Kunde inte haft en bättre helg! Några missöden ledde till att hela fredagen gick bort och jag fick boka om allt jag hade den dagen och kom i säng först efter 03. Lördagen blev desto bättre som tur var. Jag önskar såklart att jag hade kunnat stanna bara en enda liten ynka dag till men med 4 fragglar hemma så var det bara att åka hemåt hur gärna jag än ville stanna. Ett helt dygn med bara jag och mitt. Fy vilket ego jag känner mig som när jag inte bara känner så utan dessutom säger det högt. Men det var ljuvligt. Bara att sova utan att ha Maxvakt eller att slippa vakna av en häl som kommer med full kraft rakt i ansiktet. Att duscha i lugn och ro… Att… Att… Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst med att berätta om allt som var så skönt.

 

 
Fraggelfria promenader och inte en aning om vart jag ska göra av mina händer när dom inte håller i barnvagnen...

 

Denna gången blev det Clarion Sign Hotell som jag bodde på. Gillar det eftersom det ligger så nära centralen så det är smidigt när man kommer med packning, men man får ju ändå gå bort till norra bangården så man slipper i stort sett allt drägg som man annars springer på ute på gatan precis utanför hotellentréns dörrar. Det är stort och opersonligt vilket passar mig perfekt.

 
De har grymt sköna sänga och kuddar!! just sayin' ...
 
 
2 timmar på hotellets gym och få ur sig allt från trötthet till frustration. HELT UNDERBART!!
 
 
Men vill man få äta sin frukost på Sign i lugn och ro så skulle jag rekommendera att man tar sin tallrik och går ut och sätter sig. Bankettsalen eller vad det nu är som de har frukostbuffen i är jättestor och människor springer fram och tillbaka och allt känns mest bara plåttrigt och rörigt. Men den känslan försvann snabbt när jag hittade ett ledigt bord på utsidan.
 
 
Riktigt jobbig miljö och jag är glad över att inte behöva jaga fragglarna här!
 
 
 
 
Själva frukosten var sådär och mycket var slut. Otålig som jag är så hade jag inte tid att vänta på att faten skulle fyllas på så jag körde på frukt och grönt. Mycket trevligare på utsidan som sagt 
 

Träffade även en kär gammal vän. Min äldsta och närmaste vän. Kanske inte den som man pratar med varje dag men den där som har funnits så länge och som man delat så mycket med att man inte är hel utan den andre. Att träffa honom gjorde gott för själen och hans närhet var lika lugnande för mig som min ibland har varit för honom.

Träffade ju fler under dagen. Vissa mer betydelsefulla för mig och vissa mindre. Andra möten var mer spännande och bjöd på nygamla upplevelser. Egot fick sig en ordentlig boost och det var länge sen jag mådde så här bra. Det var så pass bra att jag kunde ignorera det dåliga mammasamvetet som slog till så fort jag hörde att Maxen hemma grinat efter mig. Men det var ju väntat att han skulle göra det med tanke på att jag inte ens kan lämna rummet eller gå ut med hunden hemma oavsett vem som passar honom för han grinar efter mig. Men det gör oss båda gott att komma ifrån varandra lite ibland. Inte hälsosamt att leva så tätt inpå varandra som vi gjort länge nu.

 

 
Stockholm by night

 

Så först lite hustittande och sedan vidare iväg för att föreläsa innan det var dags för mer hustittande blandat med 24 timmar egentid och hotellboende. Helt otroligt. Känner mig som en ny människa. Önskar att det hade varat aningen längre dock.

 

 

Kan inte säga mer än att jag helt enkelt haft det oförskämt bra!! Men nu är det slut på friden och vardagen är redan i full rulle

Jag gillar inte när jag inte riktigt får kläm på mig själv. Jag tror jag har gått sönder. Funkar jävligt dåligt liksom. Jag mår bättre. Ångesten och smärtan är nu åter ordentligt instoppad långt inuti. Men rent praktiskt så funkar jag inte som jag brukar. Efter en hel del funderande, grubblande, självanalyserande och rätt så jobbig tid då jag lekt hobbypsykolog med mig själv så har jag iaf kommit fram till en slutsats. Jag är/lider av något av eller kanske lite av följande utbränd/utmattningssyndrom/sönderstressad med en släng av typ PTSD. Jag vet däremot inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Inte just nu iaf. Just nu hinns det inte med. Snart hoppas jag. Så fort allt bara funkar så att jag kan titta bort för en sekund. 

Fokus ligger på fragglarna som alltid! Både en självklarhet och ett måste. Blir inte mycket över till annat. Och min förmåga att kunna multitaska består numera av att gå och tugga tuggummi samtidigt och även det kräver koncentration... 

 

 
Nu börjar benet bli bättre efter ormbettet... Jävla orm! Bra koll jag har som trampade på den så att den bet mig 🤣🙈

 

Dagis... hopplöst! Fick erbjudande om hjälp av en kvinna som jag tänkte återkomma till så fort det bara blir en lugn stund. Efter att jag reagerade som jag gjorde och tog kontakt med både kommun och DO så vart det snabbt förändringar gjorda. Max mottogs plötsligt av både barn och fröknar och jag får lite mms under dagen som visar en Max som leker ihop med andra. Men det finns fortfarande mycket kvar att jobba på. De är än så länge väldigt tillmötesgående när jag vrålar ut mitt missnöje. Som nu i torsdags när jag i förbigående fick veta att de har stängning i 4 veckor nu och jag har inte ansökt om sommarförskola så nu är Maxens tid på dagis slut... och eftersom han bara har gått några dagar efter inskolningen så får han skolas in igen efter semestern… Fast kunde ingen ha sagt det? Jag har ju efterfrågat semesterveckor och lappar... Jag gick upp till rektorn och frågade hur jag skulle göra nu. Jag hade räknat med barnomsorg i sommar! Min psykiska hälsa hänger på det!! Även mitt jobb, mina andra fragglarnas sommar, Max utveckling och en massa andra saker behöver att vi har barnomsorg i sommar. Jodå. Han fixade. En dag ledigt blir det. Sen kan han komma till det nya dagiset. Bara ta med intyg från arbetsgivare som styrker att jag jobbar under den tiden. Hoppas att det blir bättre där. Trött på att ständigt kämpa på alla fronter.

 

 
Till min och Maxens stora lycka så har Kevin en kompis som ibland har sin lillebror med sig när han kommer för att leka... 
 

Allt är satt i paus och vänteläge. Måste ha mig och fragglarna stabila och på stabil mark först och främst. Men med en flytt inom kort så blir det mest att jag bara står och trampar. Det är med en stor klump i bröstet som jag lägger en del av mina planer åt sidan för ett tag. Måste få allt att funka i boxen innan jag funderar på det som är utanför. Just nu drömmer jag bara om lugn och ro och en tillvaro där jag kan sitta i trädgården eller på sotean på kvällen med en kopp the och ett bloss medan jag tittar på mina lekande fragglar. Måtte det inte vara allt för avlägset... 

 

 
När alla vill äta olika och mamman bara vill att alla för en gångs skull ska äta... Dessutom finns det flera byttor och fat på andra bänken 🤣  Mannen blev ju inte helt olycklig över att få med sig en drös med matlådor inför den nya jobbveckan heller

 

 

Isoleringen är fortfarande jobbig. Fick lite erbjudanden om lekträffar för Maxen och ska även där återkomma så fort det blir lite lugnt. Då får han leka och träffa människor som inte dömer ut honom och jag kommer ut lite. Hann mycket under Maxens 3 dagisdagar men långt ifrån tillräckligt. Men på tisdag så kör vi igen och förhoppningsvis hinner jag beta av resterande under veckan. Eller ah, kanske tar det lite längre tid att komma ikapp 2 år med att dagligen komma efter... 

 

 
Tack gode gud för mina fragglar 💖 Finns inte ord nog att beskriva vad jag känner för er 

 

Har fått några fina och värmande pm från några läsare. Till er vill jag säga TACK! Omtanken jag känner är som balsam inuti!! Hinner inte alltid svara och ligger ju som sagt lite efter. Får även kommentarer om att jag uppdaterar allt för sällan. Ber om ursäkt för det. Men jag får inte till det ordentligt. Jag skriver. Jag har en hel hög av inlägg som aldrig såg dagens ljus. Jag kan inte lägga upp dom konstaterar jag när jag en stund senare läser igenom vad jag skrivit. Mina tankar är lika dysfunktionella som jag är just nu. Svårt att följa mina tankebanor när jag läser. Detta inlägg försöker jag tänka mig för när jag skriver för jag tänker inte läsa det efter fel en stund innan jag lägger upp det. För då kommer det nog inte upp... 

 

Inom snar framtid väntar som sagt en flytt. Vart exakt återstår att se men det måste bli snart. Letar överallt och hela tiden och betar av sidor som blocket, myplejs och kvalster som en ekorre på tjack. Desperationen börjar visa sig allt eftersom dagarna går och skolstarten närmar sig. Vi måste hitta något och flytta innan skolan börjar! Så har du ett hus eller vet om något hus som finns att hyra så kan du ju hojta till. Depositioner och fast anställning finns så jag hoppas på att ha lite tur nu när allt fler hus kommer ut för var dag dom är just för långtidsuthyrning och inte bara semesteruthyrningar. Jag har stora förhoppningar och förväntningar på tillvaron efter flytten. Det bara måste bli bra nu!!

Nya skolor blir det också. Fragglarna är överlyckliga. Ingen av dom gillar skolan som de haft även om den funkade i jämförelse med vissa andra. 

Men det är annat kul som kommer också. Mannen och jag verkar komma allt längre tillsammans vilket är både glädjande men även förvånande. Hade börjat tvivla men jag hade fel. Vi har en del att ta igen och jag är  behov av en välförtjänt avkoppling så det är en resa planerad också som jag verkligen ser fram emot. Vi ska åka bort en långhelg förutsatt att vi lyckas hitta barnvakter. Så har jag ditt nummer så kan du räkna med att få en förfrågan inom kort.