8 november 2017

Min lilla hjälte

Vår vardag

 

Helt slut och en lång dag börjar äntligen lida mot sitt slut. Eller kanske inte riktigt men nästan. Nu är fragglarna nyss slängda i sängen och mitt efterarbete och den sista packningen tar vid.

Idag har varit en helt otroligt lång dag. Åkte med Maxen till sjukhuset i morse för operation och var tillbaka hem först klockan 20.00. Lilla fina prinsen skulle till tandläkaren för lagning och borttagning av trasiga tänder, sen var det öron näsa hals som tog över och tog bort polyper och halsmandlarna som vuxit sig för stora igen, suga rent öronen och sätta i nya rör samt en hjärnstamsaudiometri innan de avslutade med en ny läkare för ögonkontroll. 4 timmar tog det allt som allt under narkos men eftersom det självklart tillstötte komplikationer så tog det lite extra tid sen. Maxens luftrör var inte helt ok efter att han nyligen varit sjuk så han sjönk i saturation så det blev lite hetsigt ett tag. Men för övrigt så gick allt bra och han vaknade till slut min lilla sjusovare.

 

 
Mina lilla fina hjälte såg så liten och hjälplös ut på operatinsbordet
 
 
Underbar narkosläkare som tog sig all tid i världen för Maxen som hellre ville leka 

 

Blev lite full i skratt när vi kom till sjukhuset för inskrivning och jag blev tillfrågad på engelska om vi behövde tolk. Eeh näe, jag pratar ganska bra engelska svarade jag lite undrande. Konstigt sjukhus tänkte jag för mig själv. Engelska..? Nej för svenskan svarade de då. Nope, min svenska är helt ok den också svarade jag och började tro att de blandat ihop oss med någon annan patient. Men det visade sig att de trott det pga. Maxens tillfälliga reservnummer. Eftersom vi inte får använda våra riktiga personnummer så skapas det tillfälliga reservnummer när vi söker sjukvård. Dessa används för det mesta utav utländska turister och asylsökande så de hade bara utgått ifrån att vi var något utav de och därmed behövde tolk. Men efter att vi fått oss ett gott skratt så gick allt som på räls och Maxen blev väl omhändertagen. Han fick lite panik vid själva insomningsögonblicket men jag förstår honom. Det får jag också varje gång trots att jag blivit sövd fler gånger än vad jag skulle kunna räkna upp.

När vi väl kom hem sent om länge så var fragglarna hemma lugna och på gott humör. Förvisso lite oroliga för Maxen och hade många frågor om hur allt hade gått och undrade över varför det tagit så lång tid. Men det försvann så fort de såg Maxen och lugnet la sig snabbt igen. Alla är vi lättade över att flytta i morgon och kunna få börja leva något normalare än vad vi gjort den sista tiden. Finns fortfarande några orosmoln över vårt nya boende som behöver lösas men det hoppas jag ska lösa sig under morgondagen.

Kan ju inte säga att jag ser fram emot en bilresa med en bil packad till bristningsgränsen med både fragglar och packning. Speciellt eftersom fragglarna både avskyr att åka bil men dessutom är åksjuka. Men eftersom vi alla ser fram emot målet så hoppas jag på att det ändå ska gå bra.

 

 

Anonym

Skönt att det gick bra för Maxen lille. Kram

Svar: Ja det känns bra nu när det är gjort. Kram
Linda Hedman

Esen

😂😂😂😂 ursäkta skrattet men fan va härligt , skulle vilja ha sett din min där 😂😂 Dör! Det va de roligaste jag har hört på länge, tur allt hade sin charm även vid detta ”misstaget” Skönt att allt gick bra, och smidigt att ta så mycket som möjligt på en och samma gång för Maxen! 👏✌️ Lycka till med flyttlasset och kaoset som blir, spännande att få se lite hur de ser ut och när ni har boat in er☺️ ♥️

Svar: Hahaha ja det var nog en skön syn 😂😂😂
Linda Hedman

Agnetha

Lille gubben vad han får gå igenom!😱

Svar: Det helt otroliga är inte att han gör det utan hur han gör det... Klagar näst intill aldrig 💕 och trots sitt egetdåliga mående så har han ändå alltid ett leende över 💕
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress