Idag tog åkte vi in till stan för att kolla in Bolibompas draken som var på besök. Vi och resten av alla andra barnfamiljer kändes det som när vi stod och trängdes för att se drakdansen. Maxen var helt salig. Hans absoluta tv favvo in real life liksom. Eller ah, hans enda tv favvo är det väl i och för sig. Maxen kollar på Bolibompa varje kväll men för övrigt bojkottar han tv och föredrar att sätta sig med sin padda som han kollar youtube på.

 
Men där var för mycket folk för att alla små skulle se ordentligt. 

 

Eftersom vi ändå va i stan så hade jag med mig Simones nya discolampa som inte funkade. Jag svor, spottade och fräste ilsket när vi skulle sätta upp den och upptäckte att skiten inte funkade. Att jag dessutom hade köpt en av modell dyrare gjorde mig ännu surare när den va paj.

Så där stod vi inne i affären och skulle byta vår jävla trasiga skitlampa. Att kön var kilometerlång, fragglarna pep och vi alla höll på att svettas ihjäl av våra varma kläder gjorde ju inte att jag var på topp när det äntligen var min tur. Så jag tar lite ilsket upp lampan och informerar att skiten fan inte snurrar!!!

Hur länge har du försökt frågade killen bakom disken smått roat. Jag hade svårt för att se det roliga i situationen och svarade honom att jag försökt på alla sätt och vis, hade även försökt få sladden att passa där den inte skulle vara bara för att testa ALLT… Killen var högröd i ansiktet av att bita ihop och inte brista ut i asgarv. VAD ÄR DET SOM ÄR SÅ JÄVLA ROLIGT??? Ville jag skrika därinne. Men lyckades hålla mig till ett otrevligt väsande.

 

 

 

När killen plockar fram ett batteri som han sätter i så förstår jag… Jag betalar tyst för batteriet och går snabbt därifrån. Utanför affären så kommer Kevin fram till mig och säger att killarna där nere nog gillade mig och tyckte att jag var rolig för nu stod allihop och skrattade. Jag muttrade något och konstaterade (inte för första gången) att detta med min inte existerande kunskap om teknik måste förbättras om jag ska klara av att leva singelliv. Samma gäller lagning av diverse saker. För att inte tala om sladdar… JAG HATAR SLADDAR! Jag har numera en hel byrålåda full av sladdar och skit som behöver kopplas in. Från början låg allt snyggt intill tvn i väntan på att jag skulle fixa det. Jag gjorde några tappra försök innan jag gav upp och de hamnade i en låda där jag slipper se skiten.

Tvn funkar iaf. Spela roll om tv-spelen bara står och samlar damm. Och vem behöver väl boxar och dvd? Inte jag i alla fall. Så ner med skiten i lådan bara. Börjar bli dags att kalla in morfar tror jag.

Han ska ju ändå hit och hjälpa mig och borra. Betongväggar precis överallt upptäckte jag när jag försökte spika upp lite skruv med en kastrull… Ja, jag har aldrig utgett mig för att vara händig! Sånt har man väl karlarna till? Faaast nu har jag ju ingen karl så det får väl bli att spika upp skruven när hyllorna ska upp.

 

 
Maxen älskade att få se draken på riktigt

 

 

Men en fråga till den som vet… Hur fan ska jag veta att man ska sätta i ett batterihelvete när skiten har en sladd??? Och när det dessutom ska vara ett D-batteri som är lika stort som en falukorv så är det ju inte direkt att det syns så att jag förstår att ahaaaa det ska nog vara batterier här i… hmpf Så här hemma har det idag skrattats åt mamman och Didja har berättat för de små om hur deras mamma en gång blivit lurad om hur man fyllde på oljelampor. Kevin skrattade så han inte kunde andas och jag förökte försvara mig till ingen nytta… Okey då fragglar och resten av världen… Jag är inte lagd åt det praktiska hållet helt enkelt…  

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress