Äntligen har lugnet lagt sig igen och nu längtar jag efter att alla fragglarna ska gå och lägga sig så jag kan pusta ut ordentligt. Det var jättekul att se hur glad Kevin var. Även om han inte riktigt visste vad som förväntades av honom hela tiden. Inte lätt att vara värd när man aldrig varit det innan. Han har aldrig haft något barnkalas innan, inte ens varit på något för den delen heller. Men som tur är så har han ju en storasyster och hennes kompis som mer än gärna ställde upp och var lek- och dansvärdar och fixade alltihop när Kevin kände sig lite bortkommen och mamman var upptagen med att hämta in Maxen den lilla rymmaren. Jäklar va långt han kan hinna på bara någon minut! Eftersom han vet om att vi alltid kommer springandes efter honom så blir det lite extra roligt för honom att springa så fort han bara kan och gärna så att han hinner runt något hörn eller hus så att vi inte ska se honom direkt. Simone åkte iväg för en övernattning som är anordnad för barn i 1-5 klass och ska ha en massa kul. Innan hon hämtas imorgon så ska vi dit och se på deras föreställning som de tränar på ikväll. Min lilla teaterapa. Frågar man henne vad hon ska bli så är det sångerska, skådespelare och konstnär. Och det skulle inte förvåna mig det minsta om hon faktiskt blir det. Hon liksom bara har det i sig.

 

Jag rensade ju i köket och samlade ihop allt "vitt". Det blev en hel del! Meeeen vad gör man när man har en mindre flyttlåda av onyttiga saker?? Jo, man skyndar sig med att äta upp det såklart haha Så nu är allt slut sånär som på resterna efter dagens kalas. Men ja oroar mig inte det minsta..- är övertygad om att det kommer att bli uppätet innan kvällen är över haha

 

 

För att jämna ut allt socker så blev det lite frukt och bär på tårtan, så kändes det helt plötsligt så mycket nyttigare och bättre att äta det.. hahahahaha 

 

 
Mina fragglar har dille på jordgubbstårtor vilket passar mi9g utmärkt de de är så enkla att göra
 
 
Helt illa kan den ju inte ha smakat heller med tanke på hur fatet såg ut efter att alla ongar blivit utfodrade haha
 
 

19 ongar hade jag här och alla var de faktiskt helt otroligt duktiga och fina. Dock så var det en liten tjej som utmärkte sig lite extra och som fick detta mammahjärtat att slå dubbla slag när hon kom med världens sötaste lilla text i sitt kort.. Bästa vän... <3 Sötnos

Nu är i alla fall maj månads kalas avklarade och nu blir det lugnt fram till juli när vi har både Tobbe och Didja att fira. Dock slipper jag ju barnkalasen då… hahaha Det är verkligen kul att se när de har så kul, men det finns väl ingen anledning att sticka under stolen med att det är jobbigt och man är helt slut i rutan när alla ongar har gått hem. 

Så idag är det då min tur att fylla år. Fast min födelsedag brukar inte vara skäl för att fira. Jag var tvungen att tänka efter ordentligt för att komma på när min födelsedag faktiskt firades senast. När jag fyllde 15 firades den fortfarande men där tog det också slut. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt. Men när jag fyllde 15 vet jag att jag fick både tårta, presenter och släkt och vänner som hörde av sig för att säga grattis. Under åren som har gått därefter så har det liksom bara inte blivit något mer. Förrän i år! I år väntar jag mig som vanligt ingenting av andra, men desto mer utav mig själv. Har avgett en del löften till mig själv och både utförande och resultaten kommer att bli min present till mig själv.

Så här på dödskanten i livet så är det dags att förändra mycket som jag inte är nöjd med!

 

Jag är nöjd med hur långt vi har kommit hemma med en del av problemen som vi hade. Det gapas inte (ja, förutom när tonårsmonstret väcks på morgonen och ska leta kläder.. 😖), svordomarna är i stort sett obefintliga och det är inte längre några slagsmål bland fragglarna. Mycket, mycket trevligare än vad det var innan jag satte ner foten för vad som är acceptabelt i ett hem!

 

Men det räcker inte. Nu är det dags för fler förändringar. Denna gången så gäller det vårt leverne. I det akuta skedet så är det väl mest för min skull, men i det långa loppet så hoppas jag att hela familjen ska må bättre utav mina planerade förändringar. Så därför var jag in på hälsokosten och tömde mer eller mindre deras hyllor. Ut med all skit som vitt socker och vitt mjöl. Mer eller mindre så åkte väl det mesta ut ur skafferiet för vi hade mest bara vitt, sockrigt och mjöligt. In med frukt, grönt och en jävla massa antioxidanter. Dags att färska upp allt jag en gång lärde mig. Även om jag just nu önskar att jag hade lyssnat bättre 😂.  En tripp om dagen till gymmet och försöka hitta motivation att fortsätta med mina powerwalks trots att jag finner dom skittråkiga när allt jag ser bara är betesmark efter betesmark.

 

Jag mår verkligen riktigt dåligt vissa dagar. Trött, slö och allmänt blah är när jag har mina bra dagar. Så jag får helt enkelt göra vad jag kan för att försöka boosta allt ifrån min självkänsla och energi till mitt allmäntillstånd.

 

Det är illa att man ska behöva vara mer eller mindre döende för att komma på att man har en del att förändra i livet. Och inte bara konstatera det utan faktiskt ta itu med skiten och åstadkomma de förändringar man vill få till. Och för nu så är det denna lösningen som gäller. Mera hälsokost och mera träning. Mindre skräpmat och mindre soffsittning.

 

Tjuvstartade faktiskt med träningen redan för någon vecka sen och med tanke på att min energi för det mesta ligger på ett fett minus så är jag jävligt nöjd med vad jag har pallat. Tog ett kort på spegelbilden innan första passet… Har det som motivationsbild till varför jag bara måste gå tillbaka hur dåligt jag än mår. Tror att det kan funka. Berättade om mina planer för läkaren när jag sist var där. Han trodde inte att jag skulle orka hela vägen men uppmuntrade mig till att försöka. Sen avslutade han med att säga att efter att ha träffat mig och bara skummat igenom en del av alla journaler jag har med mig så trodde han ändå att om någon ska klara det så är det jag 😂

 

Håret har börjat lossna igen. Ögonbryn har jag snart inga kvar heller. Fransarna sitter bättre men inte tillräckligt. Borde kanske ha önskat mig nya fransar av mig själv istället? Nä, de får bli min belöning när delmål 1 är nått istället 😊

Vad delmål 1 är? Jag har faktiskt inte en aning 🤔 Just nu vet jag knappt ens vad målet är. Jo, det vet jag visst det. Målet är ju självklart… Att må bättre på alla sätt och vis 😊💕

 

För övrigt så kan jag inte klaga på dagen. Blev en tripp till torp för att införskaffa lite smått till Kevins kalas imorgon. Självklart blev det en del annat också! Jag menar, jag kan ju inte åka till torp utan att behöva kånka, bära och släpa haha Men tillbaka till Kevins kalas. Det är ju stort! Sitt första riktiga barnkalas! Med egna kompisar som man själv har bjudit... Han pratade om det stundande kalaset innan han somnade och det är med stor förväntan och ett härligt pirr i magen som han viskade fram sina förväntningar för imorgondagen. 

 

 

Och såhär såg dagens lass ut  (såg helt klart mer ut i verkligheten! Om inte annat så vägde det bly!) som jag släpade kors och tvärs på torp och bussar med byten och annat krångel. Men allt går bara man vill, - det är bara en fråga om hur mycket man vill det!

 

Att jag sedan när jag kom hem med min packning möttes av grannen som stod med en jättefin liten tomatplanta till mig och önskade mig grattis på födelsedagen bara måste vara pricken över i:et!!!

Med fokus på allt det fina i livet så ter sig både vardagen och tillvaron sig ganska så bra trots allt! Det är så lätt att haka upp sig på det dåliga och negativa runt omkring. Det är så lätt att sjunka ner i grubblerier om vad framtiden har i beredskap åt mig och oss. Det är så lätt att bli ledsen för såväl min egen skull som för Kevins när det inte finns någon direkt släkt som firar honom på hans 7-års dag. 
 
Men med lite jävlar annama, nya bekantskaper, världens bästa morfar som alltid finns där, om inte på plats så finns han med per telefon och i anden, pepp från goda vänner och viljan om att klara allt livet har att ge så funkar livet ändå ganska så bra! 
 
 
 
Kevin var så otroligt nöjd med sin cykel som han fick i present. Det var en ren fröjd att se honom! Finns det något bättre än att se sina barn nöjda, lyckliga pch välmående? 
 
 
Och äntligen fick han sina handskar som han väntat på så att han ska kunna hjula och stå på händer utan att asfalten ska skada hans små händer. Att det dessutom kom en matchande hjälm från morfar var pricken ver i:et. Jordgubbstårta var det beställt och jordgubbstårta blev det så här är en 7-årig pojk som är väldigt nöjd med sitt lilla liv!
 
 
Han var ju inte jättelätt att få in när det var läggdags...