Japp då var det gjort. Känslan av självförnedring är total men för mina fragglar så finns det inget jag inte gör. Även förnedrar mig själv. Borde kanske inte kännas så men det gör det. Jag vet ju med mig att felet till all denna skiten faktiskt inte ligger hos mig. Men det är likt förbannat jag och fragglarna som får lida. 
 
Skapade den där insamlingen ikväll. Klicka här så kommer ni dit... för den som inte kan bidra ber jag att snälla dela vidare...
 
Trodde väl aldrig att jag skulle sjunka så lågt att jag skulle begära faderskapstest. Men nu gäller det inte någon bra och fin pappa. Det har det väl aldrig gjort. Men att ta Kevin ifrån honom är en sak... Att ta pappa från pojken är en annan... Men som sagt, nu gäller det en "pappa" som vill ha "sitt" barn placerat enbart för att straffa mig oavsett hur pojken mår av det. Nu gäller det en "pappa" som pojken börjar är rädd för. Nu gäller det en "pappa" som är alkoholiserad, som misshandlar och våldtar... Så jag har inte mycket annat val... Jag blir helt enkelt tvungen att ta "pappa" från pojken... Många tankar så här dags. Natten är verkligen inte min vän längre! 
 
Skulle vara skönt med den där vilan... Den där vilan som bara kan infinna sig den dagen då vi alla är tillsammans igen. Den där vilan och återhämtningen som bara kan komma när jag kan sitta ensam vaken på kvällen och lyssna på mina fragglars andning och snarkningar...
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress