Denna vecka har varit lång! Fylld av tandvärk och tandläkarbesök för min del och med magproblem och besök på akuten för Simones del. Att mina besök hos tandläkaren ska ta slut känns avlägset men är grymt tacksam över att Simone äntligen mår bättre och att det verkar som att vi äntligen hittat rätt mediciner för henne och kommer att slippa fler ilfärder till akuten.

 

 
Min lilla snörpa

 

Saker som i normala fall är självklara, som att gå till tandläkaren, gå till läkaren eller något så enkelt som att hämta ut mediciner är inte så självklara och enkle när man lever skyddat och undangömt. Helt plötsligt står man ju i princip utan personnummer och utan personnummer kan man praktiskt taget inte fungera och leva i ett övervakarland som Sverige. Det innebär krångel med i stort sett allt. Men med hjälp av reservnummer (precis som asylsökande får och andra icke-svenska medborgare) så tar man sig långsamt fram genom en djungel av byråkrati och man hamnar lite utanför systemet. Man hamnar liksom på ett papper vid sidan om istället för att föras in i datorsystemet och journaler. Allt för att man inte ska kunna spåras. Självklart är vi tacksamma för det men samtidigt är det så tröttsamt! Tröttsamt att inte få leva och fungera som normalt. Samtidigt är det ett billigt pris att betala för att vi ska vara trygga och säkra.

Fragglarna är fruktansvärt besvikna på T som vägrar lämna ifrån sig deras hund på frivillig väg. Alla papper som ägarbevis, försäkringsbevis och självklart ansökan i sig är inlämnat till kronofogden som genast kunde konstatera att vi var de rättmätiga ägarna till Joppe och som kommer att hämta hunden åt oss. Men det finns en hake… T bor inte där han står skriven och för tillfället så är inte hans vistelseort känd för kronofogden som då så klart får svårt att hämta honom. Vi som hade förväntat oss att få hem hunden denna vecka verkar få vänta ett tag till. De sa något om att börja söka honom på arbetsplatsen om de inte kunde hitta honom på annat vis. Så vi har fortfarande hoppet uppe. Joppe kommer att få komma hem till sin familj och vår familj kommer att bli komplett. Vi måste bara ha lite tålamod…

Hela veckan har ju mer eller mindre bestått utav dåligt väder så trots att Maxen fått en tjock och varm vinteroverall så har vi inte kunnat vara ute någonting så det har varit något av en utmaning att hålla dem roade inomhus. Men allt går! Det är bara en fråga om hur mycket man vill det…

 

 
Simone poserar gärna i de nya kläderna hon fått av sin farmor och farfar
 

Jag har helt klart världens goaste lilla Dino här hemma. Maxen var eld och lågor efter att ha fått på sig sin nya lilla overall. Att han samtidigt fick en stor Dino att leka med gjorde inte hans lycka mindre direkt.

 

 
Min egna lilla Dinosaurie  

 

Vi har ju gemensamt gått igenom hur vi vill ha vår framtid och skrivit ner det i vårt framtidsblock. Och jag måste säga att det känns så jävla bra när jag ibland går och tittar igenom det. Framtiden känns ljus, hoppfull och välkomnande. Vi ser alla fram emot att ha ett ställe att rota oss på, där vi kan skapa minnen och drömmar tillsammans.

Jag har ju fått inse att många utav de som jag räknade som vänner är inte det. Inte mina vänner i alla fall. Med några få så måste jag väl ändå erkänna att det sved att upptäcka det, men de flesta kunde faktiskt kvitta.

Under en normal separation så kan jag tycka att gemensamma vänner inte ska behöva välja sida utan det är väl självklart att de ska fortsätta vara gemensamma vänner. Men detta är ingen normal separation! Detta gäller en man som har slagit mitt barn! Att han slagit mig är väl kanske inte illa nog, men han slog Didja!! Vi lever på flykt och göms av myndigheterna. Att då tro att man kan fortsätta att vara vän med oss båda är ju skevt. Det funkar inte! Det gör mig inget, var du vän med honom. Men tro för fan inte att du är min vän också!! I detta fallet är man helt enkelt tvungen att välja sida!

Dock är jag tacksam över de otroliga vänner som jag faktiskt har! Och de är både äkta och sanna! De finns i vått och tort!

 

Anonym

Jag tänker på er varje dag och hoppas att ni har det bra där ni är.

Svar: <3 Älskade syster yster <3
Linda Hedman

Anonym

Kramar eva

Svar: Kramar från oss alla till er alla
Linda Hedman

Anonym

Min lilla tösabit kram till er alla

Svar: <3
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress