Eftersom jag har lite sjuklingar här hemma just nu så kom årets influensa på tal. Enligt personalen skulle den tydligen vara riktigt överjävlig. Bara inte Maxen får den för då blir han inlagd tänker jag. Jag hann inte mer än tänka tanken innan nästa slog mig. Om han blir inlagd så blir ju jag det också och vem tar då de andra fragglarna?

Sånt är krångligt nog i vanliga fall men nu när vi är här… Vem? Hur? Var? Eftersom ingen får veta vart detta boendet ligger så är det ju uteslutet att ta hit någon barnvakt. Ta upp det på nästa socmöte fick jag till svar när jag ställde frågan högt. Sagt och gjort, idag på vårt veckomöte så frågade jag. Fast nu hade jag även en annan fundering. Eftersom det inte längre är någon veckorsplanering (som om det någonsin var det från deras sida grrr) utan som minst månadersplanering så måste jag tänka om lite. Jag måste ju ligga på mer om vårdkontakter och inte bara de mest akuta för Maxens del utan även mina egna. För min del så är det operation som hägrar och jag frågade då soc under mötet om vem som skulle ta hand om fragglarna när jag ska opereras. Soc lät väldigt förvånad och även lite frågande över min fråga. Men jag fick till svar att det skulle väl (?!) personalen på säkerhetsboendet göra. Fast hennes svar var ju inte förankrat hos personalen... Trött på allt detta nu. Vill hem till oss. Hem till vårt eget. Hem till vänner, grannar och familj. Men istället sitter vi här. För vår säkerhet. Så är vi totalt avskilda från allt och alla. Men samtidigt som det är för vår trygghet så lämnar det oss också helt oskyddade på andra sätt. Som i detta nu. Vem passar fragglarna när jag blir borta på sjukhus? Vem passar fragglarna när jag måste operera bort mitt bröst? Men man kanske kan åka hem samma dag? Eller jag kanske kan..? Jag är ju inte känd för att ligga kvar på sjukhusen efter ingrepp direkt. Så kanske om jag bara är där under själva operationen? Om jag åker hem så fort jag vaknat? Då kan det ju funka kanske…

 

 
Ibland önskar jag verkligen att livet vore annorlunda... Alternativt att det inte hade varit så annorlunda från första början...
 
 

Jag har svårt att förlika mig med den kommande operationen. Kallar det gärna för ”operationen” hellre än att nämna det vid vad det är. Vill inte ens tänka på det. Vill inte ta bort mitt bröst. Vill inte ha ett bröst. Vill inte bära med mig mer ärr än vad denna jävla cancerresan redan har gett mig. Säkerligen så kommer jag i framtiden tycka att det var väl kanske inte hela världen. Att det inte var så farligt eller så jobbigt som jag känner just nu. Då… Någon gång i framtiden när jag vant mig och förlikat mig vid att möta synen av ett ärr istället för att se ett bröst. Men jag är inte där ännu och just nu är det förbannat jobbigt. Så jag fortsätter nog att kalla det för ”operationen” ett tag till. Vill fan inte behöva vänja mig!!

 

 
Fast så känns det väl kanske inte alls just nu faktiskt....

 

Elsa Svanvik

Tänker på dig/er VARJE dag!! Har varit mycket ett tag o varit dålig på att höra av mig. Men tveka inte att ringa när det passar DIG! Vill så höra hur det är med er! Stora varma kramar <3

Svar: Desamma! Du/ni finns alltid i våra tankar. Saknar er! Saknar dig å våra stunder av allmänt skitsnack å gnäll om livet 😜 Jag ringer någon dag när fragglarna är lugna nog att låta mig leta upp mottagning på mobilen å prata en stund. ❤️❤️❤️
Linda Hedman

Anonym

Jag har 3 veckors semester kvar att ta ut så det löser vi

Svar: Kallar du det semester att ha alla 4 fragglar hahaha
Linda Hedman

Anonym

Morfar är det som har semester kvar så vet du det

Svar: Men va bra! Det ska jag komma ihåg <3 Älskade morfar!!
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress