Jo men visst… Lite sådär lagom billigt och bra när en smått frenetisk mamma sätter sig och skriver ut nya arbetsuppgifter…

Först så spenderar jag runt 3-4 timmar med att frenetiskt leta runt och hitta uppgifter som dels passar in i kursplanen och dels passar in vart fragglarna har sina svårigheter och vad jag anser att de behöver träna mer på. Sedan iväg och införskaffa den efterlängtade skrivaren. Jag tyckte att jag var så smidig och förutseende som skaffade extra patroner. Riktigt nöjd med mig själv var jag när jag först satte mig ner och började skriva ut det jag skrapat ihop.

 
Jag är ju inte så väldigt pigg på att vara med på kort... Står hellre bakom kameran om jag ska vara ärlig... Så fragglarna tar gärna varje chans när jag inte är berädd... 
 
 

 

Någon timme, 500 sidor och 6 patroner senare så började jag helt klart fundera över om jag inte skulle ha investerat i en laserskrivare istället… Behöver ju inte byta kassett i dom lika ofta i alla fall…

Nåja, det får bli till att försöka komma åt att köpa mer papper och patroner imorgon. Undrar hur många paket med patroner som blir lagom... Jävla tur att jag har börjat jobba igen så jag har råd med min lilla hemundervisning haha Köpte en ny laminator men pga. av tidspress och stress så missade jag själva plasten till så det måste jag införskaffa. Lär ju inte bli någon billig historia det heller med tanke på mängden haha Men helt ärligt så skit samma! Fragglarna är värda ALLT!!

 

Didja var en ängel och gav mig sitt skrivbord som hon hade. Så hoppas vi på att personalen håller ord och att det kommer ett nytt så snart som möjligt till henne. I värsta fall så får jag väl försöka smöra till mig så att jag får komma förbi ett Ikea eller liknande och skaffa henne ett själv. Så nu har jag återigen min lilla hörna där jag kan hålla koll på fragglarna och jobba samtidigt. Vart ju en del krångel med att se vad de hade för sig när jag satt vid köksbordet med datorn. För att inte tala om alla livsfarliga tillfällen då de kom och satte sig vid bordet med överfulla glas… Så nu är jag installerad i vardagsrummet med perfekt sikt och kan vakta på de små. Hoppas på att få ännu mer arbete gjort men vi får se. Maxen är ju inte jätte förtjust i att mamma jobbar över huvudtaget. 

 

 

 

För övrigt..? Jo jag har ett problem. Ett problem!? Hahahaha Så som vårt liv är just nu så har jag tusen problem, men det är ett som sticker ut lite extra i vår tillvaro. Fragglarna… Så länge jag är i närheten så funkar allt rätt bra men så fort jag vänder ryggen till och någon personal kliver in för att ha dom en stund (för att jag ska till tandläkaren, eller in till Hab med Maxen eller liknande) så lever de om som fan! Nu har ju de som är ”barnvakter” åt oss inte någon större pondus och fragglarna kör över dom som en ångvält. Lite som att se en vikarie första dagen i skolan när en annan var liten… Det är ingen vacker syn direkt. När jag pratar med fragglarna om detta så får jag noll respons. De tycker att jag ska vara hemma får jag till svar. Jag har försökt få dom att förstå att jag inte alltid kan hålla dom i handen men att jag ändå alltid finns där. Men det är som att tala för döva öron… De vill ha mig närvarande rent fysiskt 24/7. Med tanke på allt som hänt så förstår jag ju deras rädslor och osäkerhet men samtidigt så måste jag på något vis ändå visa dom att jag finns kvar även om jag står utanför och röker eller att jag alltid kommer tillbaka om jag måste iväg på något ärende. Men kanske är det för tidigt..? Mina fina små fragglar… Jag älskar er så mycket mer än jag någonsin kommer att kunna förklara med ord!

 

 

Anonym

Hej syster ring mig det är viktigt. Kram eva

Svar: Har försökt... Kram
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress