När den opartiske blir uppenbart partisk är det då något som hände plötsligt eller har det varit hela tiden då eller är det bara för att det till slut blev för svårt att dölja.

Personligen kan jag tycka att det finns tillfällen då man bara inte får vara partisk. Som polis i en polisutredning exempelvis. Det skulle ju kunna sluta i katastrof för individen som utsätts. Eller som inhyrd konsult till ett socialkontor. Där man har som uppgift att ha hand om allt ifrån umgängen till utredningar. Där blir också katastrofen ett faktum. Både för den ena föräldern och för barnen som de faktiskt ska värna om.

 
 
I'm not here to fit into your world
I'm here to make my own!

 

I mitt fall så är jag van vid att myndigheter är partiska. Blev nästan imponerad av hur vår konsult verkade stå över sånt till en början. Men han kunde inte hålla sig hur länge som helst. Hans arbetsgivare och gamla meriter från min sida vann till sist. Föga förvånande dock. Snarare ganska så väntat. Sen måste jag säga att jag upplevde det som om han tog det personligt när mina tjejer valde att försvinna. Smått otrevlig och extremt kort i tonen vart han efter det. Men vad hade han väntat sig? Att de bara skulle sitta och vänta på att han eller hans hejdukar skulle komma och slita dem ifrån familjen igen? Vet att jag vid ett samtal med honom strax efter att de försvann tänkte att om han skött sitt jobb bättre och värnat om barnen istället för sin arbetsgivare och sitt bankkonto så hade mina tjejer fortfarande varit kvar. Så jag tyckte snarare att det var jag som borde vara arg på honom istället för att han skulle anse sig ha rätt att vara arg på mig för att han misslyckats både med sin uppgift att se till barnens bästa och sedan misslyckats enligt sin arbetsgivare när han gick bet på att kidnappa dom med hjälp av hejdukar och poliser.  

Nope, tyvärr lilla konsult men de lär sig av sina erfarenheter med skräcktjänsten. De vet att ni inte är att lita på. De vet att ni stjälper istället för att hjälpa. Detta har ni lärt dom! Inte jag! Ni! De vet av erfarenhet att ni ljuger dom rakt upp i ansiktet. Och ni gjorde det igen denna gång med Måne. Hon genomskådade er direkt.  

 
Min lilla fraggelsnörpa har det ganska så bra där hon är 💖
men jag saknar henne så jag håller på att bli tokig!
En del klagomål över att hon inte längre kommer åt svt och annat trots att hennes mobil är Svensk... Jag försökte förklara att det handlar om vart mobilen befinner sig, inte vartifrån den kommer. Fick en fnysning till svar 😂

 

Ett tungt skäl till deras LVU om man ska gå efter vad som sägs i rätten och när man läser domen är mina känslor inför socialtjänsten. Men jag tror att de missuppfattat detta ganska så rejält. Visst anser jag att myndigheten inte förändrats något sedan ni kallade er för barnavårdsnämnden och jag anser även att många saker skulle behöva uppdateras inom denna skitiga myndighet. För om ni hade skött ert jobb och gett fan i fulspelet som ni ägnar er åt så kanske ni hade kunnat göra mer utav den allmännytta som ni är avsedda att göra. Ni har missuppfattat det om ni tror att jag hatar allt och alla bara för att de jobbar på socialförvaltningen. Min avsky sträcker sig inte till hela myndigheten. Min avsky stannar vid individen för det mesta. Men skulle bli ännu mer fel enliigt mig om jag istället för att hacka på "soc." började hacka på de enskilda individerna... Så ofta uttrycker jag mig i en generell samlingsform av ordet "soc"... 

För myndigheten som sådan behövs tyvärr även om det är sällsynt att de gör rätt och mer vanligt att de förstör både familjer och barn. Men tillbaka till vilka mina känslor faktiskt innefattar. Det är ruttna avdelningschefer som blir påkomna med fusk och bedrägerier i en kommun bara för att direkt efter att han fått gå får ett nytt jobb i nästa kommun (vilket i detta fall var Tjörns kommun som anställde skiten). Det är socialsekreterare som blandar in personliga värderingar och som påverkar saker i utredningar (eller helt enkelt inte gör någon utredning alls utan bara skriver vad fan de vill) för att rätten ska döma till deras fördel oavsett hur mycket skada detta gör. Det gäller konsulter som trots att de ser alla tjänstefel som begåtts och fortfarande begås är för fega och för intresserade av fortsatta uppdrag så de håller käften och låtsas att inget se. Min avsky, mitt förakt och mitt hat riktas mot enskilda individer inom denna myndighet som tyvärr är så smutsig och skitig och har på tok för lite folk i organisationen som är rättskaffens och som vågar att stå upp för lagar och regler och rätt och fel. Jag har stött på några få under årens lopp som har stått på sig inför chefer. Såna som inte varit mer måna om sitt internrykte än för vad som är rätt. Men de har varit få. Å andra sidan så är det bara några kommuner som jag haft erfarenhet utav. Men visst fylls man av hat när en myndighet sköts så illa och istället för att göra nytta verkar ägna sig helhjärtat åt att förstöra familjer hellre än att hjälpa dom! 

Som konsult så tjänar man för mycket pengar. I alla fall om man äger sin egen konsultfirma så inga mellanhänder snor åt sig all vinst. Och det är väl klart att de då går i chefernas koppel. För de vill ju få vara kvar. De vill hellre få nya uppdrag än att de ska få ett rykte om sig att gå emot den organisation som gör deras bankkonto fett. Vi har haft en hel drös av konsulter och jag får nog säga att det är en stor skillnad när det kommer till de som själva äger sin firma och de som är anställda inom något konsultföretag. Men att jag skulle hata alla som jobbar på soc. är ju en ganska absurd sak. Eller kanske menar de (utan att de har preciserat det så) att jag hatar alla som jobbar som barnutredare? Oavsett så har de fel. Vi har haft riktigt bra barnutredare ibland. Inte så ofta dock. Barnens gudföräldrar är barnutredare och jag älskar dom båda två! En av våra gamla konsulter som vi hade för runt 10 år sedan har jag fortfarande kontakt med och han är nog den enda på jorden som Didja litar blint på. Varför? Jo, för att där andra har ljugit för henne så var han ärlig. Där andra skadade så försökte han att laga. Han mötte henne på hennes nivå. Han lät henne komma till honom. Han väntade in henne tills hon var redo istället för att tvinga sig på genom hot. Vi pratar fortfarande med värme i rösten om en kvinna som vi gärna kallade för ”tanten”. En helt underbar kvinna som var konsult åt oss inte långt innan vår flytt till Canaria -16. Så att jag hatar alla? Nej, där har de fel. Att jag anser att många som arbetar inom soc. är på helt fel ställe? Jepp! Hoppas jag att karma kommer att knacka på deras dörr? Jajamensan! Önskar jag att de får gå igenom samma sak med att förlora sina barn och leva med samma oro, ångest och saknad som mig? Utan tvekan!

 

 
 

 

Något jag ofta får höra från socialtjänstens håll och vet att det även nämndes i domen, är att i vart fall Simone skulle haft svårt att försvinna utomlands utan min medverkan. Jag suckar lika trött varje gång. De glömmer som alltid att de själva har bäddat för detta genom sitt agerande och att Didja har släkt som mer än gärna hjälper henne om och när hon behöver. Och vill hon då ha med sig sin lillasyster för att rädda henne också så är det knappast något hinder. Och de behöver inte mig för att göra detta. Inte alls. Inte ens det minsta lilla. Jag informerade soc. om att de försvunnit. Jag informerade om vart de befann sig. Jag informerade om att de tagit sina pass med sig. Men soc. valde att inget göra. Och när tjejerna sedan flydde över landgränsen så läggs detta ändå på mig. Jag kan ju tycka att det är skevt men det tycker jag mycket utav soc. agerande är. I min värld så är tjejernas agerande ett direkt resultat utav vad soc. gör.

Som exempelvis det här med Didjas barnbidrag… De skulle ha skickat in ett papper när hennes LVU hävdes så att barnbidraget skulle gå till mig och inte till Tjörns kommun. Men detta var för komplicerat för en kommun med en illa skött administration antar jag eftersom det fortfarande inte blivit gjort. Istället kom de med lögner och förvridna sanningar till försäkringskassan, vilket lett till att det tagit nästan ett år av utredning från f-kassan för att jag och tjejerna ska få svensk socialförsäkringstillhörighet. Så i nästan ett år har jag inte fått så mycket som en krona från f-kassan trots att barnen bott hos mig. Medan Tjörns kommun fått utbetalningen varje månad istället.

Men att skicka in papper så att jag ska förlora mina skyddade personuppgifter det gick fort det. Bara där tycker jag att man ser hur de jobbar. Man skulle nästan kunna tro att de gör det och hoppas på att svinet till ex ska komma och avsluta vad han påbörjat. Alltid stjälpa! Aldrig hjälpa! Nästan så man skulle kunna säga att det är vad ifo på Tjörns kommun har som motto och ledord. Men tyvärr gick de bet om de tror att vi kommer att ta skada av att vår adress blir synlig. Tjejerna är långt bort och i tryggt förvar och själv har jag inte bott i västra frölunda sedan början av året. Så där kan man leta bäst man vill efter oss utan någon framgång. Jag bor på hemlig ort med ett bra skydd (min blivande make är inte den lättaste att ta sig förbi haha) och dessutom är jag runt och far hela tiden och är sällan på samma plats någon längre stund just nu. Samtidigt som allt detta med min familj händer så ska jag ju göra vad jag kan för att bygga upp en tillvaro vid sidan av så det är mycket som ska ordnas. I förrgår var jag i landskrona, igår i Heby... idag Sala och imorgon Tierp och dagen efter det någon helt annanstans innan det är dags att åka hemåt igen. Så den som söker min ytterdörr får ett smärre projekt att bita i.

 

 
 
Heby bara måste vara "byn som Gud glömde" 😂

 

Min advokat suckade och sa nej, snälla skriv ingenting! Jag frågade om det skulle underlätta om jag skrev snälla saker om dom. Eftersom de tar mycket härifrån för att använda emot mig under förhandlingar. Till min stackars advokats förtret är jag bara så jävla kass på att hålla käften när jag och mina barn blir trampade på om och om igen utav myndigheter. Den advokat som soc. använder sig väldigt mycket utav vad som skrivs på min blogg och min instagram. På något ställe så frågar jag lite filosofiskt ”om idag är dagen då jag tappar det och tar med mig ett automatvapen till kommunhuset.” Då bör man ha i åtanke att jag befann mig ca 500 mil bort i ett annat land, på en ö strax utanför Afrikas sydkust… Så inte sådär väldigt troligt att det skulle ske. Utan det var mer en filosofisk tanke och även ett uttryck av förståelse för de som faktiskt tappar allt vett och sans och gör det mest skeva saker. För man drivs långt över de gränser som borde få vara tillåtna när myndigheter spelar fult och själva bryter mot de flesta regler. Deras advokat påpekar gärna att de har polisanmält dessa ”hot”. Jag själv börjar tröttna på att försvara och förklara. Antingen är de dumma i huvudet och tror på fullaste allvar att jag på något magiskt vis skulle uppenbara mig på svensk mark genom att bara slå ihop klackarna tre gånger eller så (mer troligt) letar de bara efter allt de kan hugga det minsta lilla på. 

Inte många dagar kvar tills Kevin fyller 10 år. Det blir andra gången jag missar en födelsedag pga. soc. Förra var Maxens sjuårsdag. Inte så mycket som ett samtal fick jag då. Och tvivlar på att det blir annorlunda denna gång. Nope, istället så ägnar sig soc./konsulter, familjehemmet och svinet jag varit gift med och som påstår sig vara pappa till pojken att utsätta honom för skitsnack och färga honom emot mig. Men sanningen kommer att bita dom alla i arslet så småningom. Men fram till dess så utsätter dom min prins för föräldrapåverkan till den milda grad att jag skulle bli förvånad om han inte får PAS-skador (parental alienation syndrom även kallad föräldraalienation). Men det blir väl bara ytterligare en sak för oss att bli av med när han kommer hem igen. Att familjehemmen snackar skit betvivlar jag inte för en sekund. Speciellt inte efter att jag tidigare fått bekräftat från båda konsulterna att Maxens familjehem blivit färgat av dels skit de fått höra från soc. samt consulida som har personal inom det familjehemsföretaget (Spindeln som från början även hade Simone och Kevin som båda for illa i sina familjer) som denna familjen tillhör, men att de även fått höra skit från Kevins familjehem när han tilläts hälsa på sin bror fast utan att soc. eller konsulter var med utan familjehemmen fick sköta detta själva. Under all kritik enligt mig. Och självklart så lämnar det ett stort utrymme för skitsnack. Så under dessa månader när Kevin inte fått ha någon kontakt med mig officiellt utan bara har kunnat ringa mig någon gång ibland i smyg så har jag märkt en tydlig förändring hos honom. Men det blir som sagt något att jobba med när han kommer hem igen. Och då kommer han att förstå samma saker som mina tjejer redan insett… Tyvärr…

 

 
 
Mina prinsar som små minifragglar 💖
 
 
 
 

Jag skulle ha åkt ner till tjejerna för ett par dagar sen men trots att jag lyckades sist så gick jag bet denna gången. Jobbigt som fan att vara ifrån dom så här länge men läget i världen ger mig inte så mycket val. Så jag stoppar huvudet i sanden och gör mitt bästa för att undvika att gå under av saknaden av tjejerna och oron och saknaden av pojkarna. Väntar någon vecka och ansöker sedan igen om tillstånd att få åka ner och fram till dess att det blir beviljat så lever jag på tjejernas videosamtal varje kväll.

 

 
💖Även Didja ser rätt så välmående ut när vi pratar💖
Försökte locka hem henne men fick ett tvärt nej!
Hon är inte alls öppen för den typen av samtal...
Hon var mer för att berätta att de snart skulle få börja gå ut igen och då skulle de tydligen till stranden. Ja, vad ska jag säga... denna mamman väntar ivrigt på lite nya foton! 

 

 

 
Ett poppisställe för Didja är skyttebanan just nu. För de som inte själva varit på varmare ställen så har de kanske missat det faktum att det inte alls är varmt inomhus. Skyttebanan ägs av en Tysk som tydligen är lika frusen som oss och har installerat ett element till Didjas stora lycka 😂 
Denna fraggel är en grym skytt!! 

 

En annan sak som verkar ha stört soc./konsulter att jag skrivit är att jag och fragglarna snart kommer att vara tillsammans igen. Att jag har en plan! Att jag kommer att vinna. Varför detta skulle störa vet jag inte om det inte är för det enkla faktum att de är rädda för att jag har rätt. Advokaten ville under senaste förhandlingen att jag skulle förklara vad denna plan var. Jag ville inte avslöja alla mina ess och förenklade det väldigt mycket när jag sa att min advokat är min plan. Ingen lögn alls men en väldigt förenklad förklaring. Svårt att vägra svara på frågor när man sitter i rättssalen. Men mer än så kommer jag inte att avslöja för dom. Som tur var så nöjde de sig med mitt svar och viftade bort det hela genom att verka tycka att det var löjligt. Själv tycker jag att det hade varit löjligt att avslöja allt innan jag är redo. Detta är en felfri plan som bara inte kan misslyckas och med min advokats hjälp så kommer den att ge mig alla mina barn tillbaka. Men tills jag är redo så behåller jag detaljerna för mig själv och några få betrodda som bistår mig i mina planer.

 

 
Här sitter vi en del jag och Joppe och det är här jag berättar om alla planer och om vad som kommer att hända... Han verkar vara nöjd med vad han har fått höra 😘

 

Något som var annorlunda i denna förhandlingen var att jag har ändrat en del av min inställning. Innan så har jag varit emot all form av insats som sker utanför familjen. Ville att vi skulle hållas ihop till varje pris. Men det var innan jag insett att ”till varje pris” kunde innebära ett pris som var för högt för mig att betala. Mina barn kommer till skada när de är nära mig. Inte utav mig utan av svinet till ex. Först en knivhuggning och senare en misshandel. Så länge de är med mig och situationen är som den är så kan jag inte ha dom boendes hos mig hur gärna jag än vill ha dom nära. Jag kan inte utsätta dom för den faran som vi lever med när soc. gör allt för att vi ska exponeras och svinet till ex har gett sig fan på att skada oss. Detta var ett beslut jag tog medan jag var kvar i Borås och tjejerna visste om det. Och det var även en bidragande faktor till att de försvann. De ville verkligen inte hamna i klorna på skräcktjänsten. Själv ansåg jag mig inte ha några andra val. Anser mig fortfarande inte ha några andra val. Men tjejerna såg en egen utväg och smet. Nu är de där de är och de är trygga vilket för mig alltid kommer att vara prio ett. Dessutom mycket tryggare än vad de hade varit om soc. hade haft dom. För att inte tala om att deras psykiska hälsa inte tar samma skada som de hade gjort om de hade haft dom. Istället mår de under omständigheterna ganska bra. De saknar sina bröder fruktansvärt men det hade de gjort oavsett. De saknar mig och Joppe, men det hade de också gjort oavsett. Men för övrigt så mår de riktigt bra. De har det riktigt bra. Och de är inte fast i en statlig barnhandel där människor bara ser dom som en fet inkomst som de kan behandla som skit…

 

 
 
Saknar 💔 Längtar
 
 
 
Alla vardagsminnen som nu går förlorade...  💔
 
 
 

 

Men jag saknar. Jag längtar. Jag längtar efter dagar som varit. Jag längtar efter dagar som kommer att komma. Jag längtar efter dagar med slappande vid poolen. Jag längtar efter de ibland stressiga och smått hysteriska och ibland mysiga och lugna tidiga skolmorgonar vi hade och kommer att ha igen. Jag längtar efter tvättkorgar som fylls snabbare än vad jag hinner tömma dom. Jag längtar efter att svära över legobitar som blir intrampade i mina fötter när jag försöker smyga lite tyst på kvällen. Jag längtar efter god natt pussar och myströtta små fragglar. Jag längtar efter dagar som inte är fyllda av smärta, oro, saknad och ångest över spilld tid som vi aldrig får tillbaka. Jag längtar efter en avslappnad vardag när jag åter har den ena idén efter den andra att hitta på och försöka få till. Jag längtar efter dagar med timmar av olika test och experiment vid spisen som lämnar mig med en disk utan dess like och nöjda fragglar som fått smaka på allt möjligt gott. Jag längtar efter dagar då inredning återigen är något som tar för mycket både på ekonomin och på min tid men som förgyller min redan guldkantade vardag. Jag längtar efter allt jag hade och som jag förvisso värdesatte men ändå tog för givet. Jag längtar efter små barnhänder i mina, små lätta ljud av fraggelfötter som kommer tassande på natten. Jag längtar. Jag längtar efter det som var. Jag längtar efter vad som kommer att komma. Men för varje dag som jag längtar och väntar så förlorar vi ytterligare en dag. Vi förlorar en dag som aldrig går att ersätta. En dag som aldrig kommer tillbaka. Vi förlorar alla de skratt, upplevelser och minnen som aldrig på något vis går att ersätta. Det är så många skratt. Så många kramar. Så många minnen. Det är så mycket som vi aldrig kan få tillbaka. Och det plågar mig mer än jag kan beskriva. 

 

 
Längtar hem...