Har begärt ett faderskapstest på Kevin. För min blivande ex-make är inte biologisk pappa till honom. Och nu får det vara slut på dumheter! Nu har han kommit på ett nytt sätt att straffa mig. Fortfarande genom barnen men nu försöker han att göra det via soc. Genom att vilja ha fragglarna placerade. Allt för att jävlas med mig, kosta vad det kosta vill. Hur man kan göra så mot någon liten är för mig helt oförståeligt. Att dessutom göra så mot Maxen är bara vidrigt för han vet om hur mycket det skadar honom. För varje dag så skadar det honom och han vet så väl om det.

 

 
Älskade vilda lilla fraggel... Jag älskar dig så otroligt mycket och saknar dig mer än du någonsin kommer att förstå! Det vore lättare att leva utan hjärta i kroppen! 
 
 
Nyårsafton för vad som känns som tusen år sedan... Min lilla fraggel började helt klart bli trött men han höll sig vaken i väntan på fyrverkerierna! 
 
 

Blivande ex-maken var ju med oss ett tag på Gran Canaria och jag hade ett helvete med att bli av med honom. Vet inte hur många gånger jag gråtit för vänner i telefon över att jag inte lyckades få honom ur huset. Barnens adoptivmormor kom titt som tätt för att se så jag inte var sönderslagen. Svarade jag inte i telefon när hon ringde så kom hon dessutom med förstärkning med sig bara utifall att... Kändes som att flyttas tillbaka i tiden när jag gick igenom bilder och tidigare anteckningar. All ångest kom som ett brev på posten. Känslan av maktlöshet, att vara försvarslös och att inget kunna göra eller förändra. Minnen av hur det är att ständigt gå på äggskal. Minnen av hårda knytnävar, svidande örfilar och psykisk terror. Men det är bara att svälja. Igen. Snart kvävs jag. Eller spyr. Eller exploderar. Måtte jag inte explodera.

 

 
Första gången är svår att glömma. Hade dock glömt att jag hade bilden kvar... 
 
 
Men det finns många bilder... Från alla år sedan hans alkoholintag blev ett problem...
 
 
 
 
Förlåt om jag tog lite för hårt sa han senare samma kväll som dessa blåmärken blev till... Lite för hårt??
 
 
12-13 mars var ett par jobbiga dagar...
 

 

Okey få se här nu... Så nästa fredag är det LVU förhandling. Då ska vi upp i förvaltningsrätten och bråka om det ska eller inte ska vara LVU. Men det spelar väl på ett sätt inte lika stor roll som det gjorde för några dagar sen. För fragglarna kommer ändå hem. Fast om vi förlorar så blir det då LVU i hemmet till en början fattade jag det som. Eller kanske bara på några? Eller alla utom en. Äh, det är snurrigt. Sen är väl frågan om det är LVU nr1 eller nr 2... Det är ju som ett dåligt skämt. Det är så illa skött så hälften kunde vara nog.

 

I förrgår hade vi möte. Jag, konsulterna och mitt filter. Då fick jag veta att min stora fraggel kommer hem nästa vecka i samband med förhandlingen. Och sedan får jag hem fraggelsnörpan någon/några veckor efter, och sedan kommer fraggelvilden och sist kommer minifraggeln. Jag försökte förklara att de gör fel. Att det är min lilla mini som tar mest skada av att vara isolerad så här. Försökte beskriva honom men fick inte så mycket gehör. Konsult nr 2 verkade inte ha allt för mycket innanför pannbenet. Jag vart lite irriterad när hon vägrade förstå så jag slängde lite ironiskt ur mig frågan om hans ds, autism och övriga diagnoser plötsligt hade gått över... Ja, kanske det svarade hon då lite glatt. Nä men skjut mig nu snälla var min tanke när jag bet ihop och gjorde mitt allt för att behålla mitt påklistrade leende.

 

 
Min underbara skatt 💖

 

Tog upp det här med att Didja blivit misshandlad och hotad av Kevins familjehem. Men de verkade ta ganska lätt på det. Kevin som dessutom hade försökt att gå emellan och som blivit sliten från sin syster och iväg buren skrikandes att de skulle släppa hans syster. Kevin som kommer att kallas till barnahus för förhör där han då ska prata om vad familjehemmet har gjort. Samma familjehem som han redan är rädd för. Samma familjehem som stäms på skadestånd för att ha misshandlat hans syster och där även han kommer att yrka skadestånd då han bevittnat. Samma familjehem som fortfarande har honom kvar. Samma kossa som ljuger om mig och även om Kevin till läkaren när han skulle hälsoundersökas. Jävla fitta är vad hon är! Och hon har min son!! Mitt hat mot denna vidriga alkoholiserade gamla kärring växer för varje minut som han tvingas vara kvar! Förstår inte vad det svåra är i att flytta honom. Det är ju inte som att det inte finns andra. Dessutom förstår jag inte. Fragglarnas adress ska hemlighållas... Detta finns det beslut på. Men nu vet ju jag om adresserna... Så hur kommer det sig att det fortfarande heter att det ska hemlighållas? För som jag förstår det så ska de antingen flyttas eller så ska sekretessen släppas när jag vet. Men han bor kvar. En del av mig vill gå och knacka på deras dörr och tvinga fram en omplacering. Men så har vi förhandlingen nästa vecka... Har liksom inte råd att förlora mer. Så jag står kvar och sväljer. Tänker att jag får bara laga honom extra när han kommer hem sedan.

 

 
💓

 

Så vad händer just nu? Jag väntar på besked ang. faderskapstest. Jag väntar besked efter att konsulterna har varit och träffat fragglarna imorgon på huruvida jag får träffa dom eller inte. Men som jag sa till dom... Maxen kan jag inte träffa även om de säger ja... Det krossar mitt hjärta att säga men jag kan inte. För min del så hade jag varit nästan sjukligt tacksam för bara några minuter med honom. Men för hans skull så kommer varken jag eller hans syskon inte kunna träffa honom föränn den dagen då han ska hem. Det skulle krossa honom och för honom skulle avskedet vara mer plågsamt än vad jag kan tillåta. Han skulle ju gå sönder varje gång. Han... äh jag pallar inte ens skriva om det.

 

 
Älskade lillknott, mamma kommer så fort jag kan 💓

 

 

Men som sagt, blivande ex-maken motsätter sig att jag får hem dom. Vilket soc kan och kommer att köra över om de nu står för vad vi kom överens om i förrgår. Men det kommer att ta tid. Tid som inte Maxen har. Inte Kevin heller med tanke på vad han bor i för jävla skithem. Hon är alkis, känd för att vara hårdhänt mot barn och nu dessutom väntar åtal om misshandel. Han var med och startade upp något jävla skit i Sala där de bor för några år sen och som är något nazistskit. Ja men så jävla lämpliga då?! Dessutom över 50-55 båda två. Kevin hålls inomhus och har minimalt med kontakt med omvärlden. Det kokar i mig när jag tänker på det! Just dessa två var det hur enkelt som helst att gräva fram skit om. Fattar inte hur sånt pack kan få vara familjehem! Men men... I vilket fall så kommer den blivande ex-maken att förlora vårdnaden om Kevin efter faderskapstestet... Då är det ”bara” en fraggel som jag behöver köpa loss. För hans del av vårdnaden är till salu. Betalar jag så skriver han över sin del. Sjuka jävel!!! Men så har han alltid varit skev och sjuk på ett sätt som bara inte är ok!

 

 

 

Satt igår och tittade på gamla bilder. Kom upp några stycken som jag funderade över om jag kanske skulle lämna in till polisen. Han skickar ju bilder ibland. På någon stackars sönderslagen blodig typ som han skriver att han har slagit sönder och samman. Det är ju skickat från honom och det går ju dessutom att spåra... Och dessutom som sagt med ett erkännande till som text... Kanske skulle det sitta bra ihop med alla andra saker han har på sig just nu? Som skattebrott... Bidragsfusk hos f-kassan... Ja listan börjar bli lång... Och nu då ytterligare en misshandel...

 

 
Alla dessa "fina" bilder som han skickar på vad han gör eller har gjort... 

 

Som den som läser säkert märker så har jag inte riktigt hjärnan med mig. Allt är bara så förvirrat och fel. Jag är ju aldrig utan fragglar! Så nu när jag är det så funkar jag inte. Det vart lite lättare när jag fick veta att de kommer hem. Trots om allt skiter sig och jag förlorar nästa fredag så kommer dom hem! Även om de ska plåga Maxen så länge som möjligt... Jävla skit! Försöker få dagarna att gå genom att roa mig med Joppe. För att inte tala om det faktum att jag letar jobb som en dåre. Mycket som ska betalas. Nu drar det ihop sig för inbetalningarna och min mage bara knyter sig vid blotta tanken. Faderskapstest är ju heller inte gratis... Inte heller att köpa loss minifaggeln så jag får ensam vårdnad. Tack vare älskade underbara Inga och Kurt så är den första räkningen betald men många återstår. Så jag behöver mera jobb... Och kanske dessutom även få tummen ur och starta den där insamlingen som jag drar mig för att dra igång. Jobbigt värre om jag ska vara ärlig men men det är som det är.