Att besöka min fraggel... vafan!? Redan där är det fel. Vadå besöka? Hon e ju bara en fraggel. Hon ska vara hemma!! Nåja, jag kom av mig lite.. Att hmmm.. besöka min fraggel på SiS är helt klart en upplevelse jag hade kunnat vara utan. 

Vad jag för mitt liv inte kan förstå hur jag än vänder och vrider på det är HUR FAN ÄR DET MÖJLIGT?? HUR FAN KAN DET VARA OK? 


Hur vi inte kunde få till en endaste bra bild under 2 dagar är ju frågan 🧐


Vart jag än skickar Didja så får jag beröm. Så har det alltid varit. Visst är hon ändå bara en fraggel och kan så klart bete sig därefter ibland oxå och man vill bara strypa henne och hon verkar just då älska att stampa sönder ens sista nerv å tålamod. Men hon är ju trots allt bara en fraggel. Men för övrigt är hon perfekt! 


(null)



Under de dagar jag var hos henne så fick jag som vanligt beröm. Fraser som "..hon är så väluppfostrad.. hon är så välartad.. hon är så mjuk och fin.. hon är en så go tjej.. hon gör inga fel.. hon hamnar inte i bråk.. hon sköter allt.. hon har så bra moral.. hon är duktig i skolan.. hon är en bra tjej.. hon har ingen problematik.. vi har ingenting att jobba med henne med.. 


Man kan ju tycka att nååågon bild borde ha blivit bra men nope, de ville sig inte 😂


Äh nä men va fan skjut mig eller något!! Va i helvete på ren jävla svenska!! Vore det konstigt om man tappar det??? Måste undra.. Är det jag och min dåliga föräldraförmåga som då misslyckats så totalt med denna väluppfostrade fraggel?? 


Jag är så trött på myndigheternas förföljelse och trakasserier nu. Bara så du vet de Thorulf, tänker jag allt oftare. Snart ringer jag dig. Dom är inte riktigt kloka och du är den bästa och enda jag vet till att sätta dom på plats! För detta är fan inte ok. 


Detta handlar som alltid inte om min fraggel. Inte heller om min jävla föräldraförmåga!! Det handlar om att dom inte gillar mig som person. Dom tycker inte att en sån som jag.. äh men dra åt helvete vill jag bara skrika! Skit du fullständigt i vem jag är, vad jag tycker, tänker, gör och vill. Jag lär mina fragglar att jag finns där för dom oavsett vilket helvete som väntar! Dom vet till 150% att jag älskar dom över ALLT annat! Jag lär dom att stå starka och klara av besvikelser i livet. Jag lär dom att dom saker som att lojalitet, integritet, familj och att stå upp för både sig själv och andra är lika viktiga som att andas. Jag lär dom att säga tack, varsågod, att resa sig upp för äldre, att tvätta händerna, att man får inte slåss-men jajamensan här kommer lite dålig föräldraförmåga-men att självklart inte ta stryk utan i min lilla värld å hjärna så är det fullständigt ok att slå om man måste för försvara sig, - jag själv skulle inte bara stå och ta emot heller... men ja, jag lär mina barn att bete sig som folk. Att det är fel att ljuga, stjäla och rycka katten i svansen. 


Det är ju dock inte lika enkelt att få en puss nu för tiden.. men med hot, mutor och annat olämpligt så kan man lyckas ibland 💋


Nämen helt ärligt asså. Det är inget större fel på mina fragglar. De ÄR ganska så väluppfostrade faktiskt. Och om de nu är det, vilket SIS iaf bekräftar att Didja är så undrar jag HUR I HELVETE ÄR DET DÅ OK ATT STJÄLA MIN FRAGGEL???


För att ni inte gillar mig?! Men jag som person? Nä jag är inte vad de anser en förälder ska vara. Men so what? Om fraggeln funkar och jag uppenbarligen uppfostrat henne bra... vad fan är då problemet? 


Att personalen på hennes boende har ifrågasatt socialtjänsten om placeringen? För att de inte heller förstår? Att hon stoppas från att träffa andra familjemedlemmar än mig? Vad är problemet? Förutom att de inte gillar mig som person? 


Trakasserier och förföljelse. I över 15 år. Jag är trött på det. Vill inte ställa upp mera. Jag vet att jag sticker ut ur mängden. Men för att jag inte passar in i din mall kan du inte stjäla min fraggel. För att jag inte anpassar mig så ska jag behöva flytta övriga fragglar ut ur landet för att de inte ska behöva råka ut för samma fruktansvärda misshandel som staten utsätter min stora fraggel för just nu. Bara tänk om de hade lyckats stjäla min minifraggel? De hade gjort sönder honom för all framtid. Eller min fraggelsnörpa som fortfarande bär på skador efter tidigare slag med socialtjänsten. Eller lilla faraggeldampe som de än så länge inte lyckats skada som även han hade gått sönder. 


Aldrig igen kommer mina små fragglar att få sätta sina små fraggelfötter på svensk mark. De får inte träffa sin syster. För då kidnappas de av socialtjänsten. Varför? Jo för att jag är den jag är. För att jag säger vad många andra inte ens tänker. För att jag har drivit en cannabis club. För att jag har behandlat min cancer med cannabis. För att jag erkänner och står för mins åsikter om cannabis. För att jag gjorde saker för över 20 år sen. För att jag är frispråkig? Sen att mina fragglar ändå är väluppfostrade, ganska så normalt onormala, ovanligt starka och tåliga fragglar som vågar stå för sin egen åsikt även när går isär med alla andras är helt o relevant eller? 


Jag är bara så trött. Trött på att ständigt jagas och förföljas. Så trött på att mina fragglar ska betala för saker jag gjort. 


Hur kan det vara ok att en myndighet att en myndighet i dagens Sverige kan bete sig såhär? Sen slog det mig... finns det någon jävla myndighet som fortfarande fungerar i Sverige?? 


Fiii fan så kallt de har varit. Ser verkligen inte fram emot kylan när jag snart är på väg tillbaka till skiten. Tur där finns ett å annat som muntrar upp 😘

Dagarna går så fort att jag har svårt att hinna med inte bara allt jag behöver hinna med utan även i huvudet. För mig kan det omöjligt vara mer än onsdag men när jag tittar efter så har fragglarna helt rätt och visst fasiken är det dags för lördagsgodiset typ… Varje kväll när jag lägger mig så blir saknaden nästan övermäktig. Smärtan över att vi förlorat ytterligare en dag i varandras liv är outhärdlig och det tar många timmar innan jag till sist slocknar av ren utmattning.

Morgonen efter är det på med det gamla vanliga falska påklistrade smilet och försöka göra allt jag kan för att de andra fragglarna. Men det är svårt. Fy fan vilket elände jag önskar den råttan som är orsaken till allt detta! Vänta du bara… Karma kommer och knackar på din dörr när du minst anar det!

 

Årets julshopping har i stort sett bestått av två stressiga dagar. Den ena på el corte ingles (åh va möe ja skulle kunna shoppa där 😂) och den andra på alisios. Det var min första runda dit och jag blev verkligen inte besviken. Där fanns allt. Även jysk dök upp där helt plötsligt och för mig rätt oväntat. Efter våra rundor till ikea, conforama och euromuebles så var dock shoppinglusten inte riktigt på topp. Lusten fanns det var väl snarare orken som tröt. Där kan jag fortfarande känna av min cancer. Tröttheten. Den finns där hela tiden och den går aldrig att sova bort hur mycket jag än försöker. Så jag gör vad jag kan för att ignorera den istället. Men det är inte alltid så lätt.

 

 
Grymt läcker och helt enormt stor julgran på ailsios köpcentra. Här finns de flesta butiker, cafeer och snabbmatsställen. Helt underbart ställe om man inte är helt utmattad redan när man kom dit...
 
 
Plötsligt springer vi rakt in i förberedelserna för en julshow mitt på shoppinggatan. 
 
 
En julorkester kommer gåendes och spelar när de går upp och ner längs gatan
 
 
Max älskar det...
 
 
Inte riktigt säker på hur vissa figurer passar in i julbilden men skit samma. Maxen strålar av lycka varje gång han hör dom komma.
 
 
Trummorna är en stor favorit hos honom
 
 
Var och varannan dag så är det något nytt som firas på gator och torg vilket är riktigt roligt för fragglarna. Vi förstår väl inte ens hälften av vad som firas men det spelar mindre roll för vår del som allt som oftast dras med av toner och rytmer som hörs lite här och var. Här firas inte julafton riktigt på samma sätt även om alltfler börjar ta efter iden med jultomte och allt som hör till. De firar istället i början på januari och de tre kungarna.  
 
 
 
Motorcykelkortegen var det Kevin som gillade mest. Han satt kvar under hela och var lika impad under hela tiden. Sen var det bara motorcykelprat på den fraggeln hela kvällen.
 

Det här med jul på stranden är lite skevt asså. Svårt att få till julkänslan bland mina älskade palmer, sandstränder och strålande sol. Men det visste jag ju redan sedan innan att det skulle vara så. Kanske är det annorlunda om man är ”hemma” i Sverige under hela december och kommer in i hela känslan av julen och sedan bara är här nere någon vecka över jul. Då har man ju liksom redan fått grundkänslan typ. Men alla verkar inte alls få julkänslan rubbad av sommaren. Kanske är det bara jag? Det blev dock mycket bättre i år än tidigare sommarjular. Men så har vi ansträngt oss lite extra med att hålla på traditioner och använt oss av allt vi kunnat komma på för att öka julkänslan. En favorit hos alla var dofter. Med hjälp av lite olika dofter så luktar det nu jul hemma hos oss har vi alla konstaterat och med det så var vi nöjda.

 
Eller ahh… Maxen var nog mest nöjd när det äntligen blev julafton och han efter en evighetsväntan fick öppna sina paket som han suktat så efter.
 
 
De andra verkade inte alltför besvikna de heller haha Känns bra när man ser att man fått till bra julklappar och att alla fragglar är mer än nöjda. 
 
 
 
Kvällen spenderades senare i san agustin där vi åt en helt otroligt god middag innan vi mer eller mindre rullade hemåt.
 
 
God jul min fina fraggelprins 💖
 
 
Det var inte det lättaste att limma ögonfransar enligt en liten tjej som börjar bli stor så jäkla fort. God jul min lilla fraggelsnörpa 💖
 
 
Ja vad säger man... Inte alltid man känner för att posera för morsans jäkla bilder 🤣 God jul min lilla minifraggel 💖
 
 
Ord räker inte till... 💖
 
 
Utmattad och proppmätt så gör man sig inte så där jäkla bra på bild asså 🤣
 
 
Julafton avslutades sittandes ute på altanen medan vi tittade på Maxen som gav en av sina dans och sång shower innan han senare somnade uppe på kanten till ryggstödet till soffan. Helt underbar avslutning på en lång dag 💖  
 
 
Liten minifraggel bara sekunderna innan han slocknat av utmattning av en lång och spännande dag. 
 

Telefonsamtal med en förtvivlad fraggel som tvingades att spendera julafton tillsammans med främlingar och plitar. Mitt hjärta blöder. Inga ord jag säger lindrar hennes smärta. Inte min heller. Eller syskonens. Hatet växer inom oss alla i takt med att dagarna som åtskilda går. Men inget varar för evigt. Inte ens detta. Så vi biter ihop en stund till. Så gott vi kan. Men inte det heller kommer att vara för evigt. 

 

 

 

Jag har lite svårt för det där med djurparker och cirkus och andra ställen där djuren oftast inte har det så bra. Men jag minns att jag som barn (innan jag insåg hur djuren faktiskt hade det) älskade allt sånt. Samma är det med mina fragglar. Måne är lite inne på samma spår som mig men de andra är för små och har svårt att tänka så. Så när vi hade en eftermiddag över häromdagen så bar det av mot Palmitos park. Helt underbar natur! Ett stort plus är att det är enkelt att ta sig fram överallt med barnvagn. Ett stort minus är att de liksom alla andra parker tar hutlösa priser för allting för att inte tala om maten. Så ett gott råd för den som ska dit är att åka mätta och gärna ha en picknick korg med sig istället (finns ställe för just picknick där inne vilket jag hade önskat att jag hade vetat innan…).

 

 
Jag kan ju inte påstå att kängrun ser ut att må så där väldans bra.... 

Precis som på de flesta andra ställen så såg väl inte djuren ut att må så bra vilket krossade ens hjärta. Små stackars apor som satt helt uppgivna i ett hörn i sina små burar. Maxen däremot såg inget sådant utan var helt saligt lycklig över alla djuren han fick se. Både Måne och Kevin tyckte fågelshowen var häftig även om Måne var uppmärksam nog att se att tränaren hade en lång pinne som han skrämde fåglarna till lydnad med.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

 

Naturen är helt underbart vacker och svår att beskriva med ord. Inte gör några foton det hela någon rättvisa heller men här är ett gott försök.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 Alla dessa otroliga färger 😍

Till Kevins stora lycka så blev han utvald att delta i delfinshowen och han svävade på små moln hela dagen därefter. Självklart var jag överlycklig för hans skull och otroligt stolt över hans insats i showen. Men samtidigt så brände tårarna bakom ögonlocken. Didja hade älskat detta. Didja som önskat att få bada med delfiner hela sitt liv men det aldrig blivit av. Didja som är 500 mil bort, inlåst. Didja som inte är här med oss där hon ska vara. Helvete, mitt hat mot skräcktjänsten växer för var dag som går förlorad.

 

 
 
 
 
 
 

 

Utvärderingen för Palmitos park blev i slutändan till det positiva. Trevlig och hjälpsam personal (bortsett från apan vid ingången som skulle ha extra betalt för alla möjliga saker och dessutom var otrevlig). Lätt att ta sig fram till de olika sevärdheterna med barnvagn/rullstol. Likaså till toaletter och skötrum. Helt ok öppettider och inte för mycket folk så man slipper trängas och köa till allt. Finns gott om skugga tack vare alla växter och träd.

 

 

Lite väl dyrt är väl en sak som drar ner lite. Har man som jag en skock med fragglar så springer slutsumman snabbt iväg. Men vi åkte hem trötta, nöjda och med fragglar som redan planerar nästa besök och då speciellt hos delfinerna. På tal om delfiner så lärde jag mig en sak. Delfiner lever i iskallt vatten. Fyttifan i helvete att inte mina fötter trillade av när jag skulle hålla i Maxen som helst ville hoppa upp och rida på delfinen. Har väl aldrig funderat så mycket över det men insåg när jag förvånat klev i det kalla vattnet att jag trott att de lever i varmt vatten. En av personalen skrattade lite åt min förvåning och berättade att de flesta faktiskt tror det. Men när jag tänkte efter så är det väl klart att de lever i kallt vatten. Så långt ut och dessutom djupt så är ju havet kallt oavsett i vilken världsdel det är. Men ja, nu vet jag ju det iaf… Delfiner lever i askallt vatten haha  Fragglarna vill tillbaka bara för att bada med delfinerna och de samlar nu pengar för fullt till detta. 90 euro för 30 minuter kostar det och då ingår även ett foto från badstunden.

 

 
 

Själv ringde jag upp Didja och berättade vad vi hade gjort och lovade henne den längsta badstunden ever med delfiner den dagen hon kan komma hem igen. Skuldkänslorna inom  mig är enorma och de växer sig bara större för varje sak vi gör utan henne. Växer för varje glass hennes syskon får. Växer för varje gång jag kommer på mig själv med att njuta av solen och värmen. Växer för varje gång jag njuter av tillvaron. Älskade fraggel! Du och dina syskon är mitt allt.