Den senaste tiden har det varit ett minimum av skrivande. Allt har liksom kommit av sig lite. Det gör det ibland när det blir för mycket. Ibland är det som om orden blir för många och i trängsel och panik för att komma ut så fastnar de istället halvvägs. 
Men så någon väldigt enstaka gång så beror det på något helt annat. Raka motsatsen faktiskt. Det är när jag blir överväldigad av glädje, skratt och lycka. Små och ofta korta perioder då allt bara flyter på. När alla missöden håller sig borta. När livet leker och dagarna avlöser varandra som om de vore förtrollade. 
De senaste veckorna har varit lite så. Eller kanske till och med mycket så. 
 
Vi har Joppe hemma igen!! Vilket självklart kräver en hel del och inte alla gånger är en dans på rosor men det är så värt de och vi är så grymt överlyckliga över att ha honom hos oss igen att det finns inte ord nog för att ens börja beskriva hur vi känner. 
 
 
En liten frusen Joppe njuter av att ligga nerbäddad framför sin värmefläkt efter en lång promenad ute i kylan
 
 
Fragglarna mår bra rent generellt och saker och ting funkar ganska bra runt omkring dom. Skolbiten finns kvar och där finns en hel del att önska och jobba med. Men även det går ju faktiskt framåt och jag ser tydliga förändringar. Så hårt jobb och envishet verkar löna sig. Deras fritidsaktiviteter har äntligen löst sig så de funkar med logistiken. De mår på det stora hela rätt ok. 
 
 
McDonalds är den stora favvon hos Maxen som förtjust utbryter "PIZZA" så fort han ser det 😂
 
 
Och vad det gäller mig så är det svårt att få färdigt min föreläsning eftersom jag mer eller mindre tillbringar varje ledig sekund till att prata I telefon just nu. Flera gånger under dagen och sedan i stort sett hela kvällen sitter jag med mobilen och ett leende. 
HAN - Mannen som inte tycker om att prata i telefon men som ändå ringer femtioelva gånger varje dag. HAN - Mannen som får mitt hjärta att hoppa ett slag eller två. Men livet är komplicerat. Han jobbar. Mycket! Och långt bort från mig. Och trots att jag vet att vi snart ses igen så är dagarna däremellan förbannat jävla långa. En relation som på många håll inte kommer att uppskattas när den blir offentlig. Så för nu så är vi hemliga och behåller det för oss själva. Vill inte solka ner vår lycka med andras missunnsamhet just nu. Samtidigt så gillar jag inte att smyga... Nåja, vi får väl se vad som händer (och om det ens håller)...
 
 
 
Jepp, då körde vi långt hår igen ja... 
 
 
Massor av annat händer samtidigt. Bra saker de mesta. Men allt händer samtidigt. Blir nästan svårt att ta in allt. Släpper oviktigt runt omkring och fokuserar på här och nu. Lever här och nu. Njuter här och nu. För jag vet hur lätt allt kan ta slut. Lycka är något flyktigt och det gäller att njuta medan det varar. 
 
Helgen stundar med stora äventyr för de tre mindre fragglarna. De tycker att tiden går plågsamt sakta till lördagsmorgonen kommer och vår microsemester tar vid. Jag har fått stoppa dom mer än en gång från att packa halva garderoben. Försökt få dom att förstå att vi bara är borta över natten. Men nope, verkar inte gå in alls konstaterar jag när de kommer och vill låna vår största resväska till sin packning… 
 
När jag tittar ut och ser ut över en snötäckt värld så känns det overkligt att skolan slutar om bara knappa tre månader. Påbyltad som en jag vet inte vad under mina hundpromenader så känns det långsökt att man om knappa tre månader kommer att gå sommarklädd. Just nu känns det som om vintern aldrig tar slut. Snön bara fortsätter att täcka allt I sin väg. Saknar Canarias varma vindar. Palmerna. Stranden. Solen. Livet. 
 
 
Christer Holm

Ibland händer det mycket runt omkring än och då blir bloggen lidande eller befriande :P
Jag läste inlägget och log för mig själv, det känns ändå som du är lycklig trotts allt som händer runt omkring dig :)

Svar: Vet du vad Christer... Jag tror fan du har rätt ☺️ Jag är faktiskt lycklig 😊 och det är en fantastisk känsla!!
Linda Hedman

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress