Ångesten river och sliter i mig dag som natt. Försöker le. Försöker vara ”som vanligt”. Mycket tankar. Ännu mer oro. Oro för så många spridda saker. Inget är ju som det ska. Vankar av och an. Undrar hur de mår. Vad de gör. Vem de leker med? Har de kompisar? Sover de bra? Är maten god? Kliar någon dig på ryggen varje kväll när du borde sova men har behov att få ur dig alla dagens tankar, känslor och funderingar och kan småprata så där ibland smärtsamt och ibland så där otroligt kärleksfullt? Läser någon för dig varje kväll Simone? Får du all den bekräftelse som du så är i behov utav älskade flicka? Vet de om att du älskar att vara fin Maxen och hur glad du blir när du får höra att du är det? Att ord som tjusig är något av en favorit hos dig? Vet de att du älskar när man sjunger med dig?

 

 

Får en del frågor privat på mina olika sociala medier.. Varför kallar jag ”honom” för min blivande exmake? Enkelt uttryckt för att jag inte vill ta hans namn i min mun. Och att kalla honom för min man är ännu mer uteslutet. Han är ingen man och jag dör hellre än att ha honom som ”min”... Varför refererar jag till hans nya som ”en av hans slampor”? Eeh... för att det är vad jag anser henne vara... Kanske är jag för hård där. Kanske borde jag tycka synd om henne. Kanske borde jag känna medlidande för vad jag vet kommer att komma för hennes del när hon lever med honom. Kanske borde jag ha större förståelse? För det är ju ett faktum att kvinnor som blivit slagna ofta gör samma misstag med nästa man. Hade det stått kvinnomisshandlare i pannan på dessa ”män”... Hade det stått pedofil så hade vårt medvetna jag vänt på klacken på en gång. Men det syns inte. Det står ingenstans. Och vi som faller för dessa misshandlande kränkande svin har ju en tendens att göra det om och om igen. Hans nya flydde till kvinnojour och levde i vad hon själv beskriver som skräck från sitt ex för inte alls många månader sen. Kanske borde jag lida med henne för att hon nu gör samma misstag en gång till utan att veta, utan att förstå. Utan att veta om att denna ”man” är helt otroligt bra på att prata, på att köpa blommor, på att göra allt rätt... tills han inte gör det längre. Tills hans smekande hand plötsligt förvandlas till något grymt som slår. Kanske borde jag referera till henne som den stackars saten som inte fattar bättre?

 

Men det faktum att hon inte vill ha sitt barn får det att vända sig i magen på mig. Varför hon inte vill ha sitt barn? Sin fina lilla flicka som hon borde tacka gudarna för att hon fick... För att flickan är jobbig... För att flickan kräver för mycket... För att flickan är autistisk... Så då letar hon efter HVB-hem där hon kan sätta henne och på så vis slippa ifrån sitt föräldraansvar. För att slippa låtsas älska barnet hon inte förtjänar.

 

Samtidigt så hävdar min blivande exmake att han vill ha ensam vårdnad om pojkarna. Han som bor ihop med denna kvinna som lämnar bort sitt eget kött och blod. Varför då kriga om vårdnad? Så att de kan lämna bort mina pojkar också? Så att de kan hållas kvar i familjehem och inom systemet där inget barn borde växa upp. Hon klarar inte av sitt eget kött och blod men ändå ska de ha mina pojkar? Vet hon om att Kevin är sjövild? Vet hon om att han har ADHD med våldsproblematik och dessutom bär på en hel massa skador efter att ha vuxit upp med en alkohol och kokainberoende pappa som dessutom slår? Vet hon om att han gör en jävla massa hyss och djävulskap? Vet hon om att han har sömnproblem och att det tar honom en evighet att somna så han springer upp jag vet inte hur många gånger varje kväll och därmed är all form av vuxentid bara att glömma?

Vet hon om att Maxen har Down syndrom? Att han också är autistisk? Att han har selektiv mutism som gör att han bara pratar ibland och med vissa? Att han dessutom har lärt sig att använda detta till sin fördel så han kan driva en till vansinne? Att han vägrar att ta ett nej om han har bestämt sig för någonting? Att han behöver sekundpassning? Att han kräver så otroligt mycket på så många plan?

Vet hon om att min blivande exmake avser att ta hem mina pojkar till dom? Vet hon om att Kevin inte ens är hans? Om hon inte ens klarar av att ta hand om sina egna barn och dessutom vill sätta sin autistiska flicka på ett hem så hur fan ska hon klara av att ta hand om någon annans barn då? Speciellt barn med särskilda behov?

 

En del av mig önskar dom all lycka till i livet och hoppas att de flyttar till Alaska där de kan leva lyckliga i alla sina dagar... Långt borta från mig!!

En del av mig hoppas att hon tar sig loss snabbt innan det går för långt och han drar ner henne i sitt nattsvarta djup av missbruk och misshandel. Fast samtidigt... så han har fortfarande inte slutat att höra av sig till mig. Han skickar fortfarande både hot och kärleksförklaringar. Om hon försvinner så kanske hans skit mot mig ökar... Så jag hoppas att hon stannar. Må vara både egoistiskt och ruttet men jag hoppas att hon stannar. Jag hoppas att han inte tröttnar allt för fort denna gången som han så ofta gör när han träffar någon eller hittar något han tycker är kul. Nyhetens behag släpper fort i hans värld. Jag hoppas att hon inte tröttnar. Kanske borde jag referera till henne som kvinnan han snart kommer att plåga skiten ur om han följer sitt vanliga mönster? Kanske som den räddande ängeln som minskar hans utfall och elakheter mot mig? Eller så får det förbli slampa tills den dagen då jag vet att mina fragglar aldrig blir utsatta för henne och hennes känslokalla sätt gentemot särskilda behov..? Tills den dagen då hon slutar att vara inne på mina sociala medier och ta screenshots som hon skickar vidare till honom? Eller så är jag bara så bitter för allt som har varit och som fortfarande är att min bitterhet över honom rinner över på henne och då kan man väl anta att det med åren släpper och jag längre fram kan förmå mig att endast ha medlidande för henne. Men idag och just nu är jag livrädd för att han ska vinna mina pojkar och utsätta dom för hennes psykiska och känslomässiga tillkortakommanden. Som att inte han är illa nog...

 

Jag önskar att man kunde skriva över en äkta make så som man kan göra med en leasingbil... Skriva över honom på henne och vips så vore jag fri. Snabb och enkel överlåtelse... Fast just nu känns det som om jag aldrig kommer att bli fri från honom oavsett relationsstatus... Han fortsätter att ringa. Fortsätter att skicka sina hot. Fortsätter att förpesta min tillvaro. Jag kommer att bära på alla sår och ärr för resten av mitt liv. Det räcker nu. Låt mig va! Låt barnen va! Levi ditt liv istället!! Mina fragglar kommer att vara ärrade för livet. Kan inte förlåta mig själv för att jag utsatt dom för honom.

 

Jag och Didja gör vad vi kan för att försöka skapa en vardag. Men det funkar dåligt. Vi vankar båda av och an. Vi oroar oss för de små. Vi saknar och vi längtar. Vi försöker båda två för den andres skull. Men i en stad vi inte vill vara i, utan att känna en enda människa så är det svårt. På måndag börjar hon skolan. Den anda av mina 4 fragglar som går i skolan... Det är så jävla kasst!! Trött på skiten! En heldag ute slutade på en mysig restaurang som jag fastnade för när jag för något halvår sedan var där med dåvarande pojkvännen. Maten var lika god som jag mindes. Didja var lika nöjd som mig. Men fortfarande så kan ingen av oss njuta av stunden riktigt. Hela tiden så finns de små med oss i tankarna. Hela tiden sliter ångesten i oss för att vi inte tillåts leva! Hela tiden lever vi med hot från skräcktjänsten och satans hantlangare. Didja är så plågsamt medveten om allt att inget jag gör eller säger kan lugna hennes stormiga inre.

 

 
Självklart så valde vår konsult att ringa tillbaka till mig just denna stund. Sökt honom i några veckor utan att fått prata med honom men ja... mitt i maten och under den stund som vi försökte vara som alla andra så ringde han och vår middag förvandlades till att enbart handla om kriget vi befinner oss mitt i istället för att fira det vi borde ha firat denna stunden... Han frågade vad jag gjorde. Äter middag ute med min dotter blev mitt svar. Jaså är du på krogen blev hans svarsreplik på det. Njaeee, vi äter mat... Måste de verkligen göra allt de kan för att vända precis allt till att låta illa? 

 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress