Har svårt att skriva just nu. Mina tankar är för arga. De avslöjar för mycket. Så jag skriver och sedan sitter jag och raderar och slänger alltihop. För jag har inte så där väldigt många bra tankar just nu.

Jag är arg! Rasande och vansinnig kanske vore bättre ord.

Men jag försöker att bita ihop. Försöker att spela oberörd. Försöker att bida min tid. Det funkar bra tills soc ringer. För det mesta så kan jag hålla tungan rätt i mun. Inte för att det gör så stor skillnad på det stora hela men för Didjas skull om inte annat. Skulle jag säga som jag ville och vad jag tänker och känner så blir bara hennes liv jobbigare. Men så finns det vissa gånger som det är jobbigare att inget säga. Tillfällen då jag bara inte kan vara tyst och det slutar med att jag slänger på luren innan jag säger något riktigt dumt. Soctanten som är ganska ny på vårt ärende och som inte alls ”känner” oss måste ju tro att jag är helt skev och jävligt otrevlig. Riktigt så illa som hennes uppfattning måste vara är det ju inte. Men det är bara det att det inte spelar någon jättestor roll längre vad dom tycker och tänker. Dom kan inte göra oss något mer! Dom kan inte göra mer skada än de redan har gjort! Den dagen det passar fröken att åka hem så hämtar jag henne det är inte mer med det. Soc kommer aldrig att släppa hem henne. Så jag skiter i dom helt enkelt… Svårare än så är det ju inte. Så såvida det inte gäller något där de verkligen måste prata med mig om något viktigt så förstår jag inte ens varför de fortsätter att ringa mig. Ids knappt svara när hon ringer längre. Och när jag inte orkar prata mer så lägger jag helt enkelt bara på.. Ja jo jag vet att man inte beter sig så men vet du, - dom stal min fraggel så inga regler gäller längre. Jag kan bete mig precis hur fan jag vill. Dom kan inte skada mig längre! Dumt av dom kanske att driva det till denna punkten... Den som inget har att förlora blir lätt farlig.

 

 
Saknar dig mer än jag kan beskriva 💔 

Senaste mötet vi hade på brättegården var ju ett enda stort skämt. Jag spelade in hela mötet och alla som lyssnat på eländet vet ju knappt om de ska skratta eller gråta. Dom sitter på fullaste allvar och säger att Didja inte har några problem… Förutom synproblem men det ska hon få hjälp med!!! VA? Är ni fan inte kloka!? Åkte jag 500 mil enkel väg för att lyssna på att ni håller min dotter inlåst och dessutom bryter mot lagen medan ni gör det? För att lyssna på hur välartad hon är? För att höra att hon inte hör hemma där? För att..? Äh dra ni åt helvete hela högen!! Fega små kräk var allt jag kunde tänka om plitarna som satt runt bordet och kröp för soc. Varför? Jag kan inte förstå det riktigt. De säger till mig att de inte förstår varför hon är där. Att hon inga problem har. Det enda rätta hade varit för dom att ställa sig upp (men det hade fodrats lite stake och det finns väl inte hos någon Svensk myndighet så det gäller väl SiS också antar jag..) mot soc och protestera på riktigt. Inte bara genom möten och samtal. Utan se till att hennes fucking LVU försvinner istället. De håller med om att något inte stämmer. Att något med Didjas ärende är jävligt fel och att dom gör fel. Men att säga det till mig och att faktiskt vara tuff nog att stå för det är två väldigt skilda saker. Inte konstigt att man tappar respekten och tron på mänskligheten allt mer för var dag som går. Så varför? Det är ju knappast så att de är beroende utav Tjörns kommun… Så vad fan är problemet? Är det verkligen viktigare att hålla varandra bakom ryggen än att se till att Didja får det bästa liv hon kan och får komma hem till sin familj? Nope, som sagt så fuck dom allihop. Jag vet nog fan hur min fraggel ska komma hem och stackars den jävel som ställer sig emellan då… Jag spelar varken schysst eller snällt längre. Så stå inte i min väg för då kommer jag att gå igenom dig och det vill du inte. 

 

 
Du helt fantastiska, underbara, vackra pina i röven 😘
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress