Så sjukt tacksam för de vänner och familj som vi har. De är inte så många, men de är sanna och lojala. Människor som under årens lopp har hört om problem som funnits i vårt hem och som inte kallar oss lögnare när vi berättar vad som har hänt nu.

För det har ju kommit en del påhopp. Mestadels från hans familj men även från hans vänner. Där jag utpekas som lögnare och dramaqueen. Men det kunde inte vara mer fel. Snarare har jag ljugit innan. När jag sagt att allt är bra. För det har ju varit bra, så länge det inte funnits alkohol med i bilden. Och han har ju slutat att dricka… Han har ju slutat dricka en sisådär 35 gånger nu. Men redan då för länge sen så visste jag att om jag någonsin skulle berätta så skulle jag kallas lögnare. Därför spelade jag in en del. Så både psykisk och fysisk misshandel finns ju faktiskt inspelat. På något sätt kändes det tryggt att ha dom inspelningarna. De betydde att om det skulle gå riktigt illa. Om jag kanske inte skulle vakna nästa dag så skulle det finnas bevis om vad som hade hänt mig. Nu däremot så är jag glad över att jag har dom eftersom de styrker min berättelse.

Innan jag och min svägerska blev bittra ovänner så berättade jag för henne. För jag ville ju lämna. Hon höll med om att jag skulle lämna. Hon visste ju. Men nu? Nu är det jag som är ett svin och en lögnare… Jag har så svårt för människor som vänder kappan efter vinden. Och det kändes riktigt bra att igår börja rensa vänlistor och telefonkontakter. För det fanns en hel del som jag då verkligen inte skulle kalla för vän men som ändå har legat som det.

Igår var det en vecka sedan allt hände. En hel vecka sedan jorden slutade snurra för oss. En vecka senare så börjar blåmärken och skrapsår försvinna. På utsidan i alla fall. Inuti sitter skadorna desto hårdare. Didja är arg. Bitter på samhället och på alla de som vänt ryggen till. Vad är väl några blåmärken på utsidan när systemet gör så mycket värre med henne inombords genom att svika och blunda? Nu, en vecka senare så har snart alla synliga märken bleknat men såren inuti sitter desto hårdare.

 

 
Det är fruktansvärt att se sina barn med blåmärken...

 

Idag skiner solen igen och vi ska göra vad vi kan för att ta tillvara på både dagen och varandra!

Och just det.. en sak till… Till dig som stör dig så på vad jag skriver… Det finns en skitenkel lösning på ditt lilla problem! Skit i att läsa helt enkelt, ingen tvingar dig! 

Anonym

Har världen och alla med dom Blivit helt Galna?

Svar: Känns lite så...
Linda Hedman

Anonym

Moster finns för er.syster hör av dig när du kan.

Svar: Tack finaste syster yster ❤️
Linda Hedman

Anonym

😞. Kramar❤️

Svar: Tack! Kram <3
Linda Hedman

Anonym

Fy vilken hemsk människa som gör så!!! Stackars barn! 😢❤️

Svar: 😔❤️
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress