Jag skulle så gärna vilja vakna och gå upp utan att världen snurrar av att jag sovit för lite. Skulle vara så underbart att dricka morgonkopparna utan klumpen i magen varje dag. Att lämna av fragglarna i skolan och på dagis utan ångesten över att dagis kommer att ha Maxen ute i kallt väder eller att Kevin ska hamna i blåsväder eller att Simone ska komma hem ledsen för att ingen vill vara med henne. Åka och jobba utan sjuttioelva avbrott med möten och samtal med skräcktjänsten eller deras hejdukar och utan oro för att Didjas skola ska ringa och säga att hon behöver hämtas. Att komma hem och stressa ihop middag och sitta avkopplat med fragglarna och äta lite snabbt innan vi åker iväg på kvällens aktiviteter. Komma hem, kvällsmat, saga och sedan plocka undan innan jag själv kan sjunka ner i soffan en stund innan jag själv somnar. Sitta där i soffan och vara fylld av dagens skratt och glada fragglar och inte behöva oroa mig för omvärlden. Jag vill vara upptagen med allt bra och inte ens ägna all skit en endaste tanke. Men det funkar inte så i mitt lilla liv. I mitt lilla liv så händer det alltid något. Kaka på kaka och med extra mycket grädde på moset. Det verkar inte spela någon roll hur jag än gör så blir det ändå nya katastrofer. Husbränder, cancer, misshandel, mobbade fragglar och skiten tar liksom aldrig slut. Så fort något börjar lätta så händer något annat. Så är det bara och som sagt så spelar det ingen roll hur jag gör för skiten bara fortsätter att komma. Så har det varit sedan jag föddes och det lär fortsätta tills den dagen jag dör känns det som.

 

 
Stressa lite extra på jobbet för att hinna med ett möte med advokaten inför LVU förhandlingen. Efter att ha gått fel så blev det en joggingtur till rätta adressen vilket resulterade i att jag satt helt genomsvettig på mötet 🤣

 

Men det går ändå. Trots allt så funkar det att knata på. Man får inte haka upp sig allt för mycket på allt som händer och istället fokusera på det som måste göras. Men att ha en fraggel för lite här hemma är utan tvekan något som gör det svårare än vanligt att knata på. Jag kan leva med vad som helst så länge jag har mina fragglar och nu saknas en. Fick ett meddelande från henne. Hon är på väg mot tryggheten. Men än är hon inte helt där. Än finns det en hel del runt omkring kvar att ordna med för henne. Min älskade fina! Här har jag i alla år försökt att få dig att vara en fraggel. Försökt få dig att förstå att vuxenlivet som du längtar så efter inte är så lätt och roligt som du verkat tro… Nu kastas du rakt in i en ful vuxenvärld där den visar sig från sin allra värsta sida. Det var ju inte så här det skulle bli. Men det är inte slutet och kampen är långt ifrån över!

 

Här kom en skock med ungar ikväll som undrade över Didja och var oroliga för henne. Fick hennes handväska av en av tjejerna. Tydligen hade de träffats under dagarna som hon var försvunnen och lämnat den kvar där. Kändes så slutgiltigt på något sätt att få den. Jag antar att jag måste förbi hemmet någon dag för att hämta hennes saker och kläder som jag tog dit åt henne för hon lär inte komma tillbaka dit iaf. Men svårt att förmå mig till det. Slutgiltigt som sagt… Känns så fel att inte ha henne hos mig.

Var på möte med advokaten idag. Snart dags för förhandling om huruvida hennes LVU ska fastställas eller inte. Jag begärde muntlig förhandling. Så fan heller att de bara ska få sitta och läsa några papper och sedan avgöra hennes öde. De ska åtminstone se oss som människor! Hon är en flicka vars liv riskerar att bli förstört om detta går fel. De ska inte bara se hennes namn på ett papper.

 

Kanske lyckas jag en vacker dag. Kanske kan jag få såna där vanliga dagar som jag längtar så efter. Till dess så knatar jag på och gör det som måste göras.

 

 

 

Det blev inget bra svar än så länge från socialförvaltningen. Visst är ordinarie soctant mycket enklare och dessutom trevlig att prata med men vi kom inte överens alls. Eller jo det gjorde vi väl… Vi kom fram till att vi kunde vara ense om att vi var oense. Men jag kan inte hjälpa dom att låsa in min fraggel som inte förtjänar att bli inlåst! Hon förtjänar så mycket mer i sitt liv än att få sluta skolan när hon går i åttan därför att de inte har någon riktig skola att erbjuda de barn som blir inlåsta. Hon förtjänar inte att bli tuktad med piska! Hon, liksom de flesta andra svarar bättre med morot än piska. Jag kan inte hjälpa dom! Så min älskade fraggel, om du läser detta så… Du kan inte komma hem. Jag är hemskt ledsen! Det hade varit lättare att leva utan hjärta i kroppen än att vara en endaste dag utan dig! Men kommer du hit så kommer dom att låsa in dig. Så snälla ta dig till närmaste säkra släkt. Jag ska göra vad jag kan för att fylla ditt kort med pengar så att du kan ta dig dit. Sedan hör du av dig så fort du är där och i trygghet. Där har du en skn säng att sova i, mat på bordet, tak över huvudet, skola och kärlek. Jag förstår att du håller dig undan som du gör. Jag förstår att du inte vill. Jag vill inte heller. Jag vill göra allt för dig men mina händer är bakbundna. Du vet vart du ska och hur du tar dig dit stumpan! Jag älskar dig! Var försiktig, va rädd om dig och hör av dig så fort du är i trygghet! Jag lovar att göra vad jag kan för att du ska få komma hem så fort som möjligt och under tiden så uppför du dig och så ses vi så fort denna jävla cirkusen är över.

 

 

 

Fick frågan av någon om vad Didja har för swishnummer efter att jag nämnde det igår…         

Didjas swishnummer är 0735 014677

för den som vill hjälpa henne att ta sig till släktens trygghet och slippa vara hungrig på vägen dit medan hon flyr från skräcktjänstens totalitära maktmissbruk.

 

 
Många bäckar små... så allt hjälper henne på vägen 💖

 

Jag har så svårt att förstå varför man inte kan ta till något annat än just sista utvägen med LVU och låsta avdelningar. Det är ju sjukt för fan. Låsa in små fragglar på ställen som inte skiljer sig ett dugg ifrån de rättspsyk jag själv suttit på… Jag önskade hjälp med skolan men fick lösa det så gott jag kunde själv eftersom inget gjordes. Nu ska hon istället sluta i skolan helt och inte få några betyg alls… Jag ville ha hjälp med att få saker att fungera men istället vägrar de och slår till med ett LVU istället? Jag tyckte att hon hade en del olämpliga vänner. Nu ska hon låsas in och vara 24/7 med ännu mer olämpliga människor? Det finns andra alternativ. Bra alternativ! Men nope... Soc ska ha det på sitt sätt kosta vad det kosta vill för Didjas del... 

Nope, kan hon inte vara hemma så ska hon vara hos släktingar där hon fortfarande kan göra allt hon förtjänar att göra och leva som vilken normal tonåring som helst. Där hon inte går sönder mer utav skräcktjänstens onda grepp! 

 

 

Jag sitter och tittar ut genom fönstret. Svårt att ta mig för något. Jobbet står och väntar på mig och jag får absolut ingenting gjort. Att livet är skit och vardagen ett kaos det kan jag leva med. Jag kan leva med ta mig fan vad som helst så länge vi är tillsammans. Fragglarna resonerar likadant. Men nu är vi inte tillsammans och jag har svårt att fungera. Fragglarna har svårt att fungera. Varför funkar skiten så jävla dåligt för? Att Didja har haft det jobbigt är ingen hemlighet. Först var det skolan när vi var nyinflyttade. Skolan där det var misshandel på misshandel inne i skolans egna lokaler, där glåporden haglade över henne av den enkla anledning att hon är Svensk… Där började allt gå fel för henne. Ett meningslöst skolbyte senare så var hennes skolsituation fortfarande under all jävla kritik. Skolorna står handfallna inför elever som inte fått lära sig att veta hut hemma. Vart fan gick det fel i vårt samhälle? När skolan bara blev till en plåga att gå till så blev det till slut allt svårare att ens få Didja att gå dit. Sen följde en sommar med sena kvällar, snatterier och helt fel umgänge. En våldtäkt av en ”vän” var spiken i kistan för hennes mående. Men vi kämpade oss igenom det också. Sakta men säkert så har det blivit bättre. Incidenterna kommer allt mer sällan och det är inte längre standard att hon blir hemkörd med polisbil. Skolan började igen och jag fick åter se hur hon mådde allt sämre. Då fick jag nog och började ta för vana att åka till skolan för att jaga de ungjävlar som tafsar, slår, spottar, hotar med att våldta henne (framför skolpersonal som ingenting gör!) eller som ens tänkte tanken på att förpesta hennes liv ytterligare. Det funkade faktiskt. Kanske inte helt och hållet men det var det bästa resultat vi lyckats med sedan hon började i skolan här.

 

 

 

Men som sagt jag hade fått nog och tänkte inte ta mer strul från något håll. Så Didjas sista tabbe resulterade i ett lååångt utegångsförbud. Det funkade i några dagar sen rök vi ihop. För att göra en lång och jobbig historia kort så slutade det med att grannen ringde polisen (jävla idiot till granne som ringde efter att bråket var över och hon redan hade stuckit, vilket hon visste om) och Didja försvann ut. Socialjouren satte ett omedelbart LVU och hon blev efterlyst efter att polisen anmält till dom. Någon dag senare befann hon sig inlåst på institution. Jag hade ett jävla jobb med att övertyga henne om att hon skulle ta det lugnt och bara stanna kvar. Så fort vår soc kommit tillbaka från sin semester så skulle allt förhoppningsvis att lösa sig. Det funkade ganska bra och jag var där och hälsade på. Men sen var de tvungna att förstöra allt. Soc skickade dit någon annan så länge och Didja fick sitta ensam på sin sida av bordet medan soc och boendepersonal satt på andra sidan. Fan ett sånt möte skulle vara jobbigt för en vuxen..! För ett barn, som dessutom är livrädd för soc efter att de fuckat till hennes liv långt tidigare så var det en mardröm. Hon ringde mig förtvivlad efteråt. Hur de kan säga de saker de gjorde fattar jag inte. Är de helt jävla skadade i huvudet? Orkar inte ens gå in på det ordentligt just nu. Men saker som att jag inte skulle vilja ha hem henne… Att hon är för jobbig för mig… Att det nog är bäst för mig och syskonen om hon är borta… Att hon skulle minsann tänka på att hennes mamma nyss haft cancer… Jävla puckon! Hon var ju inte direkt inlåst för att hon begått de värsta tänkbara brotten! Hon var där pga. en blandning av missförstånd och hennes dåliga mående… Jävla idioter!!! Att de dagen efter stoppar mitt besök till henne fick det att rinna över fullständigt för henne och hon rymde.

 

 
 
Aldrig att jag släpper din hand min älskade fraggel  💖

 

Nu har hon varit borta i ganska många dagar…

Igår fick jag syn på min fraggel och hennes lika efterspanade fraggelpojk när de försökte smyga sig hemåt för att ”sno” mat. Känns helt skevt detta. Min fraggel är ute på vift och spårlöst försvunnen… Jag förbjuds att hjälpa henne… Får inte ens släppa in henne om hon skulle våga sig hemåt för då hotar soc att ta mina andra fragglar… Men som sagt, fick syn på dom igår och vi pratade lite. Jag höll på att få dom att ge upp när plötsligt hela världen förvandlades till en kass actionfilm. Plötsligt var det en polishelikopter som hovrade bara några meter ovanför oss, en hundbil som kom från ingenstans och som tvärnitade framför våra fötter. Samtidigt som polisen hoppade ur bilen och sprang mot oss så hoppade fragglarna in i skogen och polisen efter. Kvar står jag med småfragglar och hund och ser chockat på när fler polisbilar och piketen anländer. Kunde för mitt liv inte förstå vad i hela friden det var frågan om. När jag hör polisen skrika inne i skogen så både frös jag till is och blev rasande på samma gång. Jag hör hur polisen skriker ”Stanna, annars släpper jag hunden!” ett flertal gånger. När jag sedan hör ”Stanna, annars skjuter jag!” Då… eeeh… aaah… asså det finns inte ord för det. Va i helvete på ren Svenska!?!? Vi pratar om två små tonåringar som inte är farliga, som inte är några förrymda seriemördare, som inte är… Va i helvete? Vadå skjuter??? Några minuter senare så kom de ut ur skogen med min fraggel och muttrandes om att hon inte var någon rånare… 

Vi hade lyckats hamna i en polisjakt på två rånare… Men eftersom det inte var dessa två de var ute och jagade just nu så släppte de min fraggel trots att hon är efterlyst och Luvad och avviken sedan någon vecka. Så när polisen hoppade in i sina bilar och försvann lika snabbt som de kom så stack ju självklart min fraggel in i skogen igen. Så kväll och natt har bestått av att gå runt i skogen och leta efter två livrädda fragglar som måste tro att världen blivit tokig och att de är mer eftersökta än Palme-mördaren… No luck dock…

 

 

 

Så vansinnigt arg på polisklantarslena som jagade in dom i skogen och skrämde dom halvt från vettet. Och sedan vägrade de att hjälpa till att leta efter dom! För de hade inte tid och de var lågprioritet… Jävla stolpskott till idioter asså! Skit samma att dom ska vara vilse (?) i skogen, skit samma att det sitter föräldrar och anhöriga som oroar sig sönder och samman. Skit samma. Inte så viktigt tydligen. Nä, men då kan vi väl ta och ta bort hennes jävla LVU så hon bara kan komma hem, äta sig mätt, sova i en varm och trygg säng och kanske slippa att missa hela sin jävla skolgång! För vad var vitsen med hennes LVU? Att hon mådde dåligt efter våldtäkt och mobbing? Ja jo det gör hon. Men tror de att hon mår bättre nu? Efter att ha blivit omhändertagen? Efter att ha blivit påhoppad av socialtjänsten eller snarare skräcktjänsten? Efter att ha blivit jagad av poliser som hotar med hundar och att skjuta? Efter att hon insett att hon inte kan gå hem? Efter hur många dagar utan mat? Mår hon bättre nu? För det var väl därför som staten stal min fraggel? För att de hävdade att de minsann kunde göra ett bättre jobb än mig? Än så länge har jag inte sett dom göra ett jävla skit som har varit ens det minsta lilla positivt för min fraggels del!

 

 

 

Vill att någon ska stanna karusellen! Jag vill hoppa av men den snurrar bara allt fortare. Min fraggel är där ute, frusen, hungrig och rädd. Allt detta sedan staten tog över… Ja jo visst har jag haft mycket strul med fraggeltösen men inte så att hon förtjänar detta. Och hon hade ju börjat sköta allt bättre…

 

 

 

I morgon kommer ordinarie soctant tillbaka. Hon har varit bra att ha med att göra innan men jag vet inte alls hur hon kommer att ställa sig till allt detta. Ofta blir det till en prestige fråga och de tänker minsann inte förlora. Men jag skiter högaktningsfullt i deras jävla prestige! Jag vill ha min fraggel! Jag vet inte alls om jag kan förmå mig själv att ställa upp på deras nazi-metoder som de verkar använda för att få två ungdomar att lyda. Jag får inte öppna och släppa in dom om dom skulle komma hit. Jag ska ringa 112 eller riskera att staten tar alla mina fragglar… Men hur ska jag kunna det efter allt som hänt? Kanske borde jag resa bort? Lämna mat i kylen och rena kläder i en väska med de pengar jag lyckas skrapa ihop? Hon har nyckel och kan gå in om hon vill… Då kan jag ju inte anklagas för att släppa in henne… Eller jo, klart att jag kommer att anklagas… Men vad ska jag göra då? Offra en för att rädda de andra tre? Nä, avvakta tills imorgon och se vad soctanten säger först. Måtte hon säga något bra! För jag kan inte ställa upp på detta! Lämna ut hennes swishnummer så att andra kan hjälpa henne att få mat i magen när mina händer är bakbundna av skräcktjänst och skjutglada poliser? För hur dumt det än låter så kan man använda sitt bankomatkort trots att man är efterlyst… Det vet jag ju av egen erfarenhet och jag var bra mycket mer eftersökt än vad dessa två små fragglarna är. Hoppas och be att hon tar sig över gränsen och bosätter sig hos någon av alla de släktingar hon har runt om i Europa och världen eller? Så att hon ska slippa vara inlåst i jag vet inte hur många år framöver därför att hon liksom så många andra fastnar i systemet. Detta är ju sjukt och skevt och bara så fel på alla sätt. Låt bli mitt barn!!!!!!!!! Säga till alla jag känner att snälla ställ din dörr öppen så att hon kan komma in om hon behöver? Jag blir knäpp! Min fraggel är borta och polis och socialtjänst gör inte annat än att se till att hon förblir borta! Det blir en lång väntan tills imorgon. Hoppas på bra besked från socialtjänsten men tvivlar starkt på att jag får det…