Såklart att det måste vara det obligatoriska fotot också :) <3 

 

 

Efter att ha tittat på klockan en kvart innan den skulle ringa för att väcka mig så kunde jag inte annat än att konstatera att det var nog lika bra att ge upp det där med att sova. Kändes så där lagom lönt att somna då. Så istället la jag mig på rygg och gick igenom den kommande dagen med avslutningar och annat i tankarna. Sen somnade jag såklart och var som en död sill när klockan pep med sin elaka signal (i själva verket så piper den inte och absolut inte elakt även om jag tycker det vissa mornar haha). Det var bara att sega sig upp och få alla fragglarna matade, tvättade och iordninggjorda för att sedan ge oss iväg till bussen.

Bortsett från att Maxen som fick sin stackars mamma att jaga honom från början till slut, då han inte ville något annat än att ta över scenen med mikrofon och allt, så var det en riktigt lugn avslutning ändå. Mina fragglar har ofta för vana att bli lite för uppjagade när det är mycket folk och ”kuligheter” på gång som Kevin så ofta säger. Alla var de så fina och ovanligt snälla och artiga. Det är så skönt numera när saker och ting bara faller så rätt utan att det ska ha utkämpats ett smärre världskrig innan. Helt underbart känns det faktiskt.

 
Här har vi Maxen som gör sitt bästa för att smita iväg från mig utan att ha en aning om att Didja står på motsatt sida...
 
 

Kevin frågade mig på bussen hem varför jag såg så glad ut. Jag svarade honom att det är för att jag ÄR glad! Jag är glad och tacksam över att ha så goa och fina fragglar!! Varpå han skakade på huvudet och inte tyckte att det var något att se så glad ut för. Sen satt han tyst en liten stund innan han säger att han kände samma sak eftersom han ”lyckades komma in i just min mage så att han fick mig till mamma.” Vilket fick mig att pussa lite extra på honom och skina ännu mer som en sol. Strax efter att vi gått av bussen så säger han plötsligt att ”det var en jäkla tur att det var mig han fick för tänk om han hade fått någon han inte kände…” Lille pojk, vilka tankar och funderingar du har. Vissa kommentarer han kan komma med kan få mig att vika mig dubbel av skratt inombords, andra får mig att bara älska honom ännu mer intensivt och andra får mitt hjärta att nästan gå i tusen bitar.

 

 
Här lyckades han smita en liten stund.. Det är vid såna här tillfällen jag kan sakna ängås! Där var Max hej och du med allt och alla och alla hade lite överseende med Maxen när han smiter iväg och vill sitta med de andra barnen och liknande. 

 

Sedan hade dagen sin gilla gång. Jag och Maxen var ute ett tag i ett par omgångar. Fragglarna var inte på fritids idag så Kevin gick här och vankade tills hans kompis Ola kom hem. Kevin och Ola… Ler och långhalm… Jäkla satongar! Och underbara små skatter! Ola kom hem och Kevin var genast på hans trapp. Bara 2 timmar senare så står Olas pappa på min trapp… Kevin och Ola hade smugit ner i källaren i deras hus och lekt med färgburkar de hittat där. Stora färgburkar! Mycket färg! Och nu låg all färg på golvet… Och i resten av huset eftersom de sprungit omkring som galningar efteråt… Jäkla satongar!

Men men, mer än halva dagen var ändå otroligt lyckad så jag försöker att fokusera på den känslan istället nu när alla sover och jag ska sätta mig med lite försenat pappersarbete.  

 

 
Mitt lilla hjärta

 

Och just det, jag blev lite förvånad när jag fick paket idag. Från wish. Men ja har ju inte beställt något… När jag öppnade det så stod det att det var en gåva från ett av de företag som jag handlat mycket från tidigare. Och gissa om den gåvan gick hem! Det är en silikontopp med pip på, för att trä på vilken mugg eller glas som helst. Maxen drack helt otroligt bra ur den så nu ska jag bara vänta lite till för att se om han kommer att bita av pipen och därmed sabba typ hela funktionen eller om han kan hålla tänderna i styr. För om denna funkar i slutet av veckan så är det jag som kontaktar företaget med anledning av en order med fler av dessa ”lock”. Så jävla bra bara!! 

 

 
 
Min vackra dotter!
 
 
Älskar dig mer än du någonsin kan förstå!!
 
 
Finare får man leta länge efter och även då är jag tveksam till att man skulle lyckas
 
 
 
Miniprinsen hittade sig en mössa, en hatt och ett par gummistövlar så då var det ju självklart att han skulle ut och klippa gräs
 
 
 
 
Fina lilla Joppe på bussen på väg till fritids för att hämta hem Kevin
 
 
 
 
Och om pappa ska bygga studsmatta så är det väl självklart att Maxen är på plats för att erbjuda sin hjälp
 
Kan inte säga annat än att jag haft en riktigt bra dag trots håravfall, energibrist och ett allmänt kasst mående!! Tack och lov för min fina familj! Allting går inte att sätta ord på... Kärleken jag har för er är en av dessa saker..!
 
 
Och så var det den dagliga påminnelsen om att hjälpa mig vinna tävlingen om att få designa min polkagris. Har du inte redan gjort det så snälla klicka HÄR för att komma till mitt tävlingsbidrag så att du kan trycka på det lilla men ack så betydelsefulla hjärtat längst ner i det inlägget. Ja, du får så klart gärna trycka på alla hjärtan efter att du läst, så vet jag att du var här :)

Jag försöker verkligen! Försöker att knata på som om allt är som vanligt. Försöker orka med allt som vanligt. Jag gör så gott jag kan för att sjukhusbesök, mediciner och allmänt kasst mående inte ska komma i vägen för vår vardag men det är så svårt. För jag orkar ingenting. Min kropp orkar ingenting. Om jag har varit det minsta aktiv en dag så tar det mig flera dagar då jag behöver vila och ta igen mig för att försöka återfå lite ork och energi igen. Känner mig som en urvriden, snuskig gammal disktrasa! Legat på soffan större delen av veckan och har inte gjort många knop. Så glad och tacksam över att jag hann få in rutiner i vår nya vardag innan jag blev så här dålig. Det gör mina och fragglarnas dagar så mycket enklare och allt flyter på rätt så bra.

 

Men nu ska de rutinerna snart ändras.. SUCK! För det är ju en ny utredning som ska göras. Den 12 eller kanske den 13 i raden. Är faktiskt inte säker. Tappat räkningen under åren med utredningar som passerat. Första gången de kom med utredningar så hade jag inte ens hunnit få några barn. Då var jag fortfarande i 3 månaden och de ansåg inte att jag med mitt förflutna skulle bli en lämplig förälder… Hur fan man kan vara så säker på min bristande föräldraförmåga redan innan jag ens hade några barn övergår mitt förstånd! Trött som fan på dom men kan inte göra annat än att öppna min dörr och släppa in totala främlingar till att tycka och tänka om allt som är vårat privata.

Det som stör mig mest är den totalitära makt som socialtjänsten besitter. Det är de ensamma om i vårt skeva lilla myndighetssamhälle. Varken polis eller andra instanser har samma makt som just denna myndighet.

Det spelar ingen roll att socialstyrelsen (eller IVO som det heter nu) har varit inne och prickat dom, haft synpunkter på felaktigt gjorda utredningar, att media har skrivit om vårt ärende… Inget spelar någon roll! För när deras klubba har fallit så finns där inte längre några kryphål eller ens något andningshål. Utan mitt ombud som följt mig under årens lopp så hade vår familj gått under. Stupat under socialtjänstens grymma och ack så åsiktspåverkade klubba. Vi kommer alltid att känna tacksamhet till denne man!

 

I vilket fall så är det som sagt en ny utredning som ska göras. Varför? Jo för att de fått in en orosanmälan. I den står det mer eller mindre att jag har cancer som jag på Gran Canaria bl.a. har behandlat med thc. Samt att Kevin ibland slåss. That’s it! Nu har de i efterhand lagt till en ytterligare en för dom mycket oroande punkt. Min blogg!! Varför? Jo för att i bloggen så är jag öppen och ärlig med att jag och Tobbe är för en legalisering utav thc. Och tänk om det skulle nå våra barns kompisars föräldrar!?! Inte att vi har en cannabis klubb (där vi skrivit under bland annat encods regler som säger att vi SKA jobba aktivt för en legalisering, vilket vi dock inte gör för tillfället pga. sjukdom och annat elände), inte heller att vi har använt oss av thc utan oron gäller att vi är öppna med att vi är för en legalisering… Men snälla… Trött blir jag! Som fan faktiskt!

Så 3 dagar i veckan i ett par timmar åt gången de kommande månaderna så ska jag nu behöva ändra på barnens fritids scheman och deras andra aktiviteter för att de ska vara hemma och klättra på väggarna så att socialförvaltningen kan observera oss alla tillsammans. Spelar väl mindre roll att barnen är uppsatta på fritids trots att det är sommarlov eftersom jag inte orkar så mycket och behöver lite extra vila mellan mina behandlingar. Dessutom så lämnade de bara sitt lilla schema där alla dagar och tider står, inte att de tillsammans med mig kunde boka in tiderna. Vilket innebär att en hel del i min kalender måste bokas om. Det är ett jäkla krångel att boka om mina sjukhustider eftersom de alla hänger ihop med varandra. Bokar jag om ett besök så brukar det bli att även de två-tre nästföljande besöken också behöver bokas om. Och för varje ombokning så suckar min bröstsköterska högt. Varför? Jo för att varje ombokning så skjuts min operation upp ytterligare lite till. För att inte tala om Maxens alla tider som dräller in i fulla lass just nu. Det är allt från kardiologen, ortopeden, ögonmottagningen, ÖNH till barnhabiliteringens alla olika tideer med sjukgymnast, arbetsterapuet och annat jox. Så vad ska jag boka om? Vad ska avbokas för att skjutas på framtiden? Tanken på att boka om med socialförvaltningen känns lagom lockande. För att bokar jag om med socialförvaltningen så blir det genast antecknat i våra papper att jag är krånglig, inte samarbetsvillig eller något annat dumt. Lite grann kan funka men det är ju inte att rekomendera... kan jag säga med en stor mängd erfarenhet! 

Känner mig låst. Känner mig bakbunden. Känner mig bittrare som människa. Känner mig väldigt, väldigt liten och ensam gentemot den totalitära makt som kan styra hela livet för min familj beroende på olika främlingars egna tyckande och tänkande.

Bävar för den kommande tiden som kommer att kräva så mycket mer energi än vad jag har. Nu kommer det inte att bli någon vilodag efter cytostatika kurerna utan nu ska alla barnen vara hemma på socialförvaltningens order så att de kan komma hit och observera oss. Och vem kan ligga som död på soffan med 4 vilda fragglar hemma? Och vem vågar ligga som död på soffan när det finns observerande ögon på sig? Nope, det är nog bara att inse att denna lilla cancer resan helt plötsligt blev en sisådär sjuttio gånger värre typ! Fan också rent ut sagt! Hur ska jag hinna? Hur ska jag orka? Eller är det deras tanke att jag inte ska orka..? Då har de tagit fel på person!! Nog för att jag i skrivande stund inte vet hur jag ska orka men jag vet dock att jag orkar! Även där talar jag av en stor mängd erfarenhet..! Jag klarar nämnligen i stort sett allt som jag ger mig fan på att klara!! Så tji fick ni om det är vad ni är ute efter!  Men det kommer att ta styggt på min energinivå... 

 

 
hahaha Pappa får visst inte vara med på Maxens selfie
 
 

Tobbe har varit den aktiva under min soffliggarvecka. Han har varit med Maxen in till Stenungssund och lekt medan de andra var i skolan för att ge mig en heldag av min favorit syssla nu för tiden, -  ligga som död på soffan och dessutom i tystnad!! Inte helt fel faktiskt om jag får säga det haha Annars har det varit mycket tälja för hans del eftersom det är en av Kevins favvogrejer att göra just nu. Smörknivar och svärd blir det på löpande band när han sitter med sina nya fina knivar som är han omåttligt stolt över. Men i brist på bildbevis utav detta då mamman oftast flyr när det är tälja, skog och annat som hör småkryp till så bjuder jag på några kort från Tobbe och Maxens lek i Stenungsund. 

 

Just det.. På tal om något helt annat.. Du har väl röstat? I tävlingen.. Tryckt på hjärtat i förra inlägget så att jag har en chans att vinna med mina awaerness-stänger... Om inte så hittar du inlägget HÄR så det är bara att klicka så jag kan vinna :) 

 

 
Hade han kunnat ta med sig denna larv hem så hade han utan tvekan gjort det. Han älskar den! 
 
 
Får ju inte vara dum... Får man inte klättra upp i tornet för att åka kana för att man har elaka föräldrar som hävdar att just denna är för hög och till för de äldre barnen... ja då får man helt enkelt försöka krypa upp för kanan istället...
 
 
Skadar ju inte heller att ragga upp en kompis så att denna kan agera som stötdämpning när man glider ner igen...