Dagarna fram till operation närmar sig med stormsteg. Jag skulle helst vilja sätta allt i pausläge. Jag vill inte! Jag vill inte alls! Men jag ser ingen annan utväg. Ser inget sätt för alternativa mediciner att kunna funka just nu. Inte av medicinska skäl så mycket utan pga. lagstiftningar och hur vår situation ser ut för övrigt. Bitterheten väller upp inom mig när jag tänker på det. Men nu är det inte så mycket annat att göra än att följa de traditionella spelregler som sjukvården erbjuder. Samtidigt ska det på något sätt bli skönt att ha det överstökat. Så att jag får en chans att gå vidare och kan slippa allt detta snart. Lite fix och trix för att få ihop med barnvakter under op och även ett par dagar efter. Tacksam för att det gick att lösa. Hade blivit jobbigt annars..!

 

 
Får väl börja med att kommentera att det är ett foto taget på Canaria där lagar och annat har kommit lite längre än här hemma i sverige.... Nästa kommentar blir ju självklart att påpeka att tändaren ligger dumt och att det ÄR en fullstor tändare även om det inte ser så ut och om den är fullstor så är ju Joppen enorm hahaha 

 

 
En lite äldre bild på lilla fraggelsnörpan. Gick igenom en hel del av alla gig med foton jag har och hittade en hel massa foton som jag glömt bort och som med all sannolikhet kommer att hamna här så småningom. 

 

Finns som alltid lite ljusglimtar i tillvaron dock. Jag har ju en date… En sån där date som får mig att le så fort jag bara tänker på det. Haha Känner mig som 14 år på nytt. Helt bortkommen och tvärosäker på allt. Nåja, det blir väl något att skratta åt i framtiden antar jag. Lite uppskattning och en och annan komplimang skadar ju dock inte varken självförtroende eller dagshumöret har jag märkt, så jag kör på och hoppas på en kul date om inget annat.

 

 
Ja som du ser så hittade jag ganska mååånga foton jag hade glömt bort... Så de lär dyka upp så småningom

 

Nu är det ny skoltermin och det fanns inte en chans att jag skulle skicka mina protesterande fragglar tillbaka till skolan som de inte alls hade det bra i. Att hitta ny skola var inte alls så enkelt som man hade kunnat tro och hoppas på. Men nu är det gjort och alla papper är klara. Det är ju en del krångel för att Kevin ska få gå i skolan. Än så länge har jag gemensam vårdnad om pojkarna och ser fram emot när vårt ärende äntligen kommer upp i tingsrätten och jag får ensam vårdnad. Då kan jag skriva under alla papper själv och slipper använda mig av socialtjänstens kvinnofrids personal för att vara någon slags ”intyg” eftersom det mesta kräver alla vårdnadshavares underskrifter. Men men, nu har de bytt skola och det känns så skönt att alla fragglar faktiskt ser fram emot att gå till skolan igen.

Men snart borde det vara dags för att sitta där i tingsrätten. Mer än en gång också… Först blir det som jag har förstått det, en del förhör nu under januari/februari och sedan har vi redan fått datum för rättegången mot T där åtalet ännu inte är bestämt utan det kommer med all sannolikhet bli dels misshandeln på tjejerna och dels misshandeln på mig som jag skulle gissa snarare hör hemma i kategorin grov kvinnofridskränkning. Men vi får se i april när rättegången är. Men innan dess hoppas jag att vi redan varit uppe i rätten ang. vårdnaden om pojkarna för detta är fan inte ok! Att han bara ens ska få tillåtas att bara skita i allt och vägra skriva under papper som är viktiga för hans son är ju så skevt att det gränsar till absurdum. Men det kommer att slå tillbaka på honom själv får jag höra ibland när jag spyr galla över hans skitiga beteende. Men jaha? Än sen? Jag skiter faktiskt i om det slår tillbaka på honom själv!! Det enda jag bryr mig om är att han skadar ju sina barn genom att göra som han gör! Han skadar mina fragglar! Han fortsätter att kunna skada mina fragglar trots allt… Pungspark förtjänar du ditt as! Dumjävel… Ja, det är ett bra namn för honom när fragglarna sover och jag är ensam med mina tankar. Trött på att mitt liv fortfarande styrs av honom. Om inte direkt så indirekt. hmmm känns att klockan är 04 på morgonen och att jag nog borde sova. Blir mycket svammel och känslor så här dags... Inte alltid lätt att vara den vuxna och hålla sig borta från sandlådan och sandkriget... 

 

 
Minns när denna bilden togs. Kände mig så stark den dagen... Lite som jag trots all skit känner mig just nu faktiskt. Jag ÄR stark! Förbannat stark. Starkare än de flesta andra, jag bara glömmer det ibland...
 

Planerna som vi har jobbat på så hårt de senaste månaderna börjar se färdiga ut och det är nu inte mycket kvar att finslipa utan vi väntar mest bara på att den här sista tiden ska gå och vi ska bli fria. Det verkligen kliar i hela mig att få sätta våra planer i verket. Detta året kommer att bli ett fantastiskt år! Ett år olikt alla andra för oss. En helt ny tillvaro och allt på våra villkor. Låter nästan för bra för att vara sant men så har vi jobbat hårt för detta nu. Det ska bli underbart när jag äntligen kan få skriva om det ordentligt och inte bara få komma med några tafatta hintar om att något stort är på G. 

Olivia H

Nu har ju jag ett litet hum om era planer men det ska bli spännande att få läsa och följa er kommande resa. Du är modig som vågar! Jag har väl själv fantiserat och lekt med tanken flera gånger men jag är tveksam till att jag skulle våga ta steget när det faktiskt kommer till kritan. Det var riktigt mäktigt att få möta dig och dina familj. Ni gör ett starkt intryck allihop som man inte glömmer i första taget. Kom ihåg vad jag sa Linda, om du någonsin väljer att ge det här med föreläsningar en chans så finns jag här för dig hela vägen.

Kramar till er alla

Svar: Åh tack Olivia! Både för dina vänliga ord här men framför allt för all pepp senast 💕
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress