Besviken som fan just nu. På mig själv. På folk som inte ställer upp. På hela jävla skiten till liv som aldrig blir som jag vill och planerar. Men allra mest på mig själv. Jag skulle ha åkt iväg i helgen. En hel helg bara för mig. En medlemsträff på ett nyöppnat hotell… En hel helg utan fragglar och allt som kommer med att ha 4 fragglar helt själv på heltid när man samtidigt har en massa annat som tar ens tid, energi och uppmärksamhet och försöker bli fri från sin cancer och på något sätt försöker bygga upp ett nytt liv och tillvaro… Att sova ensam utan fragglar i sängen som alltid ska slåss, sparkas och skallas i sömnen. Att bli bjuden på mat och underhållning. Workshops och intressanta människor. VUXNA MÄNNISKOR..! Inga blöjor, inga olyckor. En egoisthelg med fluffigt hotelltäcke. Gnäll, pip och tjafs skulle vara förträngt och utestängt. Mobilen skulle sättas på flygplansläge och jag skulle inta spa avdelningen… 


(null)

Utflykt med en trött och sliten mamma samt en väldigt långhårig pojk med taskig mössfrisyr 


Men istället så insåg jag efter att ha pratat med en av de två som skulle vara fraggelvakter tillsammans, att han totalt glömt bort sitt löfte och vilken helg det är nu. Han hade bundit upp sig på annat. Som var viktigt för honom. När jag nämnde helgen så vart han klämd. Så jag backade. Istället för att stå på mig och hålla honom till sitt löfte eftersom detta faktiskt är viktigt för mig så lät jag honom tro att det inte var någon fara och att jag skulle lösa det på annat vis. Men vi visste båda att det var lögn och att mitt enda alternativ skulle vara att avboka. För jag har liksom inte tillgång till fraggelvakt hur som helst. Detta var ju en på miljonen från första början att jag lyckades lösa det. Så när jag några dagar senare pratade med fraggelvakt nummer två och han inte nämnde den kommande helgen så valde jag att inte göra det heller. Han ställer alltid upp till 370 % men han klarar inte alla 4 fragglar samtidigt så det kändes meningslöst att ens säga något. Han skulle knyta knut på sig själv om han trodde att det skulle underlätta min tillvaro. Älskade morfar!! Utan dig hade jag drunknat för länge sen!! 

Besvikelsen på mig själv är enorm just nu. Varför gör jag så? Varför låter jag alltid andras gå före mitt? Någon gång ibland så måste det väl vara min tur eller? Men jag viker mig. Varje gång. Vill inte att det ska komma till att jag och mitt blir medvetet bortvalt av den andre så jag gör det själv..? Till vilken nytta? Jo visst kan jag väl förstå till vilken nytta på så vis att det är för att skydda mig själv för på så vis blir jag inte bortvald och därmed inte sårad. Och detta pga. alla gånger som det hänt innan... Men om jag nu är medveten om det. Och jag blir ju ändå sårad, bara utav mig själv istället vilket borde vara värre. 

Nä, jag tror att det är dags att börja inse mitt eget värde och ställa högre krav på mig själv om hur jag ska kunna kräva att jag behandlas och bemöts av människor. För att förringa sig själv är inte hur jag vill vara. Jag är inte mindre viktig. Det jag har att göra är inte mindre viktigt. Mitt arbete är inte mindre viktigt. Ändå inte bara tillåter jag vissa människor i min omgivning att tänka på mig så utan jag dessutom främjar och underlättar det??? 

Hur kommer det sig att insikt inte per automatik leder till förändring? Va enkelt det hade varit då. För insikt har jag. Nu ska jag bara se om jag har modet att förändra och våga stå för mitt eget värde. Lättare sagt än gjort…  
Sedan jag ändrade från gift till singel som status så har jag fått en del PM… Mestadels från yngre killar. Svårt att riktigt kalla dom för män i den åldern haha Nä, fy va elakt.. 
Men i vilket fall så har jag som sagt fått en del PM. Snittåldern för dessa killar ligger ca 19-24 år. Jättefina killar på alla sätt och vis men njaaa… Bara några år äldre än min spottkobra… Njaaa… Tack för komplimangen! Verkligen! Men jag behöver inte fler fragglar! Nog för att jag hinner tänka en snuskig tanke eller två med tanke på vilka bilder de ibland skickar. Men nope, tyvärr det funkar inte. Vem vill vara den rynkiga tanten typ? Jag skulle bli knäpp! Har jag inte haft åldersnojjor innan så skulle jag helt klart få det då. Nä den skiten går bort. Glad och tacksam för Mannen med stort M som är helt i min egen ålder. Där jag aldrig behöver tänka på att jag skulle vara så mycket rynkigare och äldre och istället kan vi åldras tillsammans. 

Men jag kan inte låta bli att undra över dessa killar… För varför liksom? Har de ingen bra kontakt med sin mamma och söker en mammafigur? Eller är det bara någon skev fetisch om att tända på rynkor och slapp hud? Och de kvinnor som faktiskt är intresserade utav män (pojkar) 10-15 år yngre än sig själva… Är det för att de kanske inga barn fick själva? Eller är det en status grej? Att de kan stoltsera inför familj och vänner att de minsann lyckades få tag i lite lammkött? 


(null)

(null)

(null)

Nä, som sagt.. det går bort för min del. Här försökte jag vara trevlig i mitt "Tack men nej tack"… Skyllde på att jag var gift (vilket kanske är sanning med viss modifikation haha men det lät bra tyckte jag), men ville ändå faktiskt tacka för komplimangen…  Detta var väl det mest rumsrena PM jag fått tror jag även om det snabbt spårade ur efter den första inledningen… Liten pojk med stor tvättbräda… Suck… Vart var alla dessa killar när jag var i den åldern?

Idag är det Tobbes födelsedag. Fragglarna blev besvikna när de insåg att de skulle få fira honom en dag sent eftersom han kommer hem först imorgon. Saknar att ha bil. Fick upp en bild i minnes flödet häromdagen på facebook. På mig bakom ratten. Saknar friheten det gav mig och framför allt barnen. Just nu saknar jag det för hade vi haft en så hade vi helt klart varit på väg upp mot Stockholm just nu för att fira Tobbe. Men bil står inte på priolistan så det är väl bara till att drömma vidare.

 

 
saknar...

 

Jag märker på fragglarna att de verkligen varit inställda på att detta var ett tillfälligt boende. De är redan i farten med att planera för sin nya tillvaro uppe i Stockholm. Försökte förklara att vi ännu inte skrivit på för något hus men de verkar lite för säkra på sin mammas förmåga att kunna trixa och trolla ihop saker och ting för de viftade mest bara bort mig.

Simone är väl den som alltid har svårast för avsked och det kommer säkerligen bli en del tårar för att hon tvingas lämna vännen som bor granne med oss. Men även hon ser fördelar med en flytt och ser fram emot att komma närmare släkten.

Kevin och Didja är dom som mest ser fram emot flytten av fragglarna. Men de har de ju gjort hela tiden å andra sidan. Didja har inte ens varit direkt intresserad utav att skaffa vänner här eftersom hon tycker tillfälliga bekantskaper känns överflödiga.

Så nu hoppas vi bara på att allt går i lås! Väntan på svar är olidlig!

 

Blev lite hemmagjord glass idag eftersom jag gjorde misstaget att glömma köpa någon efter att jag lovat Maxen glass efter maten. Blev hur lyckat som helst och nästan löjligt gott! Kanske inte riktigt någon dietglass men gott som fan! Grädde, kondenserad mjölk, mosad banan och smält mjölkchoklad…….

 

 
Så löjligt enkelt att göra och variera sm man känner för stunden att jag förstår inte varför man inte gör det oftare
 
 

Om himmelriket var en glass så skulle den helt klart smaka såhär!!