Jag sitter och tittar ut genom fönstret. Svårt att ta mig för något. Jobbet står och väntar på mig och jag får absolut ingenting gjort. Att livet är skit och vardagen ett kaos det kan jag leva med. Jag kan leva med ta mig fan vad som helst så länge vi är tillsammans. Fragglarna resonerar likadant. Men nu är vi inte tillsammans och jag har svårt att fungera. Fragglarna har svårt att fungera. Varför funkar skiten så jävla dåligt för? Att Didja har haft det jobbigt är ingen hemlighet. Först var det skolan när vi var nyinflyttade. Skolan där det var misshandel på misshandel inne i skolans egna lokaler, där glåporden haglade över henne av den enkla anledning att hon är Svensk… Där började allt gå fel för henne. Ett meningslöst skolbyte senare så var hennes skolsituation fortfarande under all jävla kritik. Skolorna står handfallna inför elever som inte fått lära sig att veta hut hemma. Vart fan gick det fel i vårt samhälle? När skolan bara blev till en plåga att gå till så blev det till slut allt svårare att ens få Didja att gå dit. Sen följde en sommar med sena kvällar, snatterier och helt fel umgänge. En våldtäkt av en ”vän” var spiken i kistan för hennes mående. Men vi kämpade oss igenom det också. Sakta men säkert så har det blivit bättre. Incidenterna kommer allt mer sällan och det är inte längre standard att hon blir hemkörd med polisbil. Skolan började igen och jag fick åter se hur hon mådde allt sämre. Då fick jag nog och började ta för vana att åka till skolan för att jaga de ungjävlar som tafsar, slår, spottar, hotar med att våldta henne (framför skolpersonal som ingenting gör!) eller som ens tänkte tanken på att förpesta hennes liv ytterligare. Det funkade faktiskt. Kanske inte helt och hållet men det var det bästa resultat vi lyckats med sedan hon började i skolan här.

 

 

 

Men som sagt jag hade fått nog och tänkte inte ta mer strul från något håll. Så Didjas sista tabbe resulterade i ett lååångt utegångsförbud. Det funkade i några dagar sen rök vi ihop. För att göra en lång och jobbig historia kort så slutade det med att grannen ringde polisen (jävla idiot till granne som ringde efter att bråket var över och hon redan hade stuckit, vilket hon visste om) och Didja försvann ut. Socialjouren satte ett omedelbart LVU och hon blev efterlyst efter att polisen anmält till dom. Någon dag senare befann hon sig inlåst på institution. Jag hade ett jävla jobb med att övertyga henne om att hon skulle ta det lugnt och bara stanna kvar. Så fort vår soc kommit tillbaka från sin semester så skulle allt förhoppningsvis att lösa sig. Det funkade ganska bra och jag var där och hälsade på. Men sen var de tvungna att förstöra allt. Soc skickade dit någon annan så länge och Didja fick sitta ensam på sin sida av bordet medan soc och boendepersonal satt på andra sidan. Fan ett sånt möte skulle vara jobbigt för en vuxen..! För ett barn, som dessutom är livrädd för soc efter att de fuckat till hennes liv långt tidigare så var det en mardröm. Hon ringde mig förtvivlad efteråt. Hur de kan säga de saker de gjorde fattar jag inte. Är de helt jävla skadade i huvudet? Orkar inte ens gå in på det ordentligt just nu. Men saker som att jag inte skulle vilja ha hem henne… Att hon är för jobbig för mig… Att det nog är bäst för mig och syskonen om hon är borta… Att hon skulle minsann tänka på att hennes mamma nyss haft cancer… Jävla puckon! Hon var ju inte direkt inlåst för att hon begått de värsta tänkbara brotten! Hon var där pga. en blandning av missförstånd och hennes dåliga mående… Jävla idioter!!! Att de dagen efter stoppar mitt besök till henne fick det att rinna över fullständigt för henne och hon rymde.

 

 
 
Aldrig att jag släpper din hand min älskade fraggel  💖

 

Nu har hon varit borta i ganska många dagar…

Igår fick jag syn på min fraggel och hennes lika efterspanade fraggelpojk när de försökte smyga sig hemåt för att ”sno” mat. Känns helt skevt detta. Min fraggel är ute på vift och spårlöst försvunnen… Jag förbjuds att hjälpa henne… Får inte ens släppa in henne om hon skulle våga sig hemåt för då hotar soc att ta mina andra fragglar… Men som sagt, fick syn på dom igår och vi pratade lite. Jag höll på att få dom att ge upp när plötsligt hela världen förvandlades till en kass actionfilm. Plötsligt var det en polishelikopter som hovrade bara några meter ovanför oss, en hundbil som kom från ingenstans och som tvärnitade framför våra fötter. Samtidigt som polisen hoppade ur bilen och sprang mot oss så hoppade fragglarna in i skogen och polisen efter. Kvar står jag med småfragglar och hund och ser chockat på när fler polisbilar och piketen anländer. Kunde för mitt liv inte förstå vad i hela friden det var frågan om. När jag hör polisen skrika inne i skogen så både frös jag till is och blev rasande på samma gång. Jag hör hur polisen skriker ”Stanna, annars släpper jag hunden!” ett flertal gånger. När jag sedan hör ”Stanna, annars skjuter jag!” Då… eeeh… aaah… asså det finns inte ord för det. Va i helvete på ren Svenska!?!? Vi pratar om två små tonåringar som inte är farliga, som inte är några förrymda seriemördare, som inte är… Va i helvete? Vadå skjuter??? Några minuter senare så kom de ut ur skogen med min fraggel och muttrandes om att hon inte var någon rånare… 

Vi hade lyckats hamna i en polisjakt på två rånare… Men eftersom det inte var dessa två de var ute och jagade just nu så släppte de min fraggel trots att hon är efterlyst och Luvad och avviken sedan någon vecka. Så när polisen hoppade in i sina bilar och försvann lika snabbt som de kom så stack ju självklart min fraggel in i skogen igen. Så kväll och natt har bestått av att gå runt i skogen och leta efter två livrädda fragglar som måste tro att världen blivit tokig och att de är mer eftersökta än Palme-mördaren… No luck dock…

 

 

 

Så vansinnigt arg på polisklantarslena som jagade in dom i skogen och skrämde dom halvt från vettet. Och sedan vägrade de att hjälpa till att leta efter dom! För de hade inte tid och de var lågprioritet… Jävla stolpskott till idioter asså! Skit samma att dom ska vara vilse (?) i skogen, skit samma att det sitter föräldrar och anhöriga som oroar sig sönder och samman. Skit samma. Inte så viktigt tydligen. Nä, men då kan vi väl ta och ta bort hennes jävla LVU så hon bara kan komma hem, äta sig mätt, sova i en varm och trygg säng och kanske slippa att missa hela sin jävla skolgång! För vad var vitsen med hennes LVU? Att hon mådde dåligt efter våldtäkt och mobbing? Ja jo det gör hon. Men tror de att hon mår bättre nu? Efter att ha blivit omhändertagen? Efter att ha blivit påhoppad av socialtjänsten eller snarare skräcktjänsten? Efter att ha blivit jagad av poliser som hotar med hundar och att skjuta? Efter att hon insett att hon inte kan gå hem? Efter hur många dagar utan mat? Mår hon bättre nu? För det var väl därför som staten stal min fraggel? För att de hävdade att de minsann kunde göra ett bättre jobb än mig? Än så länge har jag inte sett dom göra ett jävla skit som har varit ens det minsta lilla positivt för min fraggels del!

 

 

 

Vill att någon ska stanna karusellen! Jag vill hoppa av men den snurrar bara allt fortare. Min fraggel är där ute, frusen, hungrig och rädd. Allt detta sedan staten tog över… Ja jo visst har jag haft mycket strul med fraggeltösen men inte så att hon förtjänar detta. Och hon hade ju börjat sköta allt bättre…

 

 

 

I morgon kommer ordinarie soctant tillbaka. Hon har varit bra att ha med att göra innan men jag vet inte alls hur hon kommer att ställa sig till allt detta. Ofta blir det till en prestige fråga och de tänker minsann inte förlora. Men jag skiter högaktningsfullt i deras jävla prestige! Jag vill ha min fraggel! Jag vet inte alls om jag kan förmå mig själv att ställa upp på deras nazi-metoder som de verkar använda för att få två ungdomar att lyda. Jag får inte öppna och släppa in dom om dom skulle komma hit. Jag ska ringa 112 eller riskera att staten tar alla mina fragglar… Men hur ska jag kunna det efter allt som hänt? Kanske borde jag resa bort? Lämna mat i kylen och rena kläder i en väska med de pengar jag lyckas skrapa ihop? Hon har nyckel och kan gå in om hon vill… Då kan jag ju inte anklagas för att släppa in henne… Eller jo, klart att jag kommer att anklagas… Men vad ska jag göra då? Offra en för att rädda de andra tre? Nä, avvakta tills imorgon och se vad soctanten säger först. Måtte hon säga något bra! För jag kan inte ställa upp på detta! Lämna ut hennes swishnummer så att andra kan hjälpa henne att få mat i magen när mina händer är bakbundna av skräcktjänst och skjutglada poliser? För hur dumt det än låter så kan man använda sitt bankomatkort trots att man är efterlyst… Det vet jag ju av egen erfarenhet och jag var bra mycket mer eftersökt än vad dessa två små fragglarna är. Hoppas och be att hon tar sig över gränsen och bosätter sig hos någon av alla de släktingar hon har runt om i Europa och världen eller? Så att hon ska slippa vara inlåst i jag vet inte hur många år framöver därför att hon liksom så många andra fastnar i systemet. Detta är ju sjukt och skevt och bara så fel på alla sätt. Låt bli mitt barn!!!!!!!!! Säga till alla jag känner att snälla ställ din dörr öppen så att hon kan komma in om hon behöver? Jag blir knäpp! Min fraggel är borta och polis och socialtjänst gör inte annat än att se till att hon förblir borta! Det blir en lång väntan tills imorgon. Hoppas på bra besked från socialtjänsten men tvivlar starkt på att jag får det… 

 

 

 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress