Stämningen har helt klart varit lite tryckt här på boendet. Personalen på har helt klart hållit sig på sin kant och det är vårt att tolka det annorlunda än att de undviker oss. Det har inkommit en anmälan på boendet och vid en inspektion ville de prata med barn som bodde här. Didja blev den utvalda. Nu är ju Didja inte den som är den och är allt annat än konflikträdd så hon hade sagt precis vad hon tyckte och hur hon upplevde saker och ting. De vart nog lite mer än vad de hade räknat med för de kallade in mig efteråt och ville kolla med mig också. Nu är jag inte konflikträdd men samtidigt så känns det väl aldrig bra att ”bita den hand som föder en”… Detta påpekade jag för de två kvinnorna som satt redo med block och penna för att anteckna de ev. fel och brister som jag skulle peka ut.

 

Samtidigt så kände jag att jag hade ju faktiskt påtalat de brister jag är obekväm med för både socialtjänst och på boendet så jag tänkte att kanske var det just därför som vi blev tillfrågade. För det var ju faktiskt personalen som kom och frågade om de kunde få låna något av barnen för ett samtal. Och inte bad jag heller om något samtal utan jag blev ombedd.

 

De frågade en hel del. Och jag berättade. Jag berättade om sekretessbrott från personalens sida. Vilket jag styrkte genom att jag b.la kunde berätta på tok för mycket om boende här som jag aldrig ens träffat. Jag berättade om några episoder där Kevin kommit till personal och mig och berättat udda saker om viss personal. Jag berättade om att fragglarna är osäkra och uttrycker rädsla för samma personal. Jag berättade om vårdkontakter som inte fungerar. Jag berättade om akuta och livsnödvändiga mediciner som utlovats för Maxens del men som vi sedan fick vänta runt 10 dagar på. Jag berättade om brist på skolgång för fragglarna. Jag berättade… ja en hel del av vad jag upplever och hur jag känner här. Om en extremt stimuli fattig miljö för fragglarna och hur jag gör vad jag kan för att ordna med egna uppgifter som jag hittar på nätet för att både sysselsätta dom och samtidigt försöka lära dom något och se till att de inte kommer allt för mycket efter i skolan.

Så idag har vi inte känt oss direkt poppis kan jag lova. Soc ringde på förmiddagen för att de i sin tur fått ett samtal från de två kvinnorna med sina block. De undrade över en del som jag berättat. Så jag sa lite uppgivet att detta inte borde vara något nytt för dom. Det mesta hade jag ju berättat om. Men jag slutade gnälla över boendet efter ett tag eftersom det inte gjorde någon skillnad. När jag gnällde så agerade de (wow, inget jag är van vid faktiskt men det måste jag ändå säga att de gjorde, vilket både förvånade och gladde mig) genom att ringa upp ansvarig och för klagomålen vidare. Som jag uppfattade det så blev de lovade guld och gröna skogar av den ansvariga som sedan inte kunde leva upp till sina löften och inte mycket hände trots deras ansträngningar. Som jag upplever det och ur min synvinkel så har de åtagit sig ett uppdrag de inte riktigt klarar av att genomföra men istället för att antingen tillstå att det är över deras förmåga och avsäga (?) sig uppdraget eller alternativt göra de förändringar som skulle krävas så görs så lite som möjligt. Svårt att inte få ekonomiska tankar… Har det med ekonomisk vinning att göra? Eller handlar det bara om en felplacerad stolthet där man inte vill erkänna när man tagit sig vatten över huvudet?

 

 

Så jag slutade att gnälla efter ett tag. Jag har 4 fragglar att lägga min ork och min energi på istället för att slösa den på att stånga huvudet in i en vägg. Inte för att soc inte tog till sig mina klagomål men utan för att det likt förbannat inte hände så mycket som förändrade något. Sista veckan har det hänt lite vad det gäller vårdbiten. Men så är det också först nu som de faktiskt satt sig och ens börjat ringa runt till alla de ställen vi behöver besöka. Mycket här händer först efter att man tjatat och ställt till besvär om det. Är man ”tyst och snäll” så händer ingenting. Det märkte jag ganska snabbt efter att ingenting som var sagt blev av.

 

Många samtal har det blivit till bästa C där jag svurit, spottat och näst intill skrikit ur mig min frustration över att jag pga. boendet och de restriktioner våra liv har fått inte kunnat ge mig själv och fragglarna det jag anser att är grundläggande omvårdnad i olika former.

 

Soc skulle i alla fall diskutera detta lite och sedan återkomma till mig under dagen. Sent på eftermiddagen så kom ett meddelande från dom där de skrev att de pratat både sinsemellan och med ansvarig på boendet och skulle återkomma till mig under morgondagen med mer information för de hade inte tid att prata idag. Genast började jag självklart att analysera sönder deras meddelande men så klart till absolut ingen nytta. För deras meddelande avslöjade ju faktiskt ingenting så det är väl bara att inse att det bara är att vänta tills imorgon när de ringer.

 

Men eftersom jag var öppen och ärlig med både tankar och känslor mot de två kvinnorna med sina block och att all personal plötsligt försvann så undrar jag… Hur oavsiktligt eller intet illa menande det än må vara så… Vad händer när man biter den hand som föder en? 

Anonym

Du kan få komma och bo i mitt badrum med kackerlackan Kurt 💛💛💛💛

Svar: 😂 Passa dig... Jag kanske tar dig på ditt erbjudande 😂😜💖
Linda Hedman

Anonym

Fy17!!!
I en sårbar situation så finns det idioter som tar sig friheten att utnyttja sin position!
Det är så fult!!
Men världen är tyvärr full av idioter!!
I detta systemet tar det tyvärr sån jäkla tid.. gott att ni ändå får ihop det även om det är frustrerande. 🍁

Svar: Du har så rätt..! Världen är verkligen full utav dom! Men taskigt för dom att jag inte är så klen att jag dukar under av deras skit! Har mött så mycket värre men ändå stått rak och stark och kommer att göra så även denna gången :) <3
Linda Hedman

Natalie

Hoppas er situation löser sig så bra som det går. Men du nämner max viktiga mediciner, något jag tänker på är även dina, hur går det med din cancer?
Ta hand om er.

Svar: Tack, ja det får vi väl ändå hoppas på. Njaa.. min behandling är det väl inte så mycket att hurra för just nu. Behandlingen är för tillfället avbruten och som det ser ut i dagsläget så kommer den igång igen först om några månader. Känns för jobbigt att tänka på just nu så jag leker struts och försöker att fokusera på fragglarna istället.
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress