Livet förändras hela tiden och ibland när jag stannar upp och ser mig omkring så är nästan ingenting sig likt. Denna påsken var min fraggelsnörpa bortrest en hel vecka och har nu kört slut på sin farmor och farfar, men det blev ju lite tomt att hon var borta så länge. Didja har sin kille sovandes här i tid och otid vilket gör att hon försvinner in på rummet och blir osynlig. Kvar har jag mina små pojkar och självklart Mannen med stort M som var här över hela påsken. Maxen har varit sjuk (och är fortfarande) vilket i vanliga fall skulle innebära en massa logistikproblem eftersom jag ännu inte lärt mig hur jag ska göra för att klona mig och räcka till för alla fragglar när en av dom kräver 270% av mig konstant. Men denna gången var det tusen gånger enklare eftersom jag haft Mannen med stort M som just nu täcker upp där jag inte räcker till eller hinner med. Det är så skönt att känna och veta att alla får vad de behöver. Mannen med stort M är underbar med fragglarna! 💗 Maxen är nu inne på sin andra vecka med att vara sjuk och nu återstår bara antibiotika och hostmedicin i 7 dagar till för lunginflammation, öroninflammation, ögoninfektion och annan skit som han dragit på sig. Trots alvedon är febern hög. Men Maxen håller för det mesta god min och orkar bra mycket mer än vad en annan hade gjort.

 

 
Precis i början av denna omgången av sjukdom. Maxen har intagit sin nya plats. Diskbänken.. 
 
 
Andra givna platsen för Maxen är såklart hos eller snarare på Joppe.
 
 
Mys
 
 
Maxen försökte sig på att följa med ut och leka en stund i början av veckan men energin höll bara en liten stund.
 
 
 
Självklart var ju Joppe med. Han höll täten med sin lilla pinne som han skulle ha med sig hela tiden
 

En jävligt seg påsk och ett förbannat långt påsklov blev det efter att jag fick problem med att mitt kort blivit kopierat och tömt. 😡 Ingen fara sa banken. Får tillbaka alla pengarna! Måste bara vänta i 6-8 veckor!?! 😡Men det kunde gå fortare om det inte fanns för många ärenden. Så nu hoppas vi på att det inte finns för många och att det går undan. Men fy fan vad det suger att bli tvärfattig utan att ens ha fått spendera pengarna själv!! 😡

För övrigt så letar jag bostad för fullt. Allt är färdigt så att jag kan flytta sen en tid tillbaka och det skulle vara underbart att hitta något där vi kan stanna kvar. Först då kan vi sätta alla våra planer i verket. Jag längtar så jag håller på att bli tokig. Men som sagt, måste hitta en bostad först och äntligen slippa allt vad skyddsboenden och soc är. Visst har de varit nödvändiga men det gör inte att livet är så där väldans roligt under tiden. Så det ska bli skönt att slippa.

   

 

 

Att hitta på saker med mina fragglar och det spelar ingen roll om det är en heldag på Liseberg, en dag på äventyrsland eller om det är semester… Det ÄR en pärs! Förvisso en som jag älskar men ändock en pärs. Didja hoppar allt oftare av och är oftast inte så sugen på familjeäventyr längre. Simone skapar drama överallt, retar sina syskon, tjatar på föräldrar/vuxna och ser till att komma bort var tionde minut. Så det känns lätt som att man spenderar all tid åt att bekräfta henne, leta efter henne, vakta så att hon inte försvinner igen. Kevin är och förblir spritt språngande sjövild. En kombination av att tro sig vara odödlig ihop med en bild av sig själv som capoeriamästare och toppgymnast är inte att rekommendera för den hjärtsvage..! Så den vet man ju att man aldrig kan släppa ur sikte och skulle man ändå göra de så är man snart illa ute. Sedan har vi lilla fina Maxen. Denna underbara lilla varelse som jag spenderar alla dygnets timmar med att skydda. Vilket innebär att man alltid måste ha ett öga eller öra på honom. Annars skulle han ugnsbaka leksaker (vi har inga knoppar på spisen längre…), laga sin egen mat, klättra ut genom fönster på höga höjder, springa rakt ut I vägen, göra stopp i toan med syskonens nya kläder, drunkna I närmaste vattenhål… listan kan göras lång. Så den lille fraggeln kräver ständig tillsyn för att överleva.

Men detta är ju bara grunderna. Detta krävs överallt och hela tiden, även hemma. Är man sen på resande fot så kan man lägga till en dubbel energi hos dom, tusentals nya okända faror på okänd mark… Ja hur ska jag uttrycka det..? Kanske att fragglarna får semester men det är långt ifrån vad en annan får! Efter varje äventyr så slår det mig alltid att jag är i behov av semester. Men jag får ju faktiskt en liten microsemester för mig själv om några veckor… Åh va jag längtar!!

Men för nu så gällde det the reef i Danmark med de tre yngre fragglarna. Från början var det tänkt som en dagstur men det slutade med en övernattning på hotellet. Ett familjerum med pirat tema blev det. Inte helt fel och gick hem bra hos de yngsta.

 

 
Svärd och pirathattar... Det blev en del dueller och fäktingsrundor.. 
 
 

 

Trots att jag ställt klockan och vi var uppe i tid så blev det som alltid stress i slutändan och det slutade med att vi fick hoppa in i en taxi för att hinna med färjan. Vi klev ombord bara minuten innan avgång. Vart ju helt klart lite svettigt där en stund men det gick.

Vi hade förbokat frukostbuffé. Tyvärr fanns bara den sena sittningen kvar när vi bokade vilket jag visste skulle krocka lite med fragglarnas klockor så vi åt tidig frukost hemma istället och tog frukostbuffén som en tidig lunch istället. Detta gjorde ju att vi var mätta och belåtna lagom till att vi var framme i hamn och det var dags att bege sig mot nya äventyr och hjärtinfarkter. Det mesta av maten var bra men dessvärre fanns det en del tabbar som bara inte ska få hända tycker jag. Som sur keso exempelvis, vilket jag tyvärr märkte först efter att jag stoppat den i munnen. Jävlar så vidrigt rent ut sagt. Då var jag väldigt nöjd över att jag valt att hoppa över lunchbuffén på hemvägen.

Vi var framme redan vid 12.30 och hade turen att få checka in på en gång istället för att vänta tills klockan 16.  Man får iallafall (i mån av plats) tillgång till vattenlandet både före och efter in- och utcheckning i de fall man inte får tillgång till rummet direkt. Fragglarna vart som tokiga när de såg allt. Helt sjövilda hela högen och att det skulle bli ett smärre omöjligt helvete att hålla koll på dom stod klart från första sekund. Men dom var glada. Att se deras ansikten med utryck av så mycket förväntansfullhet är en häftig upplevelse som jag aldrig vill vara utan och som jag för alltid kommer att ge allt för att få se.

 
Rutschkanorna slingrar överallt uppe i taket
 
 
När jag först gick in på badlandet så var där så varmt och fuktigt att jag liknade det vid en bastu. Men strax därefter hade jag vant mig och tyckte inte alls att det var tillräckligt varmt utan började klaga över att jag frös vilket gjorde att jag nästan blev dumförklarad av min familj 😂
 
 
 
Kevin och Simone åkte som små tokar i sin favorit 
 
 
 
Jag och Maxen tog det lite lugnare och plaskade mest i babypoolerna även om vi testade de större bassängerna också.
 
 
Lilla Maxen lagar mat till sin mamma som gett upp badandet för en stund och klätt på sig och nu vaktar från kanten
 
 
Eftersom mina små fragglar är både fler och snabbare än vad jag är så blev det en del letande efter försvunna fragglar
 
 
Vilket inte var det lättaste med tanke på alla små gångar, tunnlar och små grottor. 
 
 
Något jag skulle rekommendera den som ska hit för första gången är badtofflor. Finns att köpa på plats om man glömt. För detta golvet blir verkligen snorhalt när man har blöta fötter!
 
 
Ett lugnt och stilla vatten vid stängningsdags

 

De har en fiffig liten grej. Registrera kreditkortet och sätt allt på notan och slipp därmed att släpa på kortet "på stranden". Väldans smidigt tyckte jag! Men inte längre! Vid utcheckningen så var jag så stressad att jag inte hade tid att kolla kvittot ordentligt och upptäckte först senare att jag även verkat betala för någon annans restaurangnota. 😡 Dessutom en ganska saftig restaurangnota. Inte alls så väldans smidigt längre med andra ord! Så nu blir det till att maila dom och sen får jag väl se vad som händer.

Vi hade en helt underbar dag! Vi badade, vi skattade, åkte kana och plaskade. Efter ett antal timmar av detta så var vi alla vrålhungriga och beslöt oss för att bege oss ut på stan för att se vad vi kunde hitta. Vi hittade en pizzeria som såg ganska obetydlig ut utifrån men som verkade ha utrymme för oss alla plus barnvagnen. Efter maten så hade väl vi vuxna hoppats på lite lugn och mys på rummet en stund men nope, det var inte var fragglarna hade i åtanke… Så det blev till att svida om till badkläder igen.

 
Efter lite letande så hittade vi denna pizzeria. Skulle rekommendera den vilken dag i veckan som helst. Riktigt god mat och dessutom trevlig personal och med gott om plats för både fragglar och barnvagnar.
 
 
Dock är mina fragglar det mest tråkiga som finns när det kommer till mat så det blev som alltid Margarita-pizzor till dom. 
 
 
 
Utsvultna fragglar som proppar i sig för glatta livet
 
 
Men trots att de bara vill ha Margarita när man ska beställa så "smakar" de gärna från andras tallrikar så det gäller att äta fort om man ska få något av sin egen mat 😂
 
 
Oxfilespett..... Så jäkla gott! Och det verkade fragglarna instämma i för jag tror de åt halva oxfile tallriken också...
 

Fragglarna somnade som stockar efter att ha badat nonstop och med lite barnvaktshjälp så blev det även lite tid över för romantik nere i bubbelpoolen som efter stängning flyttades till hotellbaren. Sent om länge så kom jag trött som en gnu upp till rummet igen där allt hade varit lugnt och stilla under hela tiden. Kröp ner i sängen med ett stort leende och en känsla av lycka och tro på framtiden och sekunden efter så sov jag lika hårt som fragglarna. Vilken dag! Vilken kväll! Vilken natt! Vilken känsla!

 

 
Nästan redo, bara håret kvar, innan jag ska träffa Mannen med stort M för lite vuxennöje och en fortsatt underbar kväll och natt 😘
 

Nu gick vår färja kl 11.30 och det är utcheckning från hotellet klockan 11 så vi slapp det där med att behöva göra av sina väskor och få tillgång till badlandet I mån av plats. Eftersom vi skulle checka ut och åka redan innan lunch så gick vi upp ganska tidigt för att hinna med frukost innan fragglarna kastade sig I vattnet igen. Tur att det är varmt så att även denna badkrukan kunde tänka sig att doppa sig denna helgen (även om jag nog var den som badade minst av oss alla). Vet inte riktigt när det hände. Som liten var jag mer i vattnet än ur oavsett temperatur. Numera så ska det vara bra mycket varmare än ljummet för att jag ska stoppa ner tårna. Här höll de flesta pooler runt 32 grader enligt hotellinfon men jag tyckte det kändes mer som 20 på sin höjd. Och trots att vi var på plats strax efter att de öppnade så var fragglarna långt ifrån färdiga när vi var tvungna att jaga upp dom ur vattnet inför hemresan.

 

Vi hoppade ju som jag skrev innan över att förboka lunchbuffén och hoppades på att hitta något lite mer barnvänligt till de kräsna fragglarna. Vid detta laget måste jag nog säga att jag var rätt så mör. Så just då var jag en lätt match för ett gäng fragglar och gav ganska snabbt upp och fragglarna åt därmed en lunch bestående av godis mer eller mindre.

 
 
När denna mamman gav upp och mer eller mindre gav sina fragglar godis till lunch...
 
 

Vi hade en underbar resa och alla var lika trötta, nöjda och lyckliga när vi kom hem. Vi hade en underbar och trevlig helg! Men hur nöjda fragglarna än var med vattenlandet som the reef har så kan jag inte påstå att det var ett hotell som jag tyckte så mycket om. Många ur personalen var korta och nästan på gränsen till otrevliga. Särskilt bartendern… Men vad spelar det för roll när jag hade min familj att roa och glädjas av. Nästa grej på fragglarnas semesterlista är ett nästan likadant ställe i Tyskland, Tropical Islands. Men det får komma lite längre fram. Nu ska jag först återhämta mig från denna resan haha


Den senaste tiden har det varit ett minimum av skrivande. Allt har liksom kommit av sig lite. Det gör det ibland när det blir för mycket. Ibland är det som om orden blir för många och i trängsel och panik för att komma ut så fastnar de istället halvvägs. 
Men så någon väldigt enstaka gång så beror det på något helt annat. Raka motsatsen faktiskt. Det är när jag blir överväldigad av glädje, skratt och lycka. Små och ofta korta perioder då allt bara flyter på. När alla missöden håller sig borta. När livet leker och dagarna avlöser varandra som om de vore förtrollade. 
De senaste veckorna har varit lite så. Eller kanske till och med mycket så. 
 
Vi har Joppe hemma igen!! Vilket självklart kräver en hel del och inte alla gånger är en dans på rosor men det är så värt de och vi är så grymt överlyckliga över att ha honom hos oss igen att det finns inte ord nog för att ens börja beskriva hur vi känner. 
 
 
En liten frusen Joppe njuter av att ligga nerbäddad framför sin värmefläkt efter en lång promenad ute i kylan
 
 
Fragglarna mår bra rent generellt och saker och ting funkar ganska bra runt omkring dom. Skolbiten finns kvar och där finns en hel del att önska och jobba med. Men även det går ju faktiskt framåt och jag ser tydliga förändringar. Så hårt jobb och envishet verkar löna sig. Deras fritidsaktiviteter har äntligen löst sig så de funkar med logistiken. De mår på det stora hela rätt ok. 
 
 
McDonalds är den stora favvon hos Maxen som förtjust utbryter "PIZZA" så fort han ser det 😂
 
 
Och vad det gäller mig så är det svårt att få färdigt min föreläsning eftersom jag mer eller mindre tillbringar varje ledig sekund till att prata I telefon just nu. Flera gånger under dagen och sedan i stort sett hela kvällen sitter jag med mobilen och ett leende. 
HAN - Mannen som inte tycker om att prata i telefon men som ändå ringer femtioelva gånger varje dag. HAN - Mannen som får mitt hjärta att hoppa ett slag eller två. Men livet är komplicerat. Han jobbar. Mycket! Och långt bort från mig. Och trots att jag vet att vi snart ses igen så är dagarna däremellan förbannat jävla långa. En relation som på många håll inte kommer att uppskattas när den blir offentlig. Så för nu så är vi hemliga och behåller det för oss själva. Vill inte solka ner vår lycka med andras missunnsamhet just nu. Samtidigt så gillar jag inte att smyga... Nåja, vi får väl se vad som händer (och om det ens håller)...
 
 
 
Jepp, då körde vi långt hår igen ja... 
 
 
Massor av annat händer samtidigt. Bra saker de mesta. Men allt händer samtidigt. Blir nästan svårt att ta in allt. Släpper oviktigt runt omkring och fokuserar på här och nu. Lever här och nu. Njuter här och nu. För jag vet hur lätt allt kan ta slut. Lycka är något flyktigt och det gäller att njuta medan det varar. 
 
Helgen stundar med stora äventyr för de tre mindre fragglarna. De tycker att tiden går plågsamt sakta till lördagsmorgonen kommer och vår microsemester tar vid. Jag har fått stoppa dom mer än en gång från att packa halva garderoben. Försökt få dom att förstå att vi bara är borta över natten. Men nope, verkar inte gå in alls konstaterar jag när de kommer och vill låna vår största resväska till sin packning… 
 
När jag tittar ut och ser ut över en snötäckt värld så känns det overkligt att skolan slutar om bara knappa tre månader. Påbyltad som en jag vet inte vad under mina hundpromenader så känns det långsökt att man om knappa tre månader kommer att gå sommarklädd. Just nu känns det som om vintern aldrig tar slut. Snön bara fortsätter att täcka allt I sin väg. Saknar Canarias varma vindar. Palmerna. Stranden. Solen. Livet.