Åter till tandläkaren idag vilket var lika smärtsamt som vanligt. Fiii fan asså! Men men det är väl värt det när det väl är färdigt och över antar jag.

 

 
Dags att skaffa ny mobil med bättre kamera tror jag... Här är jag strax innan mitt smärtbesök eller ahh, tandläkarbesök heter det väl. Kan ju säga att kinden var bra mycket mer svullen senare under kvällen. Får väl se hur det går...
 
 

Sakta men säkert så börjar vi acceptera vår situation och därmed blir den även lite lättare att leva med. Även om vi självklart tappar det lite då och då och vill bara skrika ut både frustration och ilska. Men på det stora hela så går det ändå ganska bra. Alla papper och ansökningar är iväg skickade och det återstår bara att vänta. Så nu går tiden mest åt att planera inför framtiden och att göra vardagen som den är just nu så meningsfull som möjligt.

Jag laddade ju ner skolans kursplan för ett litet tag sedan för att se vad fragglarna skulle lära sig under detta läsåret. Just nu fokuserar vi på ett par tre ämnen åt gången i väntan på att vi ska få en behörig lärare till deras hemundervisning. Det blir ju helt klart en del skratt när mamman ska leka fröken och fragglarna som ska leka kockar under vår ”hemkunskap” bland annat. Visst, jag vet att de inte får tillgodogöra sig det vi tragglar själva men det viktigaste måste väl ändå vara att de faktiskt lär sig något och att de har något att ta med sig längre fram. Jag menar, det bara måste göra dom mer gott än att bara sitta och göra ingenting. Om inte annat så är det värt mycket för fragglarna själva som faktiskt lär sig något. Kevin är jättestolt över att han börjar få kläm på det här med bokstäver vilket inte har varit så lätt för honom innan. Han är ju mer lagd åt det praktiska hållet, motorisk som bara den men det där med bokstäver och läsa och skriva har aldrig fångat hans intresse innan. Nu när han däremot börjar få kläm på det så tycker han att det är riktigt roligt och det är underbart att se hans stolthet när han lyckas!

Vi har ju fått en ”lektant” som hjälper till med att försöka underhålla barnen. Tillvaron utan mina tafatta leka-skola-försök och hennes tappra insats (inte lätt att jaga runt på 4 ovilliga fragglar när man är närmare 60 år..) är extremt stimuli fattig så jag kände, tjaa, vi alla, både jag och fragglarna kände att vi var tvungna att hitta på lite att roa oss med för att tillvaron skulle bli lite lättare att leva med och det blev den. Nu håller vi bara tummarna för att vår behöriga lilla lärare ska dyka upp som gubben i lådan så fort som möjligt så att de lär sig ännu mer.

 

 
För de dagar då man inte kan gå ut pga. kyla och regn så funkar det ju att leka racer i hallen haha

 

Nu har hösten kommit på riktigt och kylan är ett faktum vilket gör det svårt för Maxen att vara ute. Var iväg och införskaffade en tjock och go vinteroverall till honom idag i ett försök att förlänga hans möjlighet till utevistelse. Höst och vinter och en bra bit in på våren så har han så otroligt svårt med kylan. Det jobbigaste är ju att det inte räcker med att bara klä honom varmt eftersom det är själv inandningsluften som är jobbig för honom. Men än så länge funkar det om han bara är tillräckligt klädd. Vi har ju dessutom världens bästa barnläkare som är helt grym på att trixa med kombinationer av hans mediciner för att försöka hålla honom så frisk som möjligt under denna årstiden. En sån där läkare som ringer upp hemifrån sent på kvällen bara för att höra hur han mår och hur det går. De är inte många utav dom men de som finns är verkligen guld värda.

 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress