Vår kryssning var fantastisk! Åt underbar mat, jagade fragglar kors och tvärs och skrattade mycket. Det var länge sen som vi alla skrattade så mycket. Träffade en del nya vänner varav en än så länge står ut ganska ordentligt ur mängden. Det har varit tal om en ny kryssning fast då utan barn… Men vi får se vad som händer. Just nu är jag mest bara glad över att vara nöjd och lycklig i min lilla tillvaro. Känns som bästa segern.

Blev inte så mycket bloggat de sista dagarna. Livet och att jaga runt på en drös med fragglar kom liksom lite i vägen. Så då satte jag mig nere på skeppets cafe som höll öppet lite längre om nätterna och skulle skriva, men då trillade det förbi en drös med trevligt folk att sitta och tjöta med istället så det vart inte mycket gjort ändå. Tanken var att jag skulle skriva ikapp när vi kom iland. Men så klev vi iland och Simone skuttade glatt iväg med sin farmor och farfar och vi andra tog en taxi vidare till hotel C som vi skulle bo på i några dagar. Sen typ dog vi där. Nja, kanske inte riktigt men det kan omöjligt ha varit långt därifrån.

 

 
Som alltid när Simone är hos farmor och farfar så dimper det ner lite mms från olika aktiviteter. Här är hon världens stoltaste efter att ha åkt 22 varv utan att ramla

 

Vi kom in på hotellet och ställde av våra väskor och sen en snabbis iväg för att säga hej till en vän. Vi stannade inte länge eftersom vi alla var så trötta. Trötta efter resan trodde jag. Vi la oss tidigt och njöt av att slippa frysa. Ett av de få klagomål jag skulle kunna tänkas ha från båten skulle väl vara just det att jag ständigt frös!

 
Maxen kom på konsten att hålla värmen. Man ger gärnet med gottis och råttis såklart haha

 

När vi vaknade så skulle vi ha en tjejträff med syrran och gå och titta på smink och annat kul på mellandagsrean. Den planen fick sig dock en törn när hon dök upp med sin gubbe. Svårt att förstå mig på en ”karl” som frivilligt och medvetet följer med ett gäng fruntimmer som ska titta på smink…

Vår träff blev intensiv men kort. Vi gick tillbaka till hotellet för att vila en stund för sedan skulle vårt späckade schema börja. Trodde vi. Fast nope, så vart det inte. Istället så la vi oss på hotellet och sov som stockar och när vi vaknade så var febern på topp. Influensan från helvetet hade börjat.

Tack och lov så var även de små rätt så möra så de var inte allt för svårt att hålla dom roade fastän mamman låg och kände sig död men försökte spela levande lite då och då haha

 

Några timmar senare vaknade vi till ordentligt en sväng och det vart liv och rörelse på vårt rum när Maxen plötsligt skrek i högan sky. Blodet forsade från hans lilla fot och jag fick efter många om och men pillat ut en liten glasbit som satt  fast i såret. Efter en snabb koll med ficklampan på golvet så såg vi problemet. Städerskan verkade ha haft semester eller något för det såg ut som att de bara hade sopat in glaset under ena sängen. Innan jag knappt hann fatta så hade jag blod på väggen, i sängen och över halva mig. Men jag fick väck glasbiten som sagt och den lille foten såg ok ut efter en tvätt och lite omplåstring. Nu ville det tyvärr inte sluta blöda under natten, så det fick bli en sväng förbi läkaren dagen efter och vi släpade oss dit med tunga och febriga ben. Lite lim senare så var Maxen hel igen.

 

 
Innan jag fick det att sluta bloda ner överallt så var det svårt att se vart blodet kom ifrån. Men han hade lyckats skära sig i trampdynan och upp mellan tårna. Stackars liten

 

Receptionen gjorde väl vad de kunde under kvällen innan när jag kom ner blodig och febrig (haha vilken syn, det slog mig först nu) och informerade om att jag skulle uppskatta en ren bäddad säng och en dammsugning.

Lite extra störigt tyckte jag väl att det var just för att detta var ett av de hotell som jag trivs bäst på. Ligger precis vid centralen, en fantastisk frukost, mjuka sängar och tjocka täcken. Men jag var redo att bojkotta dom. Att det dessutom hade saknats handdukar när vi checkade in och att de hade missat att anteckna en sen utcheckning var illa nog. Att Maxen skulle skära sig i foten för att de dessutom glömt städa upp trasigt glas..? Ja där gick min gräns. Inte så mycket som en ursäkt för den kassa städningen fick jag heller. Sur som fan så checkade jag ut på svaga och värkande influensaben. Bestämde tid och plats med Simones farmor och farfar för upphämtning av fraggelsnörpan.

Vilka underbara människor de två är! Skulle vilja passa på att bara få säga det, Siv och Sten… Ni är bäst. Helt grymma och jag är så otroligt glad för att ni är just min fraggels farmor och farfar. När vi kommer för att hämta upp dom så har farmor med sig en apotekspåse som innehöll allt för att hålla feber och influensasymptom på avstånd. Kan lätt säga att vår resa hem hade varit 10 gånger värre utan den!

Resan hem gick utan några direkta stopp eller problem. Lite extra tacksam över att Johan skulle möta oss vid tåget med tanke på vad våra väskor vägde. Men han verkade inte bry sig när han släpade hem skiten haha

Väl hemma så bara däckade vi. Idag var första dagen som vi har fått på oss kläder och suttit och ätit tillsammans. Innan hyar det mest varit vatten och något enstaka glas med filmjölk som har funkat. Nu är det bara Kevin som fortfarande har feber och jag hoppas att det ska vara över sen.

Fortfarande kan jag se bilden framför mig av den sjuka lilla stackaren på bussen mot santa park. Illröd av feber och hostade fruktansvärt illa… Känns inte långsökt när jag muttrar och svär över hennes kassa föräldrar som skulle utsätta både henne och alla runt omkring.

Jaja, nu är det snart över för vår del. Men jag hoppas att hennes föräldrar fick någon lite mer seglivad variant på en sisådär 4-5 veckor!!

Nyårsafton passerade utan att någon feberyr människa i detta hemmet ens märkte av det. Likaså mellandagsrean. Men men vad gör väl det när man precis varit uppe vid polcirkeln och hälsat på tomten?

Gnällde på min instagram genom att visa en bild på Maxens fot och det tog inte lång tid innan de hörde av sig från hotellet och efter lite mail skickade fram och tillbaka så ville de ha mina kortuppgifter för en total återbetalning. Och hur många ursäkter som helst. Hmmm kanske var jag lite snabb i mitt tidigare beslut om att bojkotta dom? Vi får se om det kommer in någon återbetalning först, sen kanske jag tänker om. Fast jag lär kolla golvet på deras rum både en och två gånger innan jag låter någon av mina fragglar springa barfota igen.

 

 
Behöver jag ens säga att detta bordet var en klar favvo hos mina fragglar?

 

Eftersom vi spenderat den sista veckan i sängen så har det inte blivit så mycket gjort att berätta om och heller inga foton. Så jag bjuder på några extra bilder från resan istället. Nu är det sängen som gäller för min del. Nog för att febern är borta och värken börjat ge med sig men fy fan va jag är trött. Influensan sög verkligen musten ur mig!

 

 
Tur att ingen annan än jag vet vad jag tittar och tänker på här hahaha
 

Nu ser jag fram emot att bli frisk, hoppa in i badrummet och göra mig i ordning och visa resten av världen att jag vågar gå utan min mössa. En vänlig själ som inte hade en aning om min hår-ångest påpekade mer än en gång hur snygg jag var i håret så jag tänkte att jag skulle lyssna på denna människa hellre än mina egna taskiga röster som bara säger åt mig att hitta mössjäveln om jag ska våga mig ut bland folk. 

Anonym

Én underbar kämpe e du, o ditt hår ser lika vacker ut som när du hade långt. Jag finns här för er, med va som helst. Pussa fraglarna ifrån moster Moni...

Svar: Åh tack snälla <3
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress