Dagarna är långa och tröttsamma. Många beslut som skall tas och många att ta hänsyn till. Skilsmässa.. Fan att vi ens gifte oss! Så onödigt!! Jag behöver skilja mig, och då kommer ju även nästa grej med vårdnad och hur det ska läggas upp. Men just nu bor vi skyddat och barnen behöver bearbeta allt som hänt. Men de behöver ju självklart båda sina föräldrar i det långa loppet. Och hur blir det med tjejerna? Han har ju aldrig skiljt på barnen innan men förra veckan så gjorde han klart för dom att dom inte var hans. Och efter vad han gjorde mot dom så vet jag inte hur lämpligt det skulle vara heller. Samtidigt så har han ju inte varit mycket bättre med pojkarna under det senaste året även om det inte varit någon fysisk misshandel så har det varit psykisk sådan.

Att veta vad som är rätt inte bara idag och imorgon för fragglarna utan vad som kommer att vara rätt om 5-10 år är fan inte lätt.

Men oavsett hur svårt och omöjligt det än må kännas så måste jag ju på något vis se till att det blir rätt som sagt inte bara idag utan även i framtiden.

Allt känns så förvirrat och fel. Allt som var stabilt och något att lita på innan känns nu som sankmark och jag vet varken ut eller in.

Vårdnadstvist och smutskastning… Är det vad vi har att se fram emot nu eller kan vi klara av att sätta oss över våra egon och göra bra för barnen?

Dagarna är långa och tröttsamma. Min fokus ligger på att göra dagarna så meningsfulla som möjligt för fragglarna men alla måsten knackar ihärdigt mig på axeln. 

Känner mig som en snevriden spillra av mig själv just nu. Men hur illa och jävligt det än må vara så vet jag en sak för ett faktum..! Jag står upp! Det spelar ingen roll vilka vindar som blåser eller hur hårt jag än må slås mot marken - JAG KOMMER ALDRIG ATT KNÄCKAS!! Jag må slås till marken.. Jag må blöda.. Jag må grina och må skit.. Jag må all jävla helvetes skit! Men knäcka mig? Nope!! Varken han eller någon annan kommer lyckas med det! Jag står upp! Jag går vidare på min väg oavsett vad eller vem! Jag står upp! Jag kommer alltid att stå upp!

 

 

 

 

Esen

Men va är de jag läser, va är de som händer??? Kram

Svar: Åh älskade Esen... Välden gick under och jorden slutade snurra :( Allt som var bra är nu bara fult och smutsigt... Kramar <3
Linda Hedman

Svea

Tufft du har det och så sorgligt när det går så illa med familjen. Hoppas det ordnar sig till det bästa för er.

Svar: Ja just nu är det riktigt jobbigt faktiskt. Och att barnen ska komma i kläm är helt klart det värsta! Tack för omtanken <3
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress