9 mars 2018

En skugga

Vår vardag

Jag myser lite inombords när jag tänker på allt som kommer att komma. På alla planer vi har och att vi märker att vi kommer allt närmare och delmål checkas av i jakten på målet. Det kommer att bli en sann fröjd att komma i mål, leva som vi vill och bara njuta av att se fragglarna växa och utvecklas.  Kanske har jag äntligen valt helt rätt? Kanske va det detta jag skulle ha gjort från början? För det verkar ju faktiskt kunna funka… Jag vet att jag är kryptisk när det kommer till våra kommande planer men jag lovar att dela med mig så fort jag kan.

 

 
Så vacker innefrån och ut... Min fina dotter 

 

Det var länge sen jag kände mig så här nöjd. Trots mycket skit i livet så finns det en hel del guldkorn som känns grymt bra just nu. Det finns bra mark att bygga på den dagen jag har kommit så långt helt enkelt. Fortfarande så är jag inte mig själv. Minnet sviker mig. Jag är trött jämt. Den ständiga värken ska vi inte ens börja prata om. Mycket av det mest enkla och vardagliga känns fortfarande som ett berg som jag omöjligt kan bestiga. Men jag har hållit fast vid min plan om att dela upp allt och hålla mig till dag och veckoplanering OCH FÖLJA DET. Det är ju det där med att följa det också men det har faktiskt gått riktigt bra och alla dagens måsten har den senaste veckan varit avklarade innan fragglarna kommer hem från skolan vilket har gett dom en lite roligare mamma som inte är totalt sönderstressad av allt hon inte har gjort.

Har mer som behöver struktureras upp men just nu får det som inte är prio 1 vänta på sin tur. Något säger mig att det kommer att gå fortare att beta av hela listan på det viset med tanke på att inget blev gjort när allt skulle göras. Någon sa åt mig att stanna upp och andas och det har jag verkligen försökt. Men jag trodde aldrig att det skulle gå. Men jag hade fel. Det går faktiskt. Tack Anneli

 

 

Blev lite gott med hem till fragglarna från cafét dagen till ära

 

Efter sjukhuset idag så blev det en spontanfika ihop med en kvinna som jag brukar sitta i väntrummet ihop med. Vi har nog berättat hela våra liv för varandra men det var först idag som vi båda insåg att vi inte visste varandras namn. Vi har skrattat, gråtit och svurit över gudar som vi inte ens tror på men vi har visst missat att berätta vad vi heter. Det blev en fika med många goda skratt. Hon påpekade för mig att jag hade ett udda sätt att stanna upp och bara andas på. Hon skrattade när hon räknade upp alla projekt jag har bollandes just nu och undrade på vilket sätt det var att stanna upp. Visst har hon en poäng men livet pausar inte så pausa kan jag ju inte göra. Men att stanna upp och bara andas kanske bara funkar lite annorlunda för mig än för henne. Alla måste vi få göra vissa saker på vårt eget sätt.

Mitt liv har varit annorlunda, är annorlunda. Men jag är så van att jag inte ser det. Det har ju alltid varit annorlunda liksom…

Just de, sjukhuset… Skuggan? Det var bara en skugga. En skugga som gjort mig livrädd de senaste dagarna. Men det var bara en skugga. Jag har nästan blivit tokig på min hjärna som inte slutat mala om den förbannade skuggan och vad den helt säkert betydde. Men det var bara en skugga. Ville nästan skrika det rakt ut när jag gick över sjukhusets parkering. DET VAR BARA EN SKUGGA!!!!!!

 

 
Helgen stundar och med den kommer överraskningar här hemma. Överraskningar så perfekta att jag nästan undrar om det verkligen kan vara sant. Om något låter för bra så är det oftast det… Men jag hoppas och ber att allt är vad det verkar vara! Men vi får se när helgen är över… Så länge så roar jag mig med tvätten medan Maxen kör tvättvagnen fram och tillbaka.

 

 

Christer

Det jag gillar med att läsa din blogg är just hur du ser ljuset och möjligheterna när livet är jobbigt. Det får mig att skratta till lite när jag läser det hela, med andra ord det är alltid kul att titta in på bloggen och få uppleva lite ljus när det känns tungt i livet. Tack för att du för medla dina tankar och värderingar på ett så bra sätt.

Svar: Men tack! Jag grävde ner mig i skit å elände så länge. Levde av bitterhet och hat. Men mina fragglar gav mig en ny syn på livet. Så jag försöker se det ljusa i allt elände. Annars hade jag inte orkar. Jag tror att jag hade gått under av mina egna tankar och känslor om jag inte hade lyckats förändras. Och vet du vad? Så jäkla mycket bättre jag faktiskt mår numera om jag ska jämföra 😊
När man sen får kommentarer som denna så myser jag lite extra 😘
Tack Christer
Linda Hedman

Agnetha

Åh, de var skönt att läsa att det bara va en skugga, om än den gav dej några jobbiga dagar. Ja, instämmer med Krister! Du har så mycket kloka tankar. Och sen allt du orkat med nu ENSAM samtidigt som du måst gått igenom nån form av livskris. Du är otrolig!❤️

Svar: Ja det var riktigt jobbiga dagar med ovisshet. Men så otroligt skönt nu. Känner mig oftast inte alls så stark. Tvärtom snarare. Men jag vägrar att ge upp bara. Kan liksom inte det även om tanken på det kan låta skrämmande lockande. Just att vara ensam om allt hela tiden tar på krafterna. Men jag har mina fragglar vilket innebär att jag har hur som helst ändå världen i min hand. Tack Agnetha för att du finns där med vänliga och stärkande ord utefter vägen 💕
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress