Ja vad ska jag säga om dagens inlägg? Läste det någon timme efter att jag skrev det i jakt på felstavningar och annat. Insåg att jag är inte bara bitter utan rätt förbannad också och att det är jävligt svårt att dölja. Men varför dölja det? Jag är bitter! Jag är förbannad! Jag har fått nog!
 
Något för tjänstemännen på Tjörns kommun att ta till sig av kanske?
 
Ibland kan man ju undra asså. Jag som förälder och vårdnadshavare har ju en hel del krav och förväntningar på mig. Liksom alla andra föräldrar och vårdnadshavare. Och lever vi inte upp till dessa så blir det en del oro från myndigheternas sida. Fullt förståeligt och mer eller mindre så tycker väl jag också att det är bra att vi har det systemet. Problemen börjar när det sitter tjänstemän och själva har åsikter om vad som ska passera eller inte. När det sitter tjänstemän som gör fel och som sedan gör allt i sin makt för att dölja sina fel vilket enligt min erfarenhet oftast bara genererar fler och värre fel. Vilka skadestånd mina barn kommer att kunna kräva staten på i framtiden…
 
Yes! Precis så dålig humor har jag! Och precis så känner jag! Hade jag haft den minsta möjlighet att starta ett krig i detta förbannade land så guess what people... Då hade vi varit i krig nu! Ett krig gentemot ruttna myndigheter och as till människor som inte borde få andas samma luft som vanligt folk.
 

Senaste veckan har jag samlat ihop mer dokument och papper som ska iväg till en polis vid namn Ove som sköter utredningen ang. tjänstefel. Under en tid så kände jag att kanske var det inte värt det?! Kanske bara lägga ner stridsyxan och låta dom få som dom vill för att på så vis få mina barn. Men sanningen verkar ju vara den att jag får dom inte i vilket fall och skräcktjänsten fortsätter att göra allt grövre fel. Så nej, dags att ta sig i kragen och resa sig upp och börja slåss. För det har dom aldrig sett mig göra. Inte på riktigt. Inte som på den gamla goda tiden när jag gick fram som en bulldozer över socialtjänsten med Thorulf i spetsen. Men nu är Thorulf åter och jag känner att jag inte kan ligga kvar på backen som ett offer som socialtjänsten kan sparka på vid behov. Nej, nu är det dags att kavla upp ärmarna och visa dom hur stark jag faktiskt kan vara, hur bra jag faktiskt kan slåss. Kanske är det bara jag som känner mig extra stark just idag.. kanske bara denna veckan.. Må så vara. Jag har fallit förr men alltid rest mig upp! Helvete vad jag är trött på att vara skräcktjänstens offer! Tänker inte vara det mera! Tänker inte vara hans offer heller! Han och hans äckliga skabbslampa kan flyga och fara åt helvete för jag tänker inte vara tyst längre. En stund kanske de lyckades allihopa som försökte. Men inte längre än så. Inte mera! 

 
Vart var jag nu sist när jag skrev? Lite löst och allmänt tror jag att det var. Mycket om sorgen över pojkarna och då främst Maxen. Vet att jag som flyktigast skrev något om ett möte med den blivande exmakens jobbarkompis (läs: kokainkompis…) som inte var så trevligt. Kan ju säga att det är en kraftig underdrift! Vid det första mötet med denna personen så fångades vi alla på bild eftersom vi var vid centralstationen och där finns ju mer än bara en övervakningskamera om man säger så. Andra gången som denna människa dök upp så var det precis utanför vår port helt utan att någon av oss misstänkte någonting. Vi var lite småstressade hemma eftersom vi hade en lånefraggel som skulle hem med tåget och fraggelsnörpan hade varit hos farmor och farfar och var på väg hem och skulle hämtas upp. Dessutom var mitt ”tidsfördriv” på besök så vi hade fullt upp. Didja skulle ner till Netto som ligger ca 75 meter från vår port. Efter en liten stund vart jag lite störd över att hon tog tid på sig och tyckte väl att hon gott kunnat skynda bättre med tanke på att hon var medveten om tidsbristen och stressen hemma. Trots att vi gömde oss. Trots att jag var medveten om faran. Trots att vi ganska så nyligen stött in i hans arbetskamrat. Trots att jag hörde alla sirener. Trots allt så kom chocken så kraftigt när polisen strax därpå knackade på min ytterdörr för att berätta att Didja blivit knivhuggen på väg till Netto, att mina ben vek sig och jag hade svårt att andas.
 
 
 
Så finns det vissa händelser och personer är bara för mycket för att man ska finna ord...
 
 
 
 
Kvällen slutade med sammanlagt 22 stygn och en resa med polisen till en annan stad där vi blev inackorderade på ett hotell. Efter nästan en vecka på hotellet så ordnades det fram en skyddad bostad långt bort efter att polisens skyddsgrupp inte ansåg att vi kunde återvända hem. Där bor vi fortfarande kvar…
 
Så fortfarande lever vi utanför livet. Fortfarande helt utlämnade för hjälp av samma instans och kommun som gör allt de kan för att stjälpa oss. Dålig kombination helt klart! Men sakta men säkert har vi rest oss. Vi ligger inte längre riktigt lika illa på marken som innan när det kommer till de sparkar och slag som skräcktjänsten så gärna utdelar åt vårt håll. Men det lär de bli varse om vad tiden lider.
 
 
Umgängeskretsen har om möjligt minskat ytterligare sedan ett par månader bakåt i tiden. Den man som vi alla (vuxna som barn) kallat morfar i många år valde tyvärr att återgå och stanna kvar i det missbruk som han trots allt tog sig ifrån en gång i tiden. Lite tråkigt för barnens del men de har ju trots allt fler (riktiga) släktingar där det inte finns något tyngre missbruk eller inget alls för den delen. Skickade för några månader sedan vidare en ljudinspelning vidare till socialtjänsten där denna ”morfar” glatt berättar att inte nog med att han håller kontakten med min blivande exmaken, han köper dessutom kokain av honom och har gjort i flera år nu. Men han hade klagomål. Det fattades tydligen varje gång och nu senast så hade han bara blivit av med pengarna och inte fått något alls. Dessutom var det som alltid utspätt… Jag sa som jag alltid har gjort… Köp inte kokain av honom! Köp det inte alls av någon! Självklart skickades samma inspelning även vidare till polisen. Jag undrar… visst måste väl postnord veta om att de troligtvis är Sveriges största knarklangare??
 
Efter detta så förbjöd jag kontakt mellan barnen och ”morfar”. Känner inte att det är i deras intresse att utsättas för aktiva missbrukare. Men jag kan ju bara styra över de barn som är hemma. Så Kevin har fortsatt kontakt. Dessutom är hans familjehem vän med ”morfar” över facebook så han har flera ingångar till min son vilket känns väldigt olustigt. Jag informerade familjehemmet om detta men inget hände. Tills jag fick höra från ”morfar” att familjehemmet berättat att jag informerat dom om hans drogmissbruk. Där ledsnade jag och gjorde en orosanmälan. Inte nog med att de ska hetsa pojken som har ett dokumenterat problem med våldsbenägenhet, till att boxas därför att det är deras intresse. Nu för de då dessutom information vidare. De uppmuntrar kontakt med en aktiv missbrukare som …… äh jag orkar inte. Anmält är det, både till polis och socialtjänst. Känner mig nästan som en golare… Hade nog gjort det mer om det inte varit för det faktum att jag även vet att han har försökt bjuda Didja på röka men att hon tackat nej…
Orkar inte med människor som inte själva kan fatta hur man beter sig runt mina barn! Inte fan är det att punda, jobba svart och på alla möjliga tänkbara sätt föregå med dåligt exempel i alla fall!! Fördelen med att minska kretsen är ju dock att man slipper en jävla massa drama. Orka med andras skit när ens egen står en upp i halsen! 
 
För övrigt så tvistar jag fortfarande med försäkringskassan ang socialförsäkringstillhörighet. Det är helt klart en del krångel. Som det är nu så får jag ut ett barnbidrag men det kommer inte till mig. Det går direkt till Tjörns kommun som behåller det för sig själva. För Simone har jag än så länge inget. Inte kan jag heller söka underhåll för flickorna eftersom det inte är klarlagt om i vilket land vi bor i. Har vid upprepade tillfällen bett socialtjänsten att släppa på Didjas barnbidrag men nope nästa gång jag pratar med f-kassan så får jag veta att det fortfarande inte inkommit något om att hon skulle bo hemma. Jag undrar om Tjörns kommun blir återbetalningsansvariga på samma sätt som vi andra blir som får för mycket mot vad vi är berättigade till? Nu har tvisten dessutom nått nya höjder eftersom Tjörns kommun inkommit med helt uppenbara felaktiga uppgifter. Nu hävdar Tjörn att vi skulle ha flyttat till gran canaria redan sommaren -17. Jag undrar hur fan de då skulle kunnat omhänderta Didja hösten -18… Trött blir man ju helt klart och skulle de slå fast att Tjörn har rätt ja då är det jag som blir återbetalningsskyldig… Självklart har jag inkommit med uppgifter som styrker min sak men det var då i sista minuten som jag hann det eftersom vi flyttas runt så hinner inte alltid postgången med så jag fick reda på det först igår. Men fortfarande så undrar man ju lite hur Tjörn tänker. Med tanke på att de hade oss placerade på ett högsäkerhetsboende under hösten -17. Med tanke på att vi bodde i deras ordnade skyddsbostad under hela -18. Med tanke på att de mycket väl vet om att fragglarna gick i skolan hela tiden då de bott hos mig. Det är först när socialtjänsten blandat sig i som barnen inte har tillåtits att gå i skolan och då självklart inte från min sida..! Men visst, ge mig mer bensin till brasan jag har tänk att Tjörns kommun ska bli… Kom igen bara, ge mig mera bara! Jag kommer att krossa er med er egna jävla skit! För jag har ledsnat! Ledsnat riktigt jävla mycket på att vara allas jävla boxboll oavsett om det är den blivande exmaken eller myndigheter! Nu får det vara nog och jag kommer inte att ge mig förrän jag har krossat er!
 
 
 
Sant, jag har inte inkommit med några uppgifter innan som motbevisat Tjörns kommuns uppenbara lögner. Helt enkelt därför att jag inte fått era brev tidigare. Eftersom vi fortfarande lever i ingenmansland. Så först när det skickades via digital brevlåda som det nådde mig. 
 
 
 
Hade för någon vecka sedan ett långt samtal med en utredare från f-kassan som ringde. Han ville diskutera all den vab som är uttagen på barnen och ville veta om jag verkligen varit hemma men varit för sjuk för att ta hand om barnen så att den blivande exmaken varit tvungen att ta ut jag vet inte hur många månader av vab. Nope. Aldrig! Har legat en del på sjukhus under årens lopp förvisso men inte i den utsträckning som detta var tal om. Så bra det känns! Han kommer att få sitt. Karma kommer att käka upp honom och spotta ut honom som den skit han är. Jag må vara rutten på många sätt men jag behöver iaf inte oroa mig för att ha lämnat falska uppgifter och signerat. Samma vad det gäller hans företag som han plockat ut jag vet inte hur jävla mycket moms som helst på men aldrig betalat in en endaste krona utan att ens ha så mycket som ett endaste kvitto på all skit. Ajaj skatteverket kommer att smälla honom som en mygga när de väl kommer till hans tur i högen. Njutningen i att jag inte behöver så mycket som lyfta på ett finger och ändå kommer han att få sitt är stor.
 
 
 
 
Eftersom förhandlingen krockade med vår flytt till detta huset så blev vårdnadsförhandlingen flyttad. Nytt datum är alla hjärtans dag. Så inte så lång tid kvar. Jag bävade för att behöva möta aset i rätten men fick den glädjande informationen att han kommer att närvara via videolänk. Känns bra av 2 anledningar. Dels slipper jag se honom på nära håll och behöva vistas under samma tak. Dels så kommer jag trots allt, trots honom att vara på plats vilket jag verkligen vill. Att bara närvara via videolänk är inte att föredra när det kommer till att man vill få med sig nämndemän och ordföranden. Det är alltid så mycket enklare att få fram vad man behöver när man är på plats därav tackade jag själv nej till just videolänk. Fan heller att han ska få skrämma bort mig från förhandlingen!
 
Annars? Jo då det går väl antar jag. Lite distraktion, lite uppmärksamhet och en hel del hjärtemojisar så känner jag att jag lever, duger och är precis så bra som jag alltid har varit även om jag kanske lyckats glömma det för ett tag med all skit som kastats över mig. Tack du underbara man för att du fått mig att le så många gånger nu! Hoppas på många fler leenden och att få se dina underbara ögon ännu fler gånger…
 
 
 
 
Men jag HAR fått nog! Nästa dumjävel som försöker ge sig på mina barn kan härmed känna sig jävligt varnad för den fan lär hoppas på en snabb död när jag får fatt i honom! 
 
 
 
Oh please bitch, just piss me off again... Just attac my kids again... Oh, I will fuck you over! 
Anonym

Kan skicka en påse med kackerlackor som dom kan äta levande till sitt Gevalium och dopa dom i koks så blir det race i kistan.
Annat är det på min sten i havet.
Didja❤️, Simone ❤️, Kevin❤️ & Max ❤️ NiiiiiiinaAaa väntar på er alla.
Även Joppe ska få lördagsgodis.
Älskar er, kram kram från er egen Canaria Mormor.

Love U all❤️❤️❤️❤️

Svar: Åh jag/vi älskar dig!!! ❤❤❤ Galna kärring ❤❤❤ Du är bäst!!! ❤❤❤
Linda

Maria

Hej.
Har läst massor på din blogg nu och det gör så ont i mig att läsa hur barn och familjer görs sönder på detta vis. Sen finns det barn som misshandlas och som ingen bryr sig om. Jag är uppväxt med m7sshandel. Soc var hemma hos oss en gång, mamma skrämde iväg dom med sin ilska så dom åkte därifrån och aldrig kom tillbaka mer. Jag fick fortsätta vara i den misshabdeln. Ingen såg mig. Ingen brydde sig.
Skräcktjänsten är ett väldigt talande ord på den myndigheten. Jag har fått bra hjälp därifrån som vuxen men när jag var barn lös dom med sin frånvaro. Jag är fortfarande trasig. Antingen gör dom som i mitt fall, gör sönder människor genom sin blotta frånvaro. Eller så gör dom som i ditt fall, förstör människor genom sin närvaro och ingripande
Du verkar ha underbara barn och dom är värda att käm9a för. Du är en underbar mamma som fortsätter kriga. Glöm inte det! ❤
By the way....Du skriver så bra. Du har inte funderat på att skriva en bok? Nåt att tänka på 🥰
Du känner inte mig men skickar dig massa kramar ändå ❤❤❤❤❤

Svar: Tusen tack för dina vänliga ord du underbara främmande människa!! ❤❤❤
Linda

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress