Världens största myspropp 
 

Så mycket praktiska saker som ska ordnas med just nu. Ansökningar hit och dit, skilsmässa, vårdnad, underhållsstöd. Intygen från olika instanser och myndigheter om hot, om att barnen bor på heltid hos mig enbart.. Listan skulle kunna göras lång. Men saker och ting går sakta framåt och jag hoppas att det fortsätter på samma väg. En klok och kär vän till mig sa åt mig att sätta mig ner och göra upp en plan för hur framtiden ska se ut. Min och barnens framtid. Att ta en funderare och planera och sedan köra på det. Hon har så rätt!! Så de senaste kvällarna så har jag gjort just det och våra nya framtidsplaner börjar så sakteligen ta form och det känns skitbra! Även barnen har till viss del fått vara med och planera och fått göra sina röster hörda i om vad de önskar och vill med sina, våra liv och tillvaro.

Jag hade väl räknat med att de skulle komma med smått galna och orimliga önskningar och krav men alla kom de faktiskt med ganska bra och genomtänkta tankar och önskningar om hur de ville ha sina liv. Vi har haft så mycket slitningar i vårt förhållande och varit på väg att gå isär så många gånger. Så pass att det till och med har känts osäkert att planera för framtiden eftersom jag aldrig har vetat om det skulle planeras för en eller två. Nu när separationen är ett faktum och skilsmässan bara är en (långdragen och onödig betänketid!!) bort så är det så mycket lättare. Jag vet precis vad jag har och inte har att räkna med.

Innan, för länge sen när det bara var jag och tjejerna när de var små så älskade jag att vara ensam. Just att inte behöva vara ensam i tvåsamhet. Att inte räkna med den andre föräldern bara för att sedan upptäcka att man räknade med något som inte fanns. Det var underbart! Och jag känner samma nu. Det är bara upp till mig. Hela dagen blir vad jag själv gör den till. Ingen som dricker sig full och beter sig som ett svin när jag och barnen hade förväntningar på något annat. Nope, en bra kvinna reder sig själv helt enkelt..!

Jag tänker inte ta mer skit! Inte från någon! Jag tänker inte låta mig bli trampad på igen! Aldrig någonsin! Så är du inte med mig så är du emot mig och då har du inte i vårt liv att göra!

 
Någon av fragglarna som leker sharpei med Joppan haha
 

Sen har vi problemet med Joppe… Maxen gråter efter honom i stort sett varje kväll. Han går till dörren flera gånger varje dag och ropar efter honom och det är fruktansvärt att se honom så förkrossad. Han som innan bara tittat på youtube kan nu sitta i evigheter och titta på små filmsnuttar med Joppe. Jag försöker förklara att Joppe är hos pappa och att pappa jobbar. Han är fortfarande så liten och det går inte att förklara för honom. Vill inte förklara heller om jag ska vara helt ärlig. Men att pappa är borta och jobbar är han så van vid och att säga att Joppe är med honom och jobbar känns som den bästa förklaringen jag kan ge. Men han nöjer sig inte längre med mina knappa förklaringar och undanflykter. Han vill ha sin hund! Det vill självklart hela familjen men allra viktigast är det för Max. Joppe är hans bästa vän… Och i en värld som ständigt förändras och där han är liten så är hunden oerhört viktig för honom.

 
Humle och dumle samarbetar för att komma åt godsaker i kylen...
 

Joppe var ju alltid påtänkt som servicehund åt Maxen och nu är han dessutom så pass gammal att det börjar bli aktuellt så det är viktigt att få hem vår hund av många skäl. Så i nästa vecka går handlingarna iväg till kronofogden om särskild handräckning. Eftersom det rent juridiskt sett är min hund då jag står registrerad som ägare både hos zoocan på Canaria och hos jordbruksverket här i Sverige och dessutom är det jag som står för och betalar för försäkringen för honom så är han min. Jag åkte till Galdar för att köpa honom för mina egna pengar medan barnens pappa inte ville ha hund över huvud taget. I praktiken är det dock inte min hund utan det är barnens och då särskilt Maxens. Hur fan kan man vilja ta ett barns hund ifrån honom?

 
Alla saknar vi Joppan... Barnen är ledsna och Maxen är förtvivlad
 

Min advokat har försökt nå T upprepade gånger för att försöka få tillbaka vår hund men utan att lyckas. Så nu återstår inget annat än att anmäla hunden stulen och begära handräckning för att få tillbaka honom. Men hur jobbigt det än är att hela tiden tvingas att ta till vad jag kan tycka är onödiga medel (onödiga på så vis att jag anser att motparten borde lämna ifrån sig hunden på frivillig väg) så ser jag fram emot att se Maxens min när han får tillbaka sin bästa vän!

 
Ska man nu sitta i vagnen så är man ändå ganska lycklig när man håller i andra änden av detta koppel...
 

Mina barn har redan förlorat så mycket! Fan heller att dom ska behöva förlora sin hund också!!  Så Joppe ska hem till sin familj igen och så är det inte mer med det! Visst hade jag önskat att det hade funnits ens en liten strimma av samarbete och att hunden hade blivit överlämnad men det spelar ingen roll, nu är det viktigare för personen som har honom att fortsätta att jävlas till varje pris så då har jag inget annat val än att gå den trista vägen med kronofogden och/eller polis. Tack och lov för att jag har alla papper registrerade rätt.

 
Mina fina...

 

 

#fuckingcanser

❤ önskar dig allt gott❤
Ta hand om din familj, dina härliga fragglar.
Ni blir starka ihop.
Krama dina barn o dig själv. Jag tror på dig. Kram

Svar: Tack snälla ❤️ Ja.. mina härliga underbara fragglar ❤️ De gör livet värt att leva och att kämpa för ❤️ Kram
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress