle bli fler uppehåll så blev det sedan istället det längsta uppehållet sedan jag började blogga tror jag.. Jag har haft svårt att få till det med tid och ro för att skriva så jag tänkte att det nog skulle bli något kortare inlägg om flytten eller så. Men så blev det inte. Jag började skriva vid 21.30 och nästa gång jag kollade på klockan så var den 04.10… Kan ju lugnt säga att det inte alls blev något kort. Det blev en smärre bok för fan! Jag tog en snabb titt på alla sidor jag hade skrivit och konstaterade att det där gick ju inte att lägga upp! Eftersom jag inte delar mina tankar och funderingar med någon så händer det att jag exploderar lite när jag äntligen sätter mig och får forma allt som är tyst och ljudlöst i mig till ord.

 

 
Kevin poserar för sin nya idol mäkta stolt över att nu vara den nya ägaren till T's svärd.
 

Flytten.. Resan gick relativt smärtfritt med inte alltför mycket tjafs (hmm undrar om vår chaufför tyckte desamma efter att ha lyssnat på Maxens illvrål under de första 2 timmarna) mellan fragglarna, även om det var långt och mot slutet så blev det väl lite värre. Väl framme i den nya lägenheten så bröt Didja nästan ihop. Skulle vi bo här?!? Ja, det är ju inte riktigt vad mina fragglar är vana vid haha stackars små fragglar Aldrig hade väl jag för en sekund trott att mina fragglar levt i skyddad verkstad under sin uppväxt men det har de visst på sätt och vis upptäckte jag nu.

 

 
Två pojkar som väntat tålmodigt för att få komma in på ikeas lekland medan jag njöt av shoppingen
 

Skolan hade jag kontaktat redan innan vi flyttade så det mesta var klart redan när vi kom. Kevin var den som fick vänta längst på skola men även det löste sig till slut, så T kan stoppa upp sin underskrift någonstans för nu gick de tydligen på skolplikten och barnets bästa (sen finns ju även soc runt hörnet som backar upp med sina underskrifter istället vid ev. behov)  istället för att haka upp sig på att de måste ha båda vårdnadshavarnas underskrifter. Och där kände jag bitterheten sticka till i mig igen... Hur fan är man funtad när man aktivt förhindrar sitt barn från att gå i skolan..? Men nu gör jag vad jag kan för att se det från den ljusa sidan och konstaterar att det faller tillbaka på honom själv i längden. Till min stora lättnad så rent akademiskt, verkar alla fragglarna klara sig ganska bra i skolan med tanke på hur mycket de har missat. Till och med fått beröm för mitt skolarbete med dom och fick höra saker som att utan mitt jobb med dom och deras skolarbete så hade de inte alls gått lika smärtfritt. Tjohooo!!! En väldigt självbelåten mamma som åkte hem från det skolmötet kan jag ju lätt påstå. Nu kommer även fritids igång idag, mellanfragglarna har skaffat sig en drös med vänner i kvarteret och Didja njuter av att ha en del av sin rörelsefrihet åter. Världens bästa morfar har självklart hunnit vara här och stillat vår längtan efter honom. Vårdkontakter börjar lösa sig och vi har nu fått ihop i stort sett nästan alla de tider som vi saknat. Och jag har varit tillbaka hos bröstsköterskan så nu är det tester och röntgen för hela slanten.  Nästan som ett normalt liv ju…

 

 
Jag och Maxen är och hälsar på hästarna men kylan fick oss att hoppa över lekplatsen 
 

Just nu så är jag en flitig besökare på öppna förskolan så att även Maxen ska få sig lite social samvaro och se något annat än bara mig hela dagarna medan de stora är i skolan. Det har inneburit mycket barnvagnskörning och jag kvarstår vid mitt första intryck och är verkligen riktigt nöjd med vagnen! Den var värd varje krona! Efter skolan har det varit allt från skridskoåkning till museum och vi har haft riktigt trevligt tillsammans. Fragglarnas städ och köksintresse dog i stort sett så fort vi kom hit och de fick syn på grannbarnen haha Ja säg den lycka som varar… Första snön har fallit för i år och mina fragglar var helt lyriska när de jagade upp mig ur sängen bara för att jag var ”tvungen” att se det. Jag försökte förklara för dom att jag sett första snön typ sådär 38 gånger med denna, och även om jag inte kommer ihåg alla gånger så har de i stort sett alltid sett likadant ut. Vitt, kallt och halt. Snö är vackert på bild men jag kan lätt avstå från att befinna mig i den. Men de sket fullständigt i mig och mitt sura morgonmuttrande om kyla och snö och babblade glatt på om hur underbart det var… Och pepparkakshusen är ihopsatta och klara redan i november i år. Idag väntar en lunchdate som efteråt ska vidare till leklandet med Maxen medan jag drar runt på stan i all underbar rea. Var länge sen som jag hade känslan av ÄNTLIGEN FREDAG och det känns helt otroligt bra!

 

 
Ja man måste ju se så att det kommer något när man klämmer på tuben. Maxen hittade några sista pepparkakor som bara måste dekoreras mellan pyjamas och tandborstning haha
 
 
 

Sedan jag skrev sist har det som jag nämnde varit mycket funderingar och känslor. Känner mig splittrad. Funkar inte riktigt som jag är van vid att göra. Så mycket motstridiga känslor. Känner mig stressad. Känner mig stressad av att inte få leva ordentligt. Känner mig stressad av att längta efter att få sätta våra planer och drömmar i verket och leva ”på riktigt” igen. En hel del oro för hur fragglarna mår efter allt som varit. Hur de kommer att må i framtiden. (Samtalskontakt för fragglarna är på g och jag förväntar mig att det kommer igång ganska så snart vilket känns bra även om det inte botar all min oro) Så mycket känslor och tankar hela tiden. Så mycket som händer samtidigt som vi står stilla och trampar vatten och inte kommer någonvart. Så mycket ilska, sorg och så var det ju återigen det där med alla dessa jävla tankar.

 

 
Hur mycket fick inte detta det att vända sig i munnen då? Och rummet var fullt av det s.k. ätbara snusket    
 
 
 

Men jag antar att det bara är att fortsätta att bita ihop och hålla ut. Inte lång tid kvar. Och som tur är så finns det ju faktiskt en del nyfunna guldkorn i min tillvaro som kommer att underlätta även om de också bidrar till en del ytterligare funderingar. 

Ojdå, kollade igenom mitt inlägg här nu och det är väl bara inse att det är både mycket och rörigt i skallen på mig just nu...

Anonym

Hoppas allt är okey och lugnare nu. Saknar er. Kram din vän Britt

Svar: Jodå det tar sig som mordbrännaren sa...
Vi saknar dig oxå!! Men vi får väl hoppas på att alla fabriker hakar upp sig så du inte jobbar 24/7 så kan vi ju ta en date 😜
Linda Hedman

Esen

Låter enda riktigt härligt kan ja säga, hoppas ni snart har boat in er någorlunda och får igång livet igen!♥️

Svar: Ja vi får väl se hur det blir. Kommer ev en ny flytt *suck, stön, pust, osv* Men vi har gjort upp våra planer för framtiden och dom håller vi stenhårt i. Så då ska vi väl klara av att bita ihop en stund till. <3
Linda Hedman

Esen

Men driver du elr? En TILL flytt? Va sysslar dem med?!😳♥️

Svar: Jaaa du det kan man ju undra 🙄 Men just nu har de semester så då sitter väl vi och väntar då.. eller nåt..
Så trött på detta nu så du anar inte.
❤️❤️
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress