Önskar att vi hade stannat. Just nu hade jag troligtvis varit poolvakt och njutit av den sista tiden innan skolan drar igång... Önskar...

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. Kan inte få ro till någonting. Kan inte fokusera alls. Inget funkar. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Utanpå mig ser lugn ut för omvärlden. Inuti mig är i upplösningstillstånd och skriker oavbrutet. Kan inte sluta. Utanpå mig tvingas till att hålla sig lugn. Inuti mig är utom all kontroll.

 

 

 

Jag förstår inte. Tror inte många gör det faktiskt. Känner mig blåst. Lurad utan dess like. Arg. Vansinnig. Förtvivlad. Trasig. Men det finns som vanligt och alltid inte utrymme till att vara trasig. För nu måste ju allt vara bättre och mer perfekt än någonsin. Annars ser jag aldrig mina barn igen om skräcktjänsten får välja. Får de välja så får jag tidigast träffa eller ens prata med dom tidigast den 21 november. Det skulle inte bara innebära att jag ska missa 98 dagar av deras liv!!! Jag ska dessutom missa Maxens 7-års dag. Jag ska missa hans skolstart i Sverige. Eller kanske inte skolstarten... För mina fragglar nekas skola! De får inte gå i skolan... Va i hela helvete asså...

 

Jag förstår inte. De fick LVU. Vi blev placerade tillsammans efter att de hade haft några fruktansvärda dagar i ett jourhem där de inte var riktigt kloka i huvudet och gjorde en den ena sjuka grejen efter den andra mot mina små. Men vi var tillsammans. Fast de fick inte lämna huset utan personal. För de hade LVU. De fick inte börja skolan. För de hade LVU. De fick knappt leva. För att de hade LVU. Men så fick företaget spunk på oss eftersom jag anmälde dom så de rapporterade en drös med falska och skeva uppgifter till soc som även de fått spunk på oss eftersom även de var anmälda. Soc passade på att göra vad de ville redan från början. De tog dom igen. Med ett omedelbart LVU. Men asså... Har de 2 LVU nu då? Hur många kan man ha på en gång?

 

 
Tror de att de kan få mig att ge upp så tror de fel! De får bara mitt hat att växa sig starkare! De får mig bara att kriga hårdare! Tyvärr så lär de även er att hata och misstro... Det krossar mig att veta!
 

I utredningen kan man läsa saker som att personalen tar hand om Maxen på nätterna för att jag inte gjorde det. Då undrar ju jag... Jag och Maxen delar säng... Vad fan gjorde personalen i min säng när jag låg och sov? För både jag och Maxen har ju sovit sååå vad har den manliga personalen pysslat med i min säng på nätterna? För vi hade ju endast manlig personal. Måste säga att jag finner det hela minst sagt integritetskränkande om de skulle hålla på med något över huvud taget i min säng där jag ligger och sover... naken dessutom... Läste att Maxen behöver hjälp med ställningar och andning. Det känns lite som när jag säger till mina barn att det inte är bra att tjuvlyssna för man får oftast inte hela bilden klar för sig då. Jag och Didja satt vid något tillfälle och pratade om att det snart blir kallt ute och att då kommer Max att bli sämre igen. Didja undrade om han skulle ha sin syrgas och sin ställning då... Med ställning så syftar hon på den hemmagjorda lösning som jag hittade på för att kunna fästa syrgasslangen och pox-sladden i taket så att jag ska slippa oron över att han ska trassla in sig i dom eller fy fan för blotta tanken.. strypa sig själv i sömnen med dom eftersom han inte ligger stilla när han sover. Jag sa att vi får se hur det går. Han blir ju starkare för varje år och dessutom så gör Canaria hans immunförsvar så mycket bättre. Så vi får se.

Nu läser jag då om Maxen och hans ställningar som han tydligen ska behöva hjälp med när han sover och att personalen får ta hand om honom nattetid då jag skiter i det.

Jo, fast det är ju bra om de har en aning om vad fan de snackar om när de ljuger. För Maxen har inga problem med sin andning under sommaren. Först när kylan kommer som den blir ett problem. Och vi har ju varken syrgas eller några ställningar just nu. Och är det hans sovställning som det gäller så är det ju samma sak där... Det var något som vi hade mycket problem med när han var mindre men inget som är något jätteproblem idag såvida han inte är riktigt sjuk. Men det var 1,5 år sen han var sjuk senast... Och så var det det där med att han sover i min säng. Med mig. Så vad fan gör personalen som då låtsats gå och lägga sig på nedervåningen och sedan om utredningen skulle stämma? Smyger upp efter att jag gått och lagt mig för att göra vad med Maxen som ligger och sover på min insida mot väggen till under mitt täcke??? Liiiite sjuk tanke helt klart. För att inte nämna kränkande att läsa skiten. Det är som att ta bort alla mina vakna nätter som jag mer eller mindre är känd för. Alla nätter när jag suttit vaken och vakat över honom. För det har ALDRIG NÅGONSIN varit någon annan än jag som gjort det. Hans pappa har aldrig gjort det. Fan, det är ju knappt ens så att de gjorde det när han var liten och man låg inne på sjukhus för även då är det jag som sitter vid hans sängkant och sjukhuset förlitar sig på att han är uppkopplad och att hans mamma sitter bredvid. Att ta det ifrån mig genom att säga att jag skulle skita i honom på nätterna gör mig nästan illamående. Sjukt är vad det är att skriva en sån sak!

 

Typ nästan lika sjuk som att jag skulle ha varit i Syrien...

 

Hur kan man ens ta denna utredningen för fakta? Hur kan man läsa den utan att börja ifrågasätta sanningshalten? Hur kan man inte ifrågasätta varför i helvete socialförvaltningen plötsligt anser sig vara de som ska styra över yttrandefriheten?

 

Men å andra sidan så verkar de inte ha mycket koll på någonting på det där jävla kontoret. De kan ju skriva precis vad fan de vill och det tas för sanning. Men jag undrar lite... På ett annat ställe i den här så kallade utredningen så står det om när Didja blev misshandlad. Fast de beskriver det minst sagt annorlunda än hur det faktiskt gick till. I deras papper så skrivs det om en stackars oskyldig förbipasserande kvinna som blir slagen blodig och som förlorar tänder och gud vet vad. Dock framgår det inte riktigt vem som ska ha utfört detta. Jag eller Didja. Eller så hjälptes vi åt kanske. Nu är ju inte det sant trots att de hade önskat det. Ibland är det bra med poliser... För det finns ju anmälningar. Och inte behövde tjackisen som denna så kallade oskyldiga kvinna var, besöka sjukhus heller. Ambulans tillkallades till platsen men den var dock inte åt någon kvinna som blivit slagen blodig utan den var åt Didja som faktiskt var den enda som blev skadad denna dagen. Hon behövde dessutom uppsöka sjukvård dagen efter för skador som hon fortfarande dras med. Sedan nämns det ingenstans att denna kvinna även hade sin fulla man med sig i sällskap. Att de dessutom hotade mina små. Och inte heller står det någonstans att de även fortsatte med sina hot och smädelser dagarna efter denna händelse.

 

För övrigt så handlar det mestadels om att jag är otrevlig och spottar på personalen och lär fragglarna att göra desamma. Nu i efterhand så önskar jag att jag hade spottat på personalen. För det hade känts så mycket bättre om det iallafall hade varit sant. Kan ju lätt erkänna att jag just nu gärna skulle spotta på dom... Hur fan kan de ens med att komma med alla dessa lögner?? Har de inte ens en gnutta känsla av rätt och fel i kroppen?

 

Dagarna går och paniken växer i mig. MINA BARN! Mina älskade små fina fragglar! Mitt hat växer för varje andetag jag tar då de inte är med mig. Jag kommer att vinna men plågan det är under tiden är olidlig.

 

 
Inte en enda sekund av dygnets alla timmar kan jag slappna av. Ni är ständigt i mina tankar! Alltid i mitt hjärta!

 

 
Svårt att tänka på er för det gör så ont. Men omöjligt att inte göra det. Hur ska du vara när jag får dig i mina armar igen? De förstår inte vad de gör. Hoppas jag... För om de förstår och ändå skadar er så här så vet jag fan inte vad jag tar mig till..! 
 

Vad gör ni? Hur mår ni? Har ni fina rum? Har ni träffat några vänner? Leker ni ute på dagarna? Har ni bra skor på fötterna? Tänk nu på att det börjar bli kallt ute Kevin så du måste ha tröja på dig Kevin, jag vet att du känner dig varm men du vet hur jobbig din hosta blir annars. Kommer ni ihåg att tvätta händerna? Va noga med tänderna snälla! Kevin du duschar väl på kvällen så du slipper känna dig så svettig när du ska sova? Simone har du bra duschtvål så du slipper utslag och klåda? Använder de rätt sköljmedel så du slipper bli tokig på kläderna? Pysslar du på dagarna? Har du din nattlampa? Finns det bra ställen för dig att vara sjövild på och hjula runt som vanligt Kevin? Maxen du vet att du är i mina tankar ständigt eller hur? Mamma älskar dig mer än ord kan beskriva. Er alla. Snälla förlåt för att jag tog med er till Sverige. Snälla förlåt för att jag trodde på Julia. Snälla förlåt för att jag utsatte er för skräcktjänsten. Snälla förlåt för att jag inte är hos er. Snart är vi tillsammans igen! Och jag lovar dyrt och heligt att spendera resten av mitt liv med att gottgöra er för att jag någonsin har låtit er komma såpass nära skräcktjänsten att de har kunnat utsätta er för allt detta.

Didja min fina! Du anar inte vad du betyder för mig! Du kommer aldrig att förstå hur viktig du är! Jag önskar att du hade kunnat se dig själv genom mina ögon... Det hade nog förändrat mycket inom dig... Men oroa dig inte! Saker kommer att bli bättre! Jag gör allt jag kan och mer för att du ska få komma hem igen. Knyter knut på mig själv för att du ska få det bra. Men nu har oddsen trots allt jämnats ut något. Mamma och pappa är här... Jag kan lova dig att ingen va beredda på den haha 

Men det är nog en och annan som kan ta och börja skruva på sig nu...

 

Vad jag skulle inte ge för att hålla er i mina armar igen. Vad jag skulle inte göra för att torka era tårar. Vad som helst och allt för er! Ni är och förblir mitt allt! Vi ska bara rida ut denna stormen sen lovar jag att se till att ingen gungar vår båt igen...

Hade nästan önskat att ni hade läst min blogg. För då hade jag kunnat skriva till er. Men den har alltid varit off limit... Fast ni inte har aldrig varit intresserade av att läsa skiten. Ni lever livet som andra läser om. Finns ju ingen anledning för er att läsa. Men just nu hade det känts så skönt om ni hade gjort det. Då hade jag kunnat skriva till er att jag älskar er! Att jag saknar er! Att jag kämpar för er! Att ni är det dyrbaraste som finns på denna jord. Att snart, även om inget är snart nog, kommer vi att vara tillsammans igen. Ni är mitt allt! Ni är anledningen till varje andetag jag tar!

 

 
Längtar hem...
 

En fraggel vet jag har det bra. Hon är trygg. Hon är hel, ren, mätt och älskad. Men jag vet också att hon mår dåligt. Att hon vill hem. Att hon är trasig. Att hon är besviken på världen. På mig. Att hon aldrig någonsin kommer att lita på myndigheter igen. Men hon är i ett hem där hon inte tas för pengar. Hon är bland människor som älskar henne. Hon rymde från familjehemmet där hon placerades. Hon rymde till sitt familjehem där hon bodde som liten. Hos en människa som bryr sig på riktigt. Hos någon som inte lägger fram lögner som om de vore sanningar. Men det räcker inte. Hon ska vara hemma. Hon ska vara med sin familj. Hon vill vara med mig. Och jag vet att hon kommer att bli flyttad... Dom kommer inte att låta henne stanna kvar där. Varför inte? För att de gör ingenting som någon av oss skulle må bra av utan verkar satsa på motsatsen.

Var de andra tre är vet jag inte. Vet inte vilka de är bland. Vet inte vad de gör. Vet inte hur de mår. Vet ingenting. Tror att de är någonstans mellan Västerås och en bit nedanför Örebro så det är en ganska stor radie. Att inte veta vart dom är eller hur de har det driver mig till vansinne. Att inte få godnattkramar... Att inte... Att inte... Det är så många att inte...

Anonym

Mina barnbarn. Kom hem till vår sten mitt i havet 💝💝💝

Svar: Du kommer aldrig att kunna förstå hur mycket jag älskar dig för dina ord! För dina ord är så mycket mer än bara... ord... Och jag vet att de skulle gråta av lycka att se dig igen!
Linda

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress