5 år går fort när man har barn. Max fyller 5 år idag. Idag är en grymt lycklig dag. Idag är Maxens dag. Men för 5 år sen såg denna dagen helt annorlunda ut. För mig så var den här dagen för 5 år sedan så fruktansvärd. Allt det där vackra och underbara med att få barn fanns liksom inte alls med i bilden. Jag som inte trodde mig ha några fördomar upptäckte att jag var full utav dom. Jag var då en sån människa som jag idag föraktar.

 

 
Ibland önskar jag att jag kunde gå tillbaka till dagen för 5 år sedan och ta dig i min famn, lukta på ditt hår och bara njuta av att du var min

 

Jag var inte alls förberedd på att det skulle vara något utöver det vanliga med min nya lilla bäbis. Men han var normal och ännu mer därtill. Jag bara kunde inte se det just då.

Jag hör ibland om andra som får barn med down syndrom och det låter nästan alltid likadant. De har inga större problem med att få ett barn med down syndrom men däremot upplever de att deras omgivning har problem med det.

För mig var det helt tvärtom. JAG hade problem medan min omgivning inte kunde förstå vart problemet fanns. Jag kände mig ensammast i världen eftersom ingen kunde förstå min förtvivlan. Ingen kunde förstå min ångest. Ingen kunde förstå mina farhågor. Samtidigt så fick jag ibland höra saker som att man måste ges tid att sörja barnet man väntat på men inte fått för att kunna acceptera barnet man istället fått. Jag låg vaken många nätter. Jag grät floder. Jag kunde inte alls förlika mig med att jag hade fått ett barn med handikapp. Jag förstod inte. Jag oroade mig för framtiden. Hur skulle den se ut? Jag fick höra att man inte kunde säga vad Max skulle kunna och vad han inte skulle kunna. Jag förstod inte. Jag ville ju veta! Jag behövde veta! Jag fick ibland frågor som ”hur mycket efter” var han? ”Hur mycket handikappad var han?” Då hade jag inga svar. Jag visste ju inte själv. Jag ställde ju faktiskt liknande frågor till sjukvården. Skulle han få köra moppe? Skulle han få ta körkort? Skulle han få hit och skulle han klara dit? Okunnig och totalt ovetandes. Jag förstod inte varför ingen kunde ge mig ett rakt svar. Jag förstod inte mycket alls av någonting faktiskt. Jag var rädd. Kände mig krossad inuti. Kunde inte njuta av att ha blivit mamma. Önskade tillbaka honom in i min mage där han varit trygg och där jag hade älskat honom. Men detta var och är fortfarande inget som man "får" känna eller ännu värre... säga högt och faktiskt berätta om hur illa man upplevde det. Man får ju liksom inte inte vara glad för barnet man fött... Men så kände jag just då... Och vad det gäller om vad jag säger... Ja, sen när fan har jag följt reglerna? Så jag fortsätter att säga och berätta oavsett vad andra tycker!

 

 
 
Tacksamt med en snäll stoasyster som lyder minsta vink och bygger duplo-bondgård för glatta livet 
 
 
 

 

Jag önskar så att jag hade förstått! Jag önskar så att jag hade haft någon som hade kunnat visa mig. Jag önskar så att jag inte hade missat den där första underbara tiden bara för att jag hade hakat upp mig på vad normal skulle vara. Max är ju faktiskt normal. Sanningen är att han är precis som vem som helst fast ändå inte. Jag förstod inte att de flesta av mina frågor och farhågor var antingen helt onödiga eller så fanns det faktiskt inga svar. Jag ville ha en mätsticka likt den från bvc om när man ”ska” kunna vad och vid vilken ålder. Jag kunde inte riktigt greppa varför det inte gick. Min okunskap var inte bara stor, den var enorm! Idag vet jag. Idag vet jag att jag aldrig kan svara på dessa frågor. Ingen kan svara på det. Bara Maxen själv bär på svaren och han avslöjar dom en efter en allteftersom vi kommer dit. Och det är ju faktiskt inte så där jävla viktigt att veta huruvida han kommer att få ta körkort eller inte just nu. Max fyller som sagt 5 år idag och det där med körkort ligger ju oavsett ganska många år framåt i tiden. Max kan i stort sett allt han vill kunna och upptäcker han att han inte kan då försöker han om och om igen tills det går. Mycket mer än så behöver jag ju inte veta. Jag bara önskar att jag hade vetat det då. Att jag hade förstått vad alla menade när de sa att jag skulle njuta av nuet.

 

 
 
Bästa platsen är i centrum av allas uppmärksamhet enligt Maxen
 
 
 

 

Idag ser jag ibland när andra föräldrar ställer frågor om hur deras barn ska bli eller vad de ska klara av. Det enda jag tänker när jag ser dessa frågor är SLUTA!!! Gör inte om mitt misstag! Skit i framtiden! Njut av nuet! Vet att jag fick de råden. Inte för att de gjorde någon skillnad. Jag kände mig nog bara ännu mer ensam. Men nu förstår jag dom. Njut av nuet! Max har lärt mig att njuta av nuet. Max har lärt mig så otroligt mycket och han fortsätter med det varje dag. Simone sa en gång att alla familjer borde få ha en egen Max så alla fick så mycket kärlek som vi får. Hon har rätt. Alla borde ha en egen Max. Som kan visa och lära så oändligt mycket mer än vad vi annars lär oss.

 

 

Jag är tacksam för att Max gav mig en andra chans. Jag är tacksam över att just jag fick Max. Jag är tacksam över att få ha en egen Max i mitt liv varje dag. Utan honom skulle livet te sig ganska trist och färglöst många gånger. Han är hela familjens sol. Han skiner dag som natt och strålar av kärlek.

Jag förstod inte uttryck som kärleksbarn innan… Alla barn var väl kärleksbarn? Och ja jo förvisso, men det går Det gör jag nu!

5 år går fort när man har barn. Max fyller 5 år idag. I 5 år har han förgyllt min tillvaro med sitt underbara leende, sitt kiknande skratt och sin otroliga värme.  

Idag har han strålat lite extra eftersom han fullkomligt älskar saker om uppmärksamhet och att stå i centrum. Blir det dessutom tårta och paket så är ju succén ett faktum.

Grattis på födelsedagen min fina lilla skatt och tack för att du finns och visar mig en kärldek så oändlig att den aldrig kan förklaras med ord.

Agnetha

Så kloka å fina ord som vanligt Linda! Du skulle vara en enorm tillgång för andra föräldrar i samma situation, du som vågar skriva och beskriva om den första jobbiga tiden med känslor, tankar och allt! Som skriver om den glädje och kärlek som Max ger, som ni ger honom, om dina kloka insikter och tankar. Kram❤️

Svar: Tack som alltid för dina vänliga ord Agnetha! <3 <3 <3
Linda Hedman

Anna

Kloka starka ord
Jättefin kille ❤️

Svar: Tack!! ❤️
Ja visst är han!! Min prins ❤️
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress