Jag trodde att jag skulle känna mig ensam efter att jag lämnade mitt äktenskap och det liv jag levt i så många år nu. Trodde att livet skulle te sig tomt. Att jag skulle vara mer vilse. Även om jag aldrig kände den där kärleken så blir man ju van och även beroende av den andre när man levt så pass länge tillsammans. De första dagarna, ja kanske till och med den första veckan var det jobbigt på så vis att den jag var van vid att prata med eller diskutera beslut med inte längre fanns där. Det var som om någon hade dött. Och på sätt och vis så var det väl en slags död antar jag. Men det var och är ändå inte som jag hade förväntat mig. Tomhetskänslan som jag förväntade mig fanns liksom inte. Istället så känner jag mig fri. Istället så känner jag att jag räcker till så mycket mer än innan.

 

 
Eftersom jag är så kass på att vara med på kort så får vi nöja oss med lite gamla foton idag 

 

Nu är det bara jag. Inte som innan då jag var ensam i en skev tvåsamhet. Nu är det liksom ett faktum att det är bara jag som ska hinna göra allt och det är faktiskt inga större problem. Då upplevde jag det mer som ett problem innan. Då när jag trots att det aldrig hände ändå förväntade mig att eftersom vi var två så skulle vi dela på en del av fraggelansvaret. Nu är det ett faktum att det bara är jag och det känns så mycket enklare. Frustration och irritation är som bortblåst. Jag hinner mer. Jag orkar mer. Jag är mer helt enkelt. Jag vet vad jag har att räkna med och när det kniper så är det precis vad jag hade räknat med som finns där. Varken mer eller mindre. Jag känner mig fri. Känner mig befriad. Som om hela världen ligger för mina fötter och det är bara för mig att sträcka ut en hand efter det jag vill ha. Fragglarna har fått en mycket mer närvarande mamma nu när jag inte längre måste ta hand om ett vuxet barn samtidigt. Nu när jag inte behöver medla mellan honom och fragglarna. Nu när jag inte längre får lösa deras konflikter stup i kvarten och trösta ledsna fragglar och släta över hos det vuxna barnet.

Jag stannade för länge jag vet det. Vetat att det var dags att gå länge men inte klarat av att ta steget. Nu när han gjorde det omöjligt för mig att någonsin gå tillbaka och den dörren är stängd och bron uppbrunnen så känns det som att andas efter att det regnat för första gången på länge och man äntligen kan dra ett djupt friskt andetag. Jag är fri.

 

 
Åh, mitt fina Canaria med alla underbara palmer... Här är en osminkad och svettig jag efter en av mina små marraton under siestan 

 

Jag behöver inte längre tassa på tå. Jag behöver inte längre oroa mig för hur många öl som dricks när jag inte är hemma för att ta hand om allt runt omkring. Jag är fri. Jag behöver inte längre bita mig i tungan för att inte säga något dumt. Jag är fri och inte ett dugg ensam. Jag är fri. Och jag stortrivs med just det. Från de minsta petitesserna som vad jag vill se på tv efter att fragglarna gått och lagt sig till att jag inte längre behöver oroa mig för om jag ska mötas av ett fyllo eller min make när jag kommer upp efter att ha nattat Maxen.

Så varför är inte saknaden större? Var det verkligen så illa? Ja jo det var det. Och det hade varit det riktigt länge. Är det för att allt, även det sjuka blir normalitet efter tillräckligt lång tid? Jag hade räknat med att det skulle vara jobbigare att vara ensam. Men samtidigt så inser jag ju att jag varit ensam hela tiden… bara det att jag ändå haft sällskap..

Kanske är det för att den stora kärleken förlorades för länge sen. Den där som man bara möter en gång i livet. Mannen med STORT M. Han som hade varit inlindad i prassligt guldpapper om han varit en godisbit... Den där kärleken som var så stark och intensiv att den höll på att förgöra oss båda. Den kärleken som jag inte kunde leva med men som jag aldrig kom över eller glömde hur många år som än gick…

 

Anonym

Äntligen så får ni vara en familj. Nu är det bara att vänta. Finns för er alla 24/7. C.V.W

Svar: Tack fina C! ❤️ Delvis tack vare dig det ens är möjligt! Utan ditt stöd å många samtal hade jag nog drunknat... ❤️
Linda Hedman

Anonym

Grattis till din frihet. Följer dig o du är en kämpe. Kram

Svar: Tack 😊❤️ Kram
Linda Hedman

Esen

Fy va gött att läsa vännen, nu är du den där Linda som jag så länge har snackat om, just den där Linda som jag minns dig! Fy fan, välkommen tillbaka babe !👊😘

Va var det jag sa, du vet att du kan fixa det alla behöver vi den där jävla sparken i röven för att komma på rätt väg igen. Nu är det fritt fram för dig och kidzen, ta hand om dig o dem dina nu och försätt på samma väg! Du vet hur det är att vara ett maskrosbarn 👊 We can do it, do it all the way, you are never alone ♥️ I♥️U fitgher!

Svar: Åh goa fina Esen ❤️❤️❤️ Jepp du har helt rätt... I'm back!! And this time for good! 😜 Det gör det helt klart lättare dock när man har såna som dig som stöd och kunna spy ur sig galla till ibland ❤️😊.
Love u 2! Alltid gjort!!
Linda Hedman

Esen

Härligt o höra fan va ja blir stolt!! Klart, finns alltid här ☺️👊 Thats the way we like it ah ah ah du fattar precis! Goding, underbart att höra det vet du, vi har haft det där bandet sen första början ♥️

Svar: Min fina ❤️ Såg förresten att ni ska försöka med ett syskon 😍. Lovely!! Ni två är grymma!! Det kommer ett bidrag från oss oxå... Du är värd allt och mer därtill och jag är bara tacksam om jag kan vara med på ett hörn och bidra på något vis!
Linda Hedman

Esen

Men duuuu!!! Inte ska ni som redan är i klistret hjälpa oss heller 🙈 Bättre ni har dem till de ni behöver. Japp så småningom är de väl tänkt, dock är jag livrädd efter allt som hände under förlossningen och typ 12 månader efter men en dag i taget. Det är mer Denise som stressa det hela, jag är i kvalet o valet o tvekar ännu, men visst hade det vart kul med en unge till ☺️😘

Svar: Redan gjort ❤️
Linda Hedman

Anonym

Lever med en alkoholist med våldsamma tendenser
Försöker hitta ett boende så jag kan känna mig trygg ich fri
Tur i oturen finns inga barn i bilden

Svar: Det enda jag tänker när jag läser är Tack å lov för att du har insett att du behöver ta dig därifrån! Jag hoppas verkligen att du lyckas lösa boendefrågan så fort som möjligt och jag önskar dig all lycka till. Ja, det där med att det finns barn med i bilden ställer till det på mer än ett sätt... Som sagt.. Lycka till och skynda dig så mycket du kan <3
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress