Nyvaken och förväntansfull. Muffinsfrukost har vi kört i alla år på fragglarnas födelsedagar. Helst vill de ha tårtan redan då men nope, den får allt vänta några timmar till... Vad bjuder ni era små på till frukost på födelsedagen? Hos oss är det svårt eftersom ingen av dom förutom Maxen äter frukost förutom under tvång. Muffins brukar dock alltid funka 4 gånger om året haha
 

Haft en riktigt lyckad födelsedag för Simone idag. Hon saknade T och var lite ledsen när han saknades till tårtan, men allt flöt på bra med folk som ringde och sa grattis och jag visade även upp grattis hälsningar via messenger och instagram för henne och hon sken av lycka. Att faster ringde från England var helt klart pärlan högst upp på toppen.

Simone är en ganska komplicerad liten tjej på sitt vis. Asberger och hennes uppväxtmiljö ihop med hennes egen personlighet gör ibland hennes liv jobbigare än vad det skulle behöva vara. Så liten, skör och bräcklig. Med ett enormt behov av bekräftelse så går hon sönder lite varje gång som de som ska finnas för henne inte finns där. Just nu är det T som är det jobbigaste för henne. Hon har ju vuxit upp med honom som sin pappa och han var även på väg att adoptera henne. Så hon har inte saknat sin biologiska pappa som aldrig funnits i hennes liv eftersom hon haft T istället som har täckt upp överallt. Nu när hon känner att han har ratat henne så har behovet av den biologiska pappan ökat.

Men trots allt som hon känner saknas henne så har hon strålat av lycka hela dagen. Finns inget bättre än att se sina barn stråla. Det får mig att känna mig oövervinnerlig. Det gör mig både stark och svag på samma gång. Det gör mig varm inombords. Det fyller mig med tacksamhet. Deras lycka får mig att sväva fram på små moln av egen lycka. Men det är väl så det är att ha barn… Deras lycka är vår lycka helt enkelt.

Dagen började med den för oss traditionella födelsedagsmuffinsen med tillhörande sång och morgonpaket vilket Maxen älskade. Han klappade händerna och tjoade av denna underbara sak att vakna tidigt och upptäcka allt från muffins till tända ljus och sång.

 

 
Min lilla prins  ❤   älskar upplägget med födelsedags-muffins-frukost haha
 

När de sedan kom hem från skolan så var det dags för tårta och resterande paket. Det är väl där det märks mest att det bara är vi. Bland mängden paket… De flesta barn har ju några fler vuxna i sitt nätverk än vad mina har. Det blir ju liksom inte samma även om jag köper fler paket. Hon hade helst önskat att de hade kommit från fler håll… Men jag gör så gott jag kan med att kompensera men det blir ändå aldrig samma.

 

 
Värken och febern som hänger över mig gjorde att vi gjorde något nytt i år. Vi köpte en färdig tårta. Första gången och det får nog vara sista oxå. Visst var den ok men det dög inte fick jag veta eftersom mina tårtor tydligen slår allt enligt mina fragglar. Så vi återgår nog till våra vanliga rutiner och bakar vår egna nästa gång. 
 
 
Maxen var väldigt nyfiken på paketen som han hade spanat in
 
 
Men han glömde snabbt bort dom för en stund när ljusen tändes och det blev dags för sång nr 2 för dagen
 
 
Så nöjd med att jag lyckades så perfekt med alla paket
 
 
Bara saker från önskelistan ❤ 
 
 
Nya canvastavlor och mer oljefärg var nog höjdpunkten enligt min lilla konstnär 
 

Sedan vart det pizza till middag, allt enligt födelsedagsbarnets önskningar.

Nåja, hon älskade i alla fall allt vi hade köpt och jag och Didja kände oss så där nästan löjligt nöjda med oss själva för att vi hade lyckats hitta de perfekta presenterna. Simone själv vart extra lycklig över sina nya målarsaker att hon genast satte sig vid sitt staffli och började måla. Fick ta ut det från hennes rum annars hade jag aldrig fått henne i säng.

Nu sover alla fragglar sen några timmar tillbaka, dagens städning är klar och allt är förberett inför morgondagen så nu ska jag lägga mig raklång i soffan och glo på någon meningslös serie på dumburken innan jag gör fragglarna sällskap. Fan va skönt det är när man är så där dödstrött i både huvud och kropp samtidigt som man är sååå nöjd med sin dag!

 

Men vill säga tack! Tack till er som ringt eller skickat grattis meddelanden! Det betydde så mycket mer för min fraggelsnörpa än vad ni anar ❤ 

5 år går fort när man har barn. Max fyller 5 år idag. Idag är en grymt lycklig dag. Idag är Maxens dag. Men för 5 år sen såg denna dagen helt annorlunda ut. För mig så var den här dagen för 5 år sedan så fruktansvärd. Allt det där vackra och underbara med att få barn fanns liksom inte alls med i bilden. Jag som inte trodde mig ha några fördomar upptäckte att jag var full utav dom. Jag var då en sån människa som jag idag föraktar.

 

 
Ibland önskar jag att jag kunde gå tillbaka till dagen för 5 år sedan och ta dig i min famn, lukta på ditt hår och bara njuta av att du var min

 

Jag var inte alls förberedd på att det skulle vara något utöver det vanliga med min nya lilla bäbis. Men han var normal och ännu mer därtill. Jag bara kunde inte se det just då.

Jag hör ibland om andra som får barn med down syndrom och det låter nästan alltid likadant. De har inga större problem med att få ett barn med down syndrom men däremot upplever de att deras omgivning har problem med det.

För mig var det helt tvärtom. JAG hade problem medan min omgivning inte kunde förstå vart problemet fanns. Jag kände mig ensammast i världen eftersom ingen kunde förstå min förtvivlan. Ingen kunde förstå min ångest. Ingen kunde förstå mina farhågor. Samtidigt så fick jag ibland höra saker som att man måste ges tid att sörja barnet man väntat på men inte fått för att kunna acceptera barnet man istället fått. Jag låg vaken många nätter. Jag grät floder. Jag kunde inte alls förlika mig med att jag hade fått ett barn med handikapp. Jag förstod inte. Jag oroade mig för framtiden. Hur skulle den se ut? Jag fick höra att man inte kunde säga vad Max skulle kunna och vad han inte skulle kunna. Jag förstod inte. Jag ville ju veta! Jag behövde veta! Jag fick ibland frågor som ”hur mycket efter” var han? ”Hur mycket handikappad var han?” Då hade jag inga svar. Jag visste ju inte själv. Jag ställde ju faktiskt liknande frågor till sjukvården. Skulle han få köra moppe? Skulle han få ta körkort? Skulle han få hit och skulle han klara dit? Okunnig och totalt ovetandes. Jag förstod inte varför ingen kunde ge mig ett rakt svar. Jag förstod inte mycket alls av någonting faktiskt. Jag var rädd. Kände mig krossad inuti. Kunde inte njuta av att ha blivit mamma. Önskade tillbaka honom in i min mage där han varit trygg och där jag hade älskat honom. Men detta var och är fortfarande inget som man "får" känna eller ännu värre... säga högt och faktiskt berätta om hur illa man upplevde det. Man får ju liksom inte inte vara glad för barnet man fött... Men så kände jag just då... Och vad det gäller om vad jag säger... Ja, sen när fan har jag följt reglerna? Så jag fortsätter att säga och berätta oavsett vad andra tycker!

 

 
 
Tacksamt med en snäll stoasyster som lyder minsta vink och bygger duplo-bondgård för glatta livet 
 
 
 

 

Jag önskar så att jag hade förstått! Jag önskar så att jag hade haft någon som hade kunnat visa mig. Jag önskar så att jag inte hade missat den där första underbara tiden bara för att jag hade hakat upp mig på vad normal skulle vara. Max är ju faktiskt normal. Sanningen är att han är precis som vem som helst fast ändå inte. Jag förstod inte att de flesta av mina frågor och farhågor var antingen helt onödiga eller så fanns det faktiskt inga svar. Jag ville ha en mätsticka likt den från bvc om när man ”ska” kunna vad och vid vilken ålder. Jag kunde inte riktigt greppa varför det inte gick. Min okunskap var inte bara stor, den var enorm! Idag vet jag. Idag vet jag att jag aldrig kan svara på dessa frågor. Ingen kan svara på det. Bara Maxen själv bär på svaren och han avslöjar dom en efter en allteftersom vi kommer dit. Och det är ju faktiskt inte så där jävla viktigt att veta huruvida han kommer att få ta körkort eller inte just nu. Max fyller som sagt 5 år idag och det där med körkort ligger ju oavsett ganska många år framåt i tiden. Max kan i stort sett allt han vill kunna och upptäcker han att han inte kan då försöker han om och om igen tills det går. Mycket mer än så behöver jag ju inte veta. Jag bara önskar att jag hade vetat det då. Att jag hade förstått vad alla menade när de sa att jag skulle njuta av nuet.

 

 
 
Bästa platsen är i centrum av allas uppmärksamhet enligt Maxen
 
 
 

 

Idag ser jag ibland när andra föräldrar ställer frågor om hur deras barn ska bli eller vad de ska klara av. Det enda jag tänker när jag ser dessa frågor är SLUTA!!! Gör inte om mitt misstag! Skit i framtiden! Njut av nuet! Vet att jag fick de råden. Inte för att de gjorde någon skillnad. Jag kände mig nog bara ännu mer ensam. Men nu förstår jag dom. Njut av nuet! Max har lärt mig att njuta av nuet. Max har lärt mig så otroligt mycket och han fortsätter med det varje dag. Simone sa en gång att alla familjer borde få ha en egen Max så alla fick så mycket kärlek som vi får. Hon har rätt. Alla borde ha en egen Max. Som kan visa och lära så oändligt mycket mer än vad vi annars lär oss.

 

 

Jag är tacksam för att Max gav mig en andra chans. Jag är tacksam över att just jag fick Max. Jag är tacksam över att få ha en egen Max i mitt liv varje dag. Utan honom skulle livet te sig ganska trist och färglöst många gånger. Han är hela familjens sol. Han skiner dag som natt och strålar av kärlek.

Jag förstod inte uttryck som kärleksbarn innan… Alla barn var väl kärleksbarn? Och ja jo förvisso, men det går Det gör jag nu!

5 år går fort när man har barn. Max fyller 5 år idag. I 5 år har han förgyllt min tillvaro med sitt underbara leende, sitt kiknande skratt och sin otroliga värme.  

Idag har han strålat lite extra eftersom han fullkomligt älskar saker om uppmärksamhet och att stå i centrum. Blir det dessutom tårta och paket så är ju succén ett faktum.

Grattis på födelsedagen min fina lilla skatt och tack för att du finns och visar mig en kärldek så oändlig att den aldrig kan förklaras med ord.

Höjden av lycka är enligt Maxen att få hjälpa till med maten. Måste få skryta lite och säga att han är grymt duktig! Han älskar själva lagandet av maten mycket mer än vad han uppskattar att faktiskt äta den. Det finns dock undantag…

 

 
Som när han äter våfflor med en maaaassa grädde exempelvis
 
 

 

Kollade lite på vilken tandborste som ska få vinna priset att få bo i mitt badrumsskåp. Har ju haft en del olika eltandborstar genom åren men de senaste har det varit den gamla enkla vanliga som har fått duga då min antingen lyckas bli rökskadad, uppbränd eller slängd på soptippen… Men nu är det dags att ta tag i skiten och skaffa en ny. Men då är frågan vilken jag ska ha. Finns ju en hel del att välja på. Först så kollade jag självklart på en av de dyraste eftersom den märkesgalna shoppoholicen i mig bara förutsätter att den måste vara den bästa. Men så läste jag lite om den och insåg att det var att betala för skit som jag aldrig någonsin kommer att utnyttja fullt ut. Den har allt som många av de andra har men den har även små extrafinesser som bluetooth… Jag kan för mitt liv inte förstå varför en tandborste behöver ha blåtand! Jo, för att man ska kunna koppla den till mobilen… eeeh va?? Varför i hela friden ska jag koppla min tandborste till min mobil? Där någonstans i texten om denna magiska tandborste så började jag misströsta. Skulle jag verkligen spendera flera tusen kronor på att skaffa mig en tandborste som jag skulle koppla till mobilen? Kändes helt klart mer än bara lite överflödigt. För jag vet ju att jag troligtvis skulle testa denna funktion (förutsatt att det skulle finnas tid för det under de två första dagarna och om inte så skulle jag troligtvis glömma bort att funktionen ens existerade) en gång och sedan aldrig mer använda mig utav det. Det slutade med att jag kompromissade och hittade en ”sämre” (?) variant som har exakt samma funktioner och av samma märke men som inte hade någon blåtand.

Men fortfarande så kvarstår frågan… Finns det verkligen någon som använder sig utav denna funktionen? Och varför isåfall? För att man kan? Är det verkligen värt 973 kronor extra?

Måste väl ändå vara något fel när man anses ha nytta av att kunna koppla upp sin tandborste mot mobilen eller? Nog för att jag är en av alla de som är uppkopplad och sammankopplad på hur många sätt som helst. En av de som känner sig totalt naken utan mobilen och tillgången till nät. Men här gick nog min gräns..! Någon tandborste med blåtand blev det inte för min del i alla fall.

 

 
Glass funkar i alla lägen...

 

För övrigt så har det äntligen kommit ett besked om att en lärare är anställd på 25% och nu är det bara en tidsfråga (har det inte varit det hela tiden..?) innan han/hon/den/det kommer ut till oss för lämna av lite uppgifter och instruktioner. Ska bli intressant att se vad hon säger om fragglarnas egna små jobb de gjort i brist på lärare.

Maxen fyller 5 år på söndag. Fy vilka tråkiga omständigheter han ska fylla år på. Men vi får göra vad vi kan och försöka förgylla hans dags så mycket det bara går! Iväg och köpa lite presenter och tårttillbehör och ballonger. Tur i oturen att han är så liten… Han uppskattar det han får och kommer att bli glad ändå, men vilken förälder hade inte önskat situationen annorlunda för honom.. Vilken förälder önskar inte sitt barn ett stort och fint kalas med massor av skratt, lek och paket i överflöd..? Nåja, vi har varandra i alla fall och visst kommer det att bli lite skratt, lek och paket ändå!!