27 augusti 2019

Omtumlande

Vår vardag

Ett par omtumlande dagar har det varit. Men inte så som jag är van vid. Inte för att mattan åter har dragits undan under mig. Inte för att hus brunnit, barn slitits ur min famn, inte för att min blivande ex-make har slagit mig igen, inte för att samma skitstövel har våldtagit mitt barn, inte för att socialtjänst med sin totalitära makt utövat maktmissbruk och övergrepp. Inte för att jag stått ensam mot världen som jag är van vid.

 

 
I brist på nya foton på fragglarna och i brist på fragglarna så blir det mycket bläddrande bland gamla bilder... Här är Simone med en ganska så nyfödd Maxen 😍
Mitt hjärta blöder. Jag blöder. Fragglarna blöder. Och vårt hat växer. Detta måste få ett slut! Och det SNART!!
 
 

Utan omtumlande på ett helt annat sätt. Det började med ett brev. En anmälan faktiskt. Fast inte med mig som motpart. Utan tvärtom. En tidigare granne, en vän, en medmänniska, en av alla som tröttnat på hur Tjörns kommun hanterar vårt ärende. Jag fick en kopia på hennes anmälan.. jag fick även tillåtelse att dela det vidare utifall att det skulle kunna få någon annan att också anmäla. För inte ens myndigheter som socialtjänst får bete sig hur som helst. Faktiskt. Även om man skulle kunna tro det så som de håller på.

 

 
Min fina Didja! Jag saknar dig mer än ord kan beskriva! Du är mitt allt! Dina syskon likaså. Utan er är jag tom. Utan er förlorar allt sin mening.
 
 

Brevet fick mig att gråta. Fast inte enbart sorgsna tårar denna gången. Utan tårar av lättnad. Någon såg OSS för de vi faktiskt är. Jag är ingen perfekt mamma. Tvärtom. Jag har en massa fel och brister. Men jag älskar mina barn, jag gör allt för mina barn och jag försöker att göra vad som blir bäst för mina barn med ett framtidsperspektiv som socialförvaltningen verkar vara helt blinda för. Hennes brev finns i slutet av detta inlägget för den som vill läsa. Vill ni även anmäla så är jag grymt tacksam och för att komma till rätt ställe så KLICKAR NI HÄR! Skulle ni vilja anmäla via denna så behöver ni personnr och andra uppgifter som jag gärna bistår med om ni bara skickar mig ett meddelande.

 

 
Kevin min lilla apunge 😘 Så liten du var! Fortfarande så liten trots att du börjar bli stor. Utan dig finns ingen sol. Utan dig finns ingen anledning!

 

 

Helgen har fortsatt i samma tema. En människa som jag inte har träffat på 26 år bjöd in mig. Lät mig sova i sin dotters säng och varm mat så fort jag klev in genom dörren. För att det hade kört ihop sig med sängplats. Med en underbart varm kram så fick hon min mask att brista.

 

För inte så länge sen så kom en swish som räddade mig. Men jag bad aldrig om den. Men den var så välkommen och välbehövlig att jag nästan brast i gråt.

 

 
Alla nätter jag har vakat över dig Maxen! Kräk är de som ens försöker ta det ifrån mig! Men du och jag vet. Och alla som någonsin funnits i vår närhet vet också... 
 
 
Jag vet att du tar skada min fraggelprins. Jag vet att du lider. Jag vet att det kommer att ta tid att läka dig när jag äntligen får dig i mina armar igen. Men vårt band kan de aldrig bryta. Hur gärna de än vill de asen.

 

Att stanna i Sverige när man har flyttat härifrån är inte billigt. Allt vi äger är kvar på gran Canaria... Inte lätt just nu kan jag säga. Här har vi varken bostad eller ekonomi även om allt självklart lär lösa sig med lite jävlarannama och hårt arbete. Men vi är folkbokförda på Canaria och får varken barnbidrag eller annat här så det har varit tufft. Nu är det dessutom omöjligt att arbeta för mig eftersom Consolida vägrar att lämna ut våra personliga tillhörigheter och där ligger min jobbdator med alla de program jag behöver för att kunna jobba. Bor för tillfället på soffan hos kära vänner som upprepar för mig att jag är välkommen och att de finns i min ringhörna, att jag inte är ensam.

 

 
Och det är så grymt att veta att det finns gott om er i min ringhörna! Det är en känsla som nästan ger mig svindel.

 

Där är det som är omtumlande. Känslan av att inte vara ensam. Tomhet och ensam för att mina fragglar saknas. Oro och ångest till den milda grad att det är svårt att andas och leva. Men fortfarande så är den där nya känslan kvar. Jag är inte ensam. Listan med människor som kan tänka sig att vittna till min och fragglarnas fördel växer sakta men säkert. En känsla av hopp tror jag. En känsla av att kanske är det min tur att gå igenom rättssystemet utan att bli våldtagen av det. Kanske kan rätt få vara rätt för en gångs skull. Men så ska rätt personer våga sticka ut huvudet för vår skull och våga vara våra röster där våra egna inte hörs. Det är å andra sidan inte det lättaste att övertyga folk om att göra. Inte många som vill riskera något för någon annan så jag är grymt tacksam över listan som trots allt växer med "bra" namn. Illa att det ska behövas men så är det. 

 

 
Jag är färdig med att bryta ihop. Nu är det dags för KRIG!

 

Funderar en del över hur jag ska finansiera mitt krig mot socialförvaltningen. För det är allt annat än gratis. Bara att leva i ett land man inte bor i knäcker ekonomin rätt fort. För inte så många månader sen fanns det flera hundra tusen kronor på mitt bankkonto. Nackdelen med att vara gift med ett kräk som har en förkärlek till kokain och onlinekasinon och gemensamma konton är tyvärr ett faktum och kontot nollades rätt snabbt. En föreläsning eller två just nu hade ju inte skadat. Pengar till advokater, till terapeuter, till att ersätta sånt som boendet behöll för att bara nämna några jobbiga utgifter som kommer framöver. För att inte tala om att jag sätter mig allt djupare i skuld för var dag som går och jag står utan arbete utan lever på lånade pengar. Funderade för ett tag sen på att starta en insamling men vågade inte. Varför skämma ut sig i onödan kändes det som. För vem skulle bidra? Och då hade skammen varit för ingenting tänkte jag. Men nu har jag fått vatten på min kvarn. Det finns ju faktiskt människor i min ringhörna. Det finns människor som står med mig och långt bort från de som står emot. Så kanske vågar jag på mig en insamling eller liknande. Kanske kan jag få ihop tillräckligt för att rädda mina fragglar, för att rädda min familj.

 

 
Gamla mobilkameror gav ju helt klart inte de bästa bilderna även om man kanske tyckte det då 😅

 

Önskar att det hade gått att lösa på annat sätt. Önskar att det hade gått att få den hjälpen jag och barnen hade behövt. Önskar att Sverige hade kunnat ta hand om de utsatta och som hade behövt allt från en trygg plats att läka på till ren kristerapi... Men trots att det gått från veckor till att handla om månader så har inget sådant erbjudits till varken vuxen eller fraggel i vår trasiga familj såvida vi inte räknar med terapeuten som kom mitt i en redan sen nattning av de små och som inte gav någonting då det var första mötet och alla fragglar sprang upp ur sina sängar och härjade, bortsett från Maxen som satt i mitt knä under det lilla presentationsmötet...

 

 
Hur kan man hålla syskon ifrån varandra? Särskilt när de så uppenbart har så stort behov av varandra?!
 
 

Nope, det är som vanligt att om man vill ha någonting gjort så får man se till att göra det själv. Eller iaf vara den som betalar för att få det att hända... Nu ska jag bara lösa den där lilla biten med att kunna betala... suck...

 

 
Älskade lilla fraggelsnörpa! Jag saknar dig så hjärtat brister varje gång jag tar ett nytt andetag 💖

 

Dagarna utan fragglarna vid min sida är så fel. Utan att behöva snubbla fram för att det alltid är en liten Maxen som springer mellan benen på mig är så tomma. Utan att höra dom skratta i rummet bredvid. Utan att bli avbruten i varje telefonsamtal. Utan att få mina godnatt kramar. Utan allt... De är så fruktansvärda. Jag kan för mitt liv inte förstå hur man kan göra såhär mot en familj. Mot små fragglar som inte vinner något på deras jävla fulspel utan snarare förlorar allt. De har inget kvar! De har ingen kvar! Inte ens varandra…

 

 
Det kommer att bli svettigt att jobba på Tjörns kommun för de som varit inblandade i denna skiten! Inte ens den totalitära socialtjänsten får lov att göra hur de vill... 

 

Åh vänta ni bara Tjörns kommun tills jag har vunnit och er skit ligger öppen för alla att se! Ni inser vilket skadestånd jag kommer att stämma er på va? Ok att ni skickade oss till Svartå. Ni "kunde inte veta", även om ni borde ha kollat upp stället som ni så flitigt verkar använda er utav, så ok, jag kan ge er den helt gratis att det var ett akut ärende och ni hann inte. Men sen då? Varför kollade ni inte sen? När jag från första dagen klagade på att det inte fungerade?! När jag från första dagen klagade på att huset höll på att rasa under våra fötter?! När jag skickade er bilder på hur illa det var… När jag fick skrika mig hes för att ni skulle agera då personalen var påverkad… Varför lyssnade ni inte? Ni lyssnade inte en enda gång. Inte heller när jag påpekade att de inte har tillstånd. Att de inte fick bedriva verksamhet i huset. Och enligt mina efterforskningar så än så länge så har de inga tillstånd alls. De har ingen specialistutbildad personal som de gör gällande. Deras referenser som de nyligen ändrat på hemsidan består utav Linnea Hermansson som är den som hade hand om vårt avtal och ärende och för övrigt så kan jag inte hitta en enda kommun som vill kännas vid Consolida… Ringer det verkligen inga varningsklockor hos er på kommunen då? Varför i helvete ska jag och mina fragglar lida pga. ert jävla inkompetenta handlande?? Och att vi vart flyttade därifrån… Att fragglarna blev akut omhändertagna på Consolidas uppgifter som ni fick strax innan de skulle komma från miljö och hälsa för att de ville rädda sitt eget jävla skinn och få oss därifrån och dessutom helst även straffa mig, - oss.. för att jag avslöjat dom… UNDER ALL JÄVLA KRITIK!!! Men visst, jag ska vinna detta! Jag ska slå er på fingrarna i ert eget jävla spel så pass hårt att jag hoppas att ni aldrig repar er! Och ja, ni kan gärna få citera även det i nästa förhandling..! Och jag får väl passa på att tacka de på Tjörns kommun som sitter och läser detta i hopp om att hitta små gottigheter att använda emot mig för att ni fortsätter att öka min statistik.

 

 

 
Detta är fan inte mänskligt! Detta borde inte få hända! Detta är så jävla fucked up och grundläggande fel!

 

 

Här nedanför kommer klagomålet som en tidigare granne skickat in och anmält…

 

 

 

Linda o hennes barn behöver akut hjälp. Dom blir istället hela tiden bara runt skickade. Nu har hon anmält sitt senaste i en lång rad av boenden för att personalen använde droger o att boendet i sig självt va grovt undermåligt. Särskilt för en barnfamilj varav ett barn med down syndrom. Då hon anmälde blev hon istället fråntagen alla sina fyra barn som nu alla bor på, för henne, hemlig ort. Beskrivningen från Soc är löjeväckande med alla sina antaganden o rena lögner. Jag kan förstå att man sätter sig emot denna något brokiga familj om man inte känner dom. Att allt verkar för konstigt o för mycket för att kunna vara sant. Men jag har nu följ Linda i år o vet att det hon utsätts för om o om igen skulle aldrig få lov att hända. Så fort någon får reda på att hon suttit 8 år för mord så utgår alla ifrån att hon är farlig/galen o inte kan ta hand om sina barn. Även om hon skulle ha brister, såsom alla föräldrar har, så sätter hon ALLTID sina barn först! Jag har aldrig mött en människa som orkat utstå så mycket som hon har gjort o alltid ställt sig upp för att skydda barnen. Hon har en mycket svår epilepsi som förvärras av psykisk stress. Denna psykiska terror hon utsätts för, många år tillbaka, men speciellt nu, gör att anfallen ökar dramatiskt. Men Soc tar istället hennes barn ifrån henne istället för att hjälpa.

 

Jag anser att soc ska Sätta sig ner med ett TEAM som kan hjälpa denna extremt utsatta familj o få rätsida på alla deras problem. Låta dom alla få tid att läka tillsammans utan hot från män/myndigheter/personal m.fl..

Dom behöver få börja i skolan!! Få en egen lägenhet! Få en person som kan stötta familjen, utan att döma, som kan hjälpa till att få in Max i barnomsorgen så att Linda har en chans att återhämta sig. Ge familjen hjälp av en psykolog som kan förstå deras sits. Att alltid leva med föraktet över vad man gjorde som 19-åring o veta att man aldrig kommer att ha sonat sitt brott, trots att det enligt svensk lag nu är förlåtet. Att barnen ska behöva leva med detta, dom har inte gjort annat än att föds o levt sitt liv med mer oro/skräck o bekymmer än något barn ska ha utsatts för. O Linda finns alltid hos dom. Tills nu... lilla Max som ständigt varit med sin mamma. Haft henne som tolk o som trygg punkt jämt, han bor nu hon vilt främmande människor o får inte ens kontakta sin mamma. Hur är detta möjligt?? Hur går det ihop? Det började ju för längesedan men sist dom hade ett fast liv, var det här på Tjörn. Så nu är det Tjörns Socialtjänst o Juan Navas Garcia som bestämt att efter det att Linda anmält att killen som skulle hjälpa dom på det LVU-hem som hela familjen blev satt på för att skyddas från pappan, var narkotikapåverkad o att hela huset var gravt undermåligt. Istället för att hjälpa dom till ett bra boende o be om ursäkt att man åter igen låtit denna familj hamna i kläm, så kommer det 24(!!!) poliser o hämtar alla barnen. O placerar i olika akuthem. Jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur detta är möjligt! Vi är många som står bakom Linda i detta. Som sett henne med barnen o vet hur hon kämpar för sitt liv. Bokstavligt talat! Nu gör jag en anmälan i ren desperation över hur det kan vara så här. Jag vill inte tro att det svenska rättssystemet fungerar så här. Var är hennes av staten tilldelade advokat? Barnens advokater? O kanske för att Linda har en blogg som är väldigt gränslös o där hon berättar alla detaljer om deras liv o om hur dom gång på gång utsätts för olika övergrepp...kanske är det därför som myndigheterna har en tagg i sidan till dom? Därför dom inte vill hjälpa. MEN NU MÅSTE DET VARA NOG!

 

En mycket orolig vän.

 

 

 

 

 

 

Eric schnell

Krissar det sig finns det en extra säng, här i Kristianstad.

Svar: Tackar tackar
Linda

Laila

Hoppas detta blogginlägg läses av rätt personer och faktiskt tar till sej era tankar och känslor. Många kramar

Svar: Tyvärr är det nog mest skiten på Tjörns kommun som läser ihop om att hitta mera fel att hacka på...
Linda

Anonym

Ge inte upp, jag känner er inte men tänker på er dagligen och lider med dig och barnen!
Ni kommer att vinna, ni kommer att få vara tillsammans snart igen, och jag hoppas sååå innerligt att dom som är skyldiga ska få stå till svars för vad dom utsatt er för. 💗

Svar: Finns stunder som är så jobbiga när fragglarna är borta att det känns som att jag inte kan göra annat än att ge upp. Men samtidigt så är fragglarna borta och jag kan omöjligt ge upp för då förblir dom borta... Och varken dom eller jag kan leva så. Så jag kan inte ge upp! Kommer inte ge upp! Tack!
Linda

Anonym

Jävla horungar. Ge fan i mina barnbarn

Svar: Eller hur!!!!
Linda

Jenny

Hej,, du vet inte vem jag är men jag hittade din blogg för lite drygt ett år sedan när jag själv fick bröstcancer (trippelnegativ) som dessutom är spridd. Då googlade jag och hittade din blogg. Sen dess har du funnits i mina tankar även om jag inte läst bloggen mer än i början. Tyckte du verkade så stark. Så du har gett mig mycket styrka och ork i min kamp. Jag väntade mitt 6:e barn när jag upptäckte en enorm knöl i högra bröstet. Sen dess har det varit såå jobbigt. Men cellgifterna tog bort i princip alla metastaserna och dom har hållit cancern bromsande. Jag har också fått operera bort ett bröst.
Men nu till saken, jag fick en sån chock då jag plockade fram din blogg igen nu efter ett år och läste om allt som hänt er och den som ni går igenom nu. Jag lider verkligen med er, fy fan alltså. Och jag hoppas så innerligt att ni snart ska få upprättelse!!
Och sen hjälp, rätt hjälp och inte nåt mer hokuspokus trams. Professionell hjälp, ni behöver trygghet och uppbackning, och du behöver avlastning och ekonomiskt stöd.
Jag tänker på er dagligen iaf. & ville bara få det sagt. Ge inte upp!!
/Jenny

Margot Loberg

Är alldeles chockad över hur denna sargade familj behandlas ! ! ! Av alla och nu senast av skamfläckarna i Tjörns kommun ! ! ! Fyyy !
Hur tänker ni ? ? ?
Skulle också vilja göra en anmälan och koppla in nån tuff journalist så att fler får upp ögonen för dessa djävulska övergrepp mot en ensam mor och 4 minderåriga barn ! ! !
Men hur gör man...? ( BOR SOM VÄL ÄR INTE I SVERIGE ! ! ! ALDRIG MER ! ! ! ).....Så snälla kan nån göra en anmälan i mitt namn, jag skriver gärna under, och - eller göra nån ilsken namninsamling !
Jag mår illa av detta ondskefulla maktmissbruk, elakhet, och misshandel, sparkar o slag och nonchalans mot de som redan ligger !
Skäms för att vara svensk !
Och har dåligt samvete för att jag själv bor lugnt på Gran Canaria, där Linda o hennes familj också skulle vilja vara men blev tydligen lurad till Sverige via en form av ondskefull utpressning ! ! !
Usch !
Heter Margot Loberg, tel.nr. +34 629786970

Svar: Känner du någon tuff journalist så är du så välkommen att tipsa denna... Just nu så får de som vill hjälpa gärna bidra till advokatkostnader, terapisamtal etc. då allt går ur egen ficka vilket är allt annat än billigt. För de som inte kan det så uppskattar jag om man kan dela min insamling vidare så kanske nästa kan. Detta är bland det mest jälvförnedrande jag har gjort att dra igång insamlingen men jag har inget val. Jag måste rädda de små. Jag har 4 små oskyldiga som verkligen aldrig gjort något ont i sina små korta liv och jag är ju mamma... det är mitt jobba att skydda och ta hand om dom. Så hjälp mig att hjälpa dom.
https://zohero.com/fundraisers/lindamedfamilj/
Linda

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress