Känslan när man blir kontaktad av en person som suttit i publiken under en av mina föreläsningar bara för att de älskade ens sätt att prata och vill höra mer… WOW hur mallig vart inte jag efter det samtalet då? Nu ska jag inte gå händelserna i förväg och försöka att inte avslöja allt för mycket men denna personen representerade en större grupp och skulle vilja ha mig till en föreläsning. Oj!

Dessutom var villkoren bättre än vad jag som nybörjare är van vid. Tillgång till ett visst antal biljetter, ett bra arvode och helt fria tyglar om vad jag vill prata om. Det enda var att det skulle handla om att resa sig upp efter att man har slagits till backen. Om att gå vidare i livet oavsett vad.

Det kändes så stort så bröstet höll på att spricka på mig när vi hade lagt på. Helt otroligt! Så mycket beröm och snälla ord på en och samma gång! Blev nog en sisådär 20 cm längre under vårt samtal på en halv timme. Vi bokade in en tid för en lunch då vi ska gå igenom allt lite mer noggrant. Så spännande och nervöst att jag kedjerökt och springer omkring här hemma utan att veta riktigt vad jag ska ta mig för. Klarar jag detta? Och vad ska jag prata om iså fall? Finns ju en hel del att välja på. Men vad blir bäst? Vad passar bäst? Vad klarar jag bäst? Många tankar blev det nu.  

Allt detta bara för att en person tyckte om mitt sätt att prata och vara på. Ord som karismatisk och stark upprepades flera gånger av den personen i den andra änden.

 

Men hur glad jag än blir och även om arvodet var högre än vad jag är van vid så funderar jag… Skulle jag kunna… Tänk om jag… hmmmm

 

Som det är nu så blir jag inbokad till olika ställen för att föreläsa om något utav de områden som jag har erfarenheter ifrån och jag får en liten peng för besväret om jag har tur. Första gången så föreläste jag för ingenting. Eller jo, de stod för alla kostnader som resa, boende och mat.

Men om jag skulle ordna en föreläsning på egen hand då? Skulle jag klara av att genomföra en sån sak? Skulle någon komma? Skulle de vara villiga att betala för att höra mig? Och vad för slags föreläsning skulle jag hålla om jag själv fick välja helt fritt? Hur hade jag lagt upp det? Och återigen.. vad skulle jag själv VILJA prata om? Vad skulle andra vilja lyssna på? Och vad skulle jag sätta för prislapp på biljetterna?

Tankarna mal på. Som det är nu så stoppar ju någon annan alla pengar i fickan och jag får knappt ens smulorna. Tänk om jag skulle hålla i det själv? Då får jag ju behålla större delen själv och kanske kan jag få vår ekonomi på fötter igen för det här med att vara ensamstående 4-barnsmamma ger ju inga pluspoäng på krediten direkt. Och jag får ju kommentarer och förfrågningar lite då och då från vänner, bekanta och även okända om att de hade velat höra mig. Kanske skulle det kunna funka. Fast då måste jag komma över det här med rädslan över att prata inför människor som jag känner eller ens vet vilka de är. Men om jag skulle klara det då? Skulle det kunna vara något för mig? Vet inte. Kanske…

Vad säger du? Skulle du köpa en biljett för att höra mig? Eller är det jag som blev för uppblåst efter alla lovord som personen i andra ändan i telefon sa idag? Känns som om jag går på moln just nu. 

 

 
Bjuder på en bild från när jag och Maxen var i stan häromsistens. Underbara fraggel 
 
Nyvaken och förväntansfull. Muffinsfrukost har vi kört i alla år på fragglarnas födelsedagar. Helst vill de ha tårtan redan då men nope, den får allt vänta några timmar till... Vad bjuder ni era små på till frukost på födelsedagen? Hos oss är det svårt eftersom ingen av dom förutom Maxen äter frukost förutom under tvång. Muffins brukar dock alltid funka 4 gånger om året haha
 

Haft en riktigt lyckad födelsedag för Simone idag. Hon saknade T och var lite ledsen när han saknades till tårtan, men allt flöt på bra med folk som ringde och sa grattis och jag visade även upp grattis hälsningar via messenger och instagram för henne och hon sken av lycka. Att faster ringde från England var helt klart pärlan högst upp på toppen.

Simone är en ganska komplicerad liten tjej på sitt vis. Asberger och hennes uppväxtmiljö ihop med hennes egen personlighet gör ibland hennes liv jobbigare än vad det skulle behöva vara. Så liten, skör och bräcklig. Med ett enormt behov av bekräftelse så går hon sönder lite varje gång som de som ska finnas för henne inte finns där. Just nu är det T som är det jobbigaste för henne. Hon har ju vuxit upp med honom som sin pappa och han var även på väg att adoptera henne. Så hon har inte saknat sin biologiska pappa som aldrig funnits i hennes liv eftersom hon haft T istället som har täckt upp överallt. Nu när hon känner att han har ratat henne så har behovet av den biologiska pappan ökat.

Men trots allt som hon känner saknas henne så har hon strålat av lycka hela dagen. Finns inget bättre än att se sina barn stråla. Det får mig att känna mig oövervinnerlig. Det gör mig både stark och svag på samma gång. Det gör mig varm inombords. Det fyller mig med tacksamhet. Deras lycka får mig att sväva fram på små moln av egen lycka. Men det är väl så det är att ha barn… Deras lycka är vår lycka helt enkelt.

Dagen började med den för oss traditionella födelsedagsmuffinsen med tillhörande sång och morgonpaket vilket Maxen älskade. Han klappade händerna och tjoade av denna underbara sak att vakna tidigt och upptäcka allt från muffins till tända ljus och sång.

 

 
Min lilla prins  ❤   älskar upplägget med födelsedags-muffins-frukost haha
 

När de sedan kom hem från skolan så var det dags för tårta och resterande paket. Det är väl där det märks mest att det bara är vi. Bland mängden paket… De flesta barn har ju några fler vuxna i sitt nätverk än vad mina har. Det blir ju liksom inte samma även om jag köper fler paket. Hon hade helst önskat att de hade kommit från fler håll… Men jag gör så gott jag kan med att kompensera men det blir ändå aldrig samma.

 

 
Värken och febern som hänger över mig gjorde att vi gjorde något nytt i år. Vi köpte en färdig tårta. Första gången och det får nog vara sista oxå. Visst var den ok men det dög inte fick jag veta eftersom mina tårtor tydligen slår allt enligt mina fragglar. Så vi återgår nog till våra vanliga rutiner och bakar vår egna nästa gång. 
 
 
Maxen var väldigt nyfiken på paketen som han hade spanat in
 
 
Men han glömde snabbt bort dom för en stund när ljusen tändes och det blev dags för sång nr 2 för dagen
 
 
Så nöjd med att jag lyckades så perfekt med alla paket
 
 
Bara saker från önskelistan ❤ 
 
 
Nya canvastavlor och mer oljefärg var nog höjdpunkten enligt min lilla konstnär 
 

Sedan vart det pizza till middag, allt enligt födelsedagsbarnets önskningar.

Nåja, hon älskade i alla fall allt vi hade köpt och jag och Didja kände oss så där nästan löjligt nöjda med oss själva för att vi hade lyckats hitta de perfekta presenterna. Simone själv vart extra lycklig över sina nya målarsaker att hon genast satte sig vid sitt staffli och började måla. Fick ta ut det från hennes rum annars hade jag aldrig fått henne i säng.

Nu sover alla fragglar sen några timmar tillbaka, dagens städning är klar och allt är förberett inför morgondagen så nu ska jag lägga mig raklång i soffan och glo på någon meningslös serie på dumburken innan jag gör fragglarna sällskap. Fan va skönt det är när man är så där dödstrött i både huvud och kropp samtidigt som man är sååå nöjd med sin dag!

 

Men vill säga tack! Tack till er som ringt eller skickat grattis meddelanden! Det betydde så mycket mer för min fraggelsnörpa än vad ni anar ❤ 

Det blir inte roligare än vad man gör det heter det ju. Idag blev det skogsäventyr till fragglarnas både glädje och fasa. Underbart väder och fin natur så varför inte.. Största syftet med dagen var att bara njuta av dagen och varandra. Imorgon är det måndag och allvaret börjar igen. Allvaret som vi nog alla helst hade varit utan…

 

 
 Även gamla mammor kan klättra i träd 
 
 
Även om det helt klart var lättare att klättra upp än ner haha
 
 
 Nere på marken igen. Kändes tryggast så haha
 
 
Maxen klarade terrängen förvånansvärt bra, även om han ibland behövde lite hjälp
 
I ett försök att trötta ut sig själva så har Kevin och Simone cykel och spring tävlingar på utsidan. Måste skaffa Simone en ny cykel.. Kevin är dock en ängel ibland och lånar snällt ut sin till storasyster. Men som de så fint påpekade så hade det varit lättare att tävla om de haft varsin.. Så jahopp, ny cykel asså…
 

Tandvärken från helvetet håller i sig och håller på att sakta men säkert driva mig till vansinne så det är en sak till som måste ordnas imorgon. Palla ha tandvärk dygnet runt – NOPE!