Idag när solen äntligen lös från morgon till kväll så njöt Maxen i stora drag av att äntligen kunna vara ute hela dan och få vara med.
 
 
 
 
Aldrig förstått mig på Kevins sätt att äta korv med bröd.. Först plockar han bort korven och äter den först och sedan äter han brödet för sig.
 
 
 
 
Jag tycker att det är så otroligt underbart med sol och tackar den, underbara barn och goda grannar för dagens energi! Men jag saknar palmer hahaha
 
 
 
 
Maxen var mäkta imponerad utav sitt sällskap och bjöd gärna på lite mat
 
 
 
 
 
Och vad vore väl sol, värme och en perfekt sommardag utan glass??
 
 
 
 
 
Brännmaneter lockade denna lilla publiken
 
 
 
 
Så nöjd så när han lyckats sno åt sig både storebrorsans handskar OCH Joppes koppel
 
 
 
 
Klart att även Maxen ville titta på äckliga brännmaneter..
 
 
 
 
 
Jag kan inte säga annat än att här är fruktansvärt vackert!!
 
 
 
 
Kvällen avslutades i stenungsund med att kasta lite macka och njuta av de sista solstrålarna efter att ha varit och hämtat pappa vid tåget
 
 
 
 
 
Pappa var efterlängtad och Kevin bara strålade när han senare kom hem med honom
 
 
 
 
 
En riktigt bra dag! Finns inte så mycket mer att göra än att luta oss tillbaka i soffan, pusta ut och fyllas av känslan av en underbar dag och att alla är hemma igen efter flera veckor isär. Just i denna stunden är jag bara så nöjd och så tillfreds, trots sjukdomar och skit, med mycket att jag känner mig mållös. Hade jag faktiskt inte räknat med..

Tröttare än vanligt och börjat få allt ondare i armhålan. Jag som hela tiden anklagat cyto-kurerna i stort sett helt och hållet för mitt mående. Nästan som att det var medicinerna som var enda orsaken till att jag var sjuk. Nästan som att cancern inte riktigt var verklig. Istället fokuserade jag mycket ilska på sjukhuset med sina dumma regler, läkaren och hans kassa engelska, sköterskan som inte gjorde allt på det sätt som jag var van vid… Nu när allt det där är borta och jag ändå mår dåligt eller har ont eller bara inte riktigt orkar allt så är det svårare att projicera. Ont kan jag leva med. Lite jobbigare är det att rörligheten i armen blir påverkad. Jobbigast är tröttheten! Hela tiden trött!! Från att jag kände hur energin kom tillbaka i takt med att ögonbryn och annat började växa så vände det någonstans och jag är nu bara trött mest hela tiden. Försöker sminka bort mina trötta mörka ringar under ögonen men tror inte att de gör så mycket nytta dock när jag ändå har helt rödsprängda ögon av sömnbrist.. Nåja, man gör väl vad man kan så känns det lite bättre i alla fall.

 

 

 

Idag var lillebror med son här vilket uppskattades av hela huset. Ungarna blev skitglada! Och det var riktigt kul att se dom!! Men det tog musten ur mig och det var det jag orkade idag. Så Joppes långpromenad gick mig förbi idag som spenderade den tiden med Maxen här hemma medan de andra gick på upptäcktsfärd. Imorgon tänkte jag dock ge mig på ett nytt försök till en powerwalk med Joppe. Han sov gott efteråt senast.